EVERYDAY

RAIN

Är det något man kan lita på när det kommer till den svenska sommaren så är det regnet. Förr eller senare. Regn. Alltid. Det har varit en grå och trist dag, i alla fall vädermässigt.

If there’s anything you can count on when it comes to swedish summer it’s the rain. Sooner or later. Rain. Always. It’s been a gray and gloomy day, at least weatherwise.

DSCN3320Börjar dagen med en god frukost. Efter det beger vi oss iväg för att handla lite mat. Det regnar, men vi tänker yolo och trotsar vädergudarna. Som alltid vid sånt här väder slutar det med att jag ser ut som om jag har lekt för nära eluttaget. Spenderar därför en timme i badrummet med att göra håret rakt igen, när jag kommer hem. Sen är det dags att fixa Jasons hår. Han får ont så lätt om han ska klippas och vägrar därför att gå till frisören. Den enda som får röra hans hår är jag, och det endast under stränga försiktighetsåtgärder. Han har så tjockt hår också, så det är inte alltid det lättaste. Mitt under klippningen skriker han ”Aaajjj!”. Jag slutar så klart och frågar ”Men det gjorde väl inte ont?” för jag har hela tiden varit så försiktig jag bara kan. Han svarar ”Nej, men jag ropar i förväg…” Ungen har humor 😀

Starting off the day with a good breakfast. Afterwards we go grocery shopping. It’s raining, but we’re thinking yolo and defy the weather gods. As usual when the weather is like this I end up looking like I’ve been playing too close to the power outlet. Because of that I spend an hour in the bathroom when I get home straightening my hair again. Then it’s time to fix Jason’s hair. He says it hurts when he’s getting his hair cut, and refuses to go to the hair salon. The only person allowed to touch his hair is me, and only under strict precautions. He has such thick hair, so it’s not always the easiest thing. Right in the middle of the cutting he screams ”Ouch!”. I of course stop and ask ”But that didn’t hurt, did it?” because I’ve been so careful the whole time. He answers ”No, but I screamed in advance…” The kid’s got a sense of humor.

DSCN3347Förutom det har det bara blivit hemmafix, matlagning och annat vardagligt. Nu ska vi snart se en film. Orkar inte ens kolla ut genom fönstret, drömmer mig bort till värme och hav.

Besides that I’ve only been home, cooking, cleaning and other day to day stuff. We’re about to watch a movie now. I don’t even want to look out the window, I’m dreaming of summer heat and the sea.

DSCN3345

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

THE SLOB

Jag har träffat honom flera gånger. Vi har haft roligt, han är intelligent, har en skön sarkastisk humor och är grym på att dansa. Utseendemässigt finns det inget att klaga på, och han är alltid fräsch och klär sig snyggt. Han har stil, helt enkelt. Vi håller på att lära känna varandra, jag har ännu inte hunnit bli uttråkad.

Nu står jag alltså i hans hall. Vi har träffats ett tag, men detta är första gången jag är hemma hos honom. Redan vid dörren på väg in kan jag känna att något är… fel. Odören slår emot mig som en tegelvägg. Det luktar instängt, gammal mat och något… ruttet? Men jag tänker skitsamma, han kanske har glömt att vädra på ett tag.

Det är ganska mörkt i hallen, men jag kan se högar av skor och jackor lite överallt. På golvet, allra mest. När vi kommer in i vardagsrummet så kan jag däremot inte ens se golvet. Jag kan urskilja en stor TV på något som jag tror är en TV-bänk, men resten får jag mer eller mindre gissa mig till. Golvet har försvunnit under en matta av gamla pizzakartonger, läskburkar, böcker och papper, något som liknar ett terrarium, och annat skräp. Vad som finns, eller fanns, i terrariet vågar jag inte fråga. En stor bokhylla täcker ena väggen. Där finns mer böcker och papper, pärmar, samt femtielva smågrejer som inte hör hemma på en bokhylla i ett vardagsrum hos en 30-någonting-årig man. Jag kan urskilja chipspåsar, Star Wars gubbar, en vattenpipa, en gul leksakstraktor, samt en tallrik med något som måste ha varit apelsiner en gång i tiden.

Han säger ”känn dig som hemma, jag ska bara hämta något från köket”, så jag försöker fokusera blicken på något jag kan sätta mig ner på, medan han går ut ur rummet. Efter en stund hittar jag soffan under ett lager kläder. Skuggor från döda krukväxter faller lite överallt i rummet. Var fan har jag hamnat?

Jag försöker att andas genom munnen medan han är borta. Kanske kan jag hitta på en anledning att öppna fönstret? Lyckligtvis öppnar han själv fönstret på vägen in, medan han balanserar en stor bricka med snacks och dricka. Han slår sig ner bredvid mig på ”soffan” och jag försöker att inte tänka på var jag är, att inte använda mitt luktsinne, att inte tänka på terrariet och dess… innehåll. Vi pratar, dejten fortsätter och jag börjar alltmer slappna av. Det kanske är ok. Det kanske kommer att gå ändå.

Vi ser en film. Jag lyckas glömma var jag är. (Läs: förtränga). Filmen är trots allt bra, mannen jag sitter bredvid är trots allt intressant, och jag är trots allt på ganska bra humör. Halvvägs in i filmen tar vi en liten paus, och går ut i köket för att hämta mer snacks. Vi. Inte han. Vi. Jag kunde ha stannat kvar i soffan. Varför stannade jag inte kvar i soffan?

Det visar sig att den ruttna lukten inte kom ifrån apelsinerna (?) i vardagsrummet. Den stanken som slår emot mig när han öppnar köksdörren framkallar kräkreflexer, som jag med nöd och näppe lyckas dölja. Det ligger berg av smutsig disk på diskbänken, diskhon, bordet, överallt. Gamla intorkade matrester, potatisskal (tror jag) på golvet. Vasken är så smutsig att man kan se ett lager intorkad matolja och diverse annat täcka den. Och jag har suttit och ätit snacks från DETTA köket? Jag har ätit från tallrikar som han tagit fram ur DESSA skåp? Återigen, kräkreflex. Jag ser, ironiskt nog, en diskmaskin.

Jag mår lite illa, rent fysiskt, och ursäktar mig en liten stund genom att använda badrummet.

Badrummet.

Det jag ser där finns för evigt etsat på mina hornhinnor. Badkaret, som jag antar var vitt en gång i tiden, är smutsbrunt. En tjock mörkbrun rand går längs insidan av hela badkaret, ungefär vid vattenytan (om man förutsätter att någon badar), och ett lager ljusare brunt täcker resten av badkaret. Små, patetiska vita fläckar lyser igenom allt smuts.

Ungefär då gör jag misstaget att vända mig om. Det finns ett tvättställ, ungefär i samma ljuvliga nyans av brunt som karet. Bredvid tvättstället… toastolen. Öppet lock. Toastolen är… obeskrivlig. Den är från en annan värld. En smutsig, mörk värld i en alternativ Twilight Zone. Inga rengöringsmedel hade hjälpt. Inga toaborstar i hela världen hade kunnat eliminera åratals skit (bokstavligen).

Jag behöver komma därifrån, så jag går ut och avslutar dejten med någon halvt påhittad ursäkt. Vid det laget är jag så äcklad och illamående att jag inte ens bryr mig om att verka trovärdig eller artig. Jag drar, så snabbt att jag snubblar på vägen ut.

Vad hände med honom? Var gick det snett? VARFÖR? Han var ju så stilig, och luktade så gott…

I’ve met him several times. We’ve had fun, he’s intelligent, has a nice sarcastic sense of humor and is a great dancer. As far as looks go there’s nothing to complain about, and he’s always fresh and dresses nicely. Simply put, he’s got style. We’re still getting to know each other, I’m not bored yet.

So now I’m standing in his hallway. We’ve been seeing each other for a while but this is the first time I’m at his place. Already at the door, on my way in, I can sense that something is… off. The odor hits me like a brick wall. It smells kind of musty, like old food and something… rotten? But I’m thinking nevermind, maybe he forgot to open the windows to let fresh air inside.

It’s pretty dark in the hallway, but I can see piles of shoes and jackets here and there. Mostly on the floor. However, when we enter the living room I can’t even see the floor. I can tell there’s a big TV on top of something I think ,might be a TV stand, but the rest of it I have to guess. The floor has disappeared under a sea of old pizza boxes, soda cans, books and papers, something that looks like a terrarium, and some other crap. I dare not even ask what is, or was, inside the terrarium. A big bookshelf covers one of the walls. On it there are even more books and papers, binders, and a zillion other little small things that don’t belong on a bookshelf in the living room of a thirty something year old man. I can make out Pringles containers, Star Wars toys, a bong, a yellow toy tractor and a plate with something that must’ve been oranges once upon a time.

He says ”make yourself at home, I’m just gonna go get something from the kitchen”, so I try to find something I can sit on. After a while I find the couch under a layer of clothes. The shadows of dead plants make the room even more eerie. Where the hell am I?

I try to breathe through my mouth while he’s gone. Maybe I can make up an excuse to open the window? Fortunately he opens it himself on his way in, while balancing a large tray of snacks and beverages. He sits down next to me on the ”couch” and I try to not think about where I am, to not use my sense of smell, to not think about the terrarium and its… content. We talk, the date goes on and I start to feel a bit more relaxed. Maybe it’s ok. Maybe it’ll be ok after all.

We’re watching a movie. I finally manage to forget where I am. (Read: repress). After all, the movie is good, the man I’m sitting next to is interesting and I’m in a good mood, regardless. Half-way through the movie we take a little break, and go to the kitchen to get more snacks. We. Not him. We. I could’ve stayed on the couch. Why didn’t I stay on the couch?

As it turns out the rotten smell wasn’t from the oranges (?) in the living room. The stench that hits me when he opens the kitchen door triggers gag reflexes, which I barely manage to hide. There are mountains of dirty dishes on the kitchen counter, the sink, the table, everywhere. Old, dried up leftover food scraps, potato peels (I assume) on the floor. The sink is so dirty that you can see a layer of (what appears to be) cooking oil covering it. And I’ve been sitting and eating snacks from THIS kitchen? I’ve been eating off of plates which he took out of THESE cabinets? Again, gag reflex. Ironically enough, I can see a dishwasher.

I feel physically ill and excuse myself for a minute, by using the bathroom.

The bathroom.

What I see in there will be forever etched onto my corneas. The bathtub, which I assume used to be white, is a dirty brownish color. A thick, dark brown line goes along the inside of the tub, right about where the water surface would be (if someone is taking a bath), and a layer of lighter brownish color covers the rest of the tub. Small, pathetic little white spots shine through all the dirt.

Right about then I make the mistake of turning around. There’s a sink, in the same lovely shade of brown as the tub. Next to the sink… the toilet bowl. Open lid. The toilet bowl is… indescribable. It’s from another world. A dirty, dark world in an alternate Twilight Zone. No cleaning supplies would have helped. No toilet brushes in the world could eliminate years of crap (literally).

I have to get out of there, so I go out and end the date with some half made up excuse. By then I’m so grossed out and disgusted that I don’t even care if I seem credible or polite. I get out of there, so quickly that I stumble on the way out.

What happened to him? Where did it go wrong? WHY? He was so handsome and he smelled so good…

 

Not his place. But it could be.

1002

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

THE GIANT NEEDLE

Var uppe sjukt tidigt idag, kunde inte somna om efter att ha vaknat vid 4. Lika bra det, eftersom jag var tvungen att gå iväg till sjukhuset, för finnålspunktion. Varför de kallar det finnål vete fasen, det ser mer ut som en grov virksticka än en nätt nål. Ont gjorde det också, men inte alls lika ont som de tidigare gångerna jag har gjort det.

Nu ska vi äta, sen ut. Skönt att inte behöva göra något idag. Ha en fin dag, gott folk. Bort från datorn och ut i solen, ni som kan! 🙂

I was up insanely early today, couldn’t fall back asleep after waking up around 4. Just as well, because I had to go to the hospital, for a fine needle biopsy. Why they call it fine needle is beyond me, because it looks more like a coarse crochet stitch. It hurt, too, but not as bad as the previous times.

We’re about to eat now, then head out. Nice to not have to do anything today. Have a nice day, folks. Away from the computer and out in the sun, those who can! 🙂

 

Last summer. Was my hair really this short?

11990599_10206230072443788_8412302396309170622_n

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

UNDER CONSTRUCTION

Jag håller på att städa lite här. Därför kan det se en aning oorganiserat ut ett tag framöver. Layouten är klar. Återstår att kategorisera alla inlägg, lägga in dem under respektive sida, sätta in dem under meny, samt arkivera allting tidsenligt. Sådant tar tid. Sökfunktionen finns som vanligt, har lagt den längst uppe till höger, vill man söka efter något specifikt så kan man göra det där. Så småningom kommer man även kunna söka på kategori och/eller datum. Just nu får ni dock hålla tillgodo. Peace!

I’m cleaning up a bit here, so it might look somewhat disorganized for the time being. The layout is all done. What’s left is categorizing all the posts, sorting them and uploading to pages, managing the menu bar and archiving everything according to date. These things take time. The search button is there, as usual, I’ve placed it at the top right corner, so click on it if you wish to search for something specific. Eventually you’ll be able to search by category and/or date, but this will have to do for now. Peace!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HALLOWEEN

I fredags var vi och firade Halloween med mina systrar. Och fredagen innan dess firade Jay med sin klass. Igår tog vi en promenad ner till Folkets Park, och idag blir det Laserdome.

Last Friday we celebrated Halloween with my sisters. And Friday the week before there was a Halloween event at Jay’s school. Yesterday we took a walk down to Folkets Park and today it’s Laserdome time.

My little Halloweenie. (Picture taken by my father). 

My sisters thought it would be funny to hang this creepy bastard above the door. They know I can’t deal with clowns.  

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

SUPER BUSY

Vi har varit oerhört aktiva de två senaste dagarna. Knappt varit hemma alls. Både i lördags och söndags regnade det, så vi passar på att vara ute så mycket som möjligt när det är fint väder. Lördag/söndag sov Jays kompis över hos oss. Söndagen var lite långsam. Vi spelade kort och kollade på film medan regnet smattrade (hagelgevär, alltså…) på fönsterrutan. Min syster skickade en bild från ett soligt Grekland, och jag skickade en tillbaka, på ett regnigt Sverige.

Det märks att jag är en sommarmänniska. Jag får en energikick så fort solen kommer fram. Gårdagen började vi med en lång promenad. Köpte ett spel till Jay. Tog in solen och sommaren. Nös av allt pollen. Underbart! Efter lunch cyklade vi till en tema-lekplats, där vi stannade några timmar. På vägen hem handlade vi. Vi lagade mat tillsammans sent på eftermiddagen, och tog det lite lugnt en stund. Sedan stack vi ut och tränade intervaller. Älskar att springa med Jay, dubbelt så roligt.

Energin höll i sig även idag. Med undantag för någon timme runt lunch, har vi knappt varit hemma, förrän nu. I morse efter frukost tog vi en långpromenad och handlade lite på vägen upp. Runt lunch tog jag ner mat till Jay och hans kompis på gården, de fick äta ute i solen. Efter någon timmes lek kom han upp och var lite trött. Vi vilade en stund, sen gick vi ner på gården igen, denna gången med cykel. Jay håller nämligen på att vänja sig vid sin nya stora cykel, som kanske är lite i största laget. Vill att han ska känna sig helt säker på den innan äventyren börjar. Lika säker som han var på sin förra cykel. Som om inte det vore nog, fick Jay för sig att han ville iväg till någon lekplats idag också. Sagt och gjort, hoppade på första bästa buss. Hittade en lekplats och hängde där några timmar, och nu… NU! Äntligen hemma 😀 Vi har precis ätit och nu blir det fotboll på tv.

Det är så fint där vi springer på kvällarna.

 Trött kille efter träning.


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

TIME FLIES

”Idag tog min son studenten”… Tänkte inte på vad jag skrev och började faktiskt så. Sömnbristen gör sitt.
Anyhow, idag hade min son skolavslutning. Han är nu klar med fjärde klass. Känns lite nostalgiskt varje gång, det är ju min gamla skola han går på. Samma korridorer, samma skåp, samma lärare (några finns kvar på skolan). Andra minnen. Jag är ju på skolan ofta, vi bor långt ifrån så jag hämtar och lämnar. Men speciella dagar, som den här, är det alltid aulan eller idrottssalen som gäller. Då sköljer minnena över mig som en tidvattenvåg.
Det var fint, det sjöngs och skrattades. Vänner som sade hejdå. Vissa ses under sommaren, andra inte förrän i femman, om två månader. Barn och föräldrar i fina sommarkläder. Klänningar och skjortor. Vi hade tur med vädret.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BREATHE

Ibland har man dagar då man vaknar på morgonen och det enda man önskar är att man kunde lägga sig ner igen och bara somna om. Idag är tyvärr en sådan dag. Jag dras med dessa ständiga huvudvärkar. Går och lägger mig med huvudvärk, sover med huvudvärk, vaknar med huvudvärk. Allting känns tungt. Ögonen funkar inte riktigt som de ska. Det är för ljust. När huvudet knasar funkar ju inget annat heller. Sen hjälper det inte att vädret pendlar mellan hög- och lågtryck hela tiden. Idag regnar det, men är hyfsat varmt. Fuktigt i luften. Jag lär få krulligt hår. Suck.

Anyhow, nu räcker det. Ska googla på naturliga botemedel mot huvudvärk. Försöker undvika tabletter. Toodles!

Lite såhär känner jag mig… briljant video by the way, varenda detalj är genomtänkt.
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

RHUBARB IS THE SHIT

Jag har haft oavbrutet ont i huvudet de senaste två dagarna. I varierande styrkor. Men lite har det blivit gjort. I fredags träffade jag min syster. I lördags var det bakning och städning på schemat. Jag har aldrig tidigare bakat något med rabarber, men det blev lyckat. Riktigt gott med kontrasten mellan den syrliga rabarbern och den söta vaniljen. På kvällen kom min granne över och vi kollade på film efter att Jay hade somnat.
Idag har jag varit ute med Jay, och senare på eftermiddagen stack vi hem till lillsyrran. Huvudvärken verkar inte vilja ge med sig, och jag vägrar ligga sömnlös inatt också. Så det blir några tabletter nu. Hörs!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

THIEF

Jag tar mig friheten att låna några av min fars bilder från Isabellas studentfirande. Det är skillnad på mobilkamera och systemkamera.







Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

GRADUATION PART 2

Gårdagen började inte speciellt bra. Jay mådde inte bra när han vaknade och var tvungen att stanna hemma från skolan. Det såg ganska osäkert ut inför eftermiddagen, då min syster skulle ta studenten. Jag har ju ingen som jag kan lämna Jay med om det skulle krisa, såvida det inte är min mor eller far, men de skulle ju också iväg och fira. Jag lämnar, av personliga skäl, helst inte Jay med någon av mina vänner (även om flera av dem är underbara föräldrar 😀 ). Men framåt två-tre-tiden började det se bättre ut. Han mådde så pass bra att vi kunde gå dit, även om det så skulle bli en stund bara. Ville ju inte missa syrrans student.
Vi åkte ner till Borgarskolan, där det var full kaos. K-A-O-S. Jag och Jay armbågade oss fram till mitten av folkmassan, men kunde ändå inte se något. Tänkte att det inte var lönt att Jay skulle behöva stå där och bli mosad, dessutom hade vi inte hittat mina föräldrar eller den andra syrran och hennes man. Det tog oss ett tag, men till slut organiserade vi oss. Det blev köra runt stan och tuta, varefter vi körde hem till föräldrarna, där firandet fortsatte med middag, tårta och presenter. Det var trevligt, men studenten verkade en aning trött efter allt studentande… (hon hade ju festat hela dagen med sina klasskamrater). Framåt kvällen började Jay må lite värre, och vi drog oss hemåt.

Kaoset…



Tror hon tröttnade på att bli fotograferad…

Resten av gänget.

Jay var väldigt stolt över att han hjälpte till att välja Dream-armbandet.

Studentmössa eller tårta? Nobody knows… (bild lånad från mellansyrran).


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

SWEET SUNDAY

Jag är inte död.

Så, då var det avklarat. Jag har inte skrivit något här på närmare ett halvår (sen december 2013). Har haft zero inspiration överhuvudtaget, och dessutom en överhängande stress. Men nu verkar det ha löst sig, fick underbara nyheter häromdagen. Men mer om det någon annan dag.

Påbörjar mitt pånyttfödda bloggande med några bilder från igår. Det var en helt okej söndag 😀

Direkt efter frukost stack vi till en tema-lekplats…

… där Jay direkt skaffade nya kompisar.


Följt av en sen lunch hemma…

… varpå vi gick vidare till syrran. Att få de här två att sitta stilla i mer än en sekund är för övrigt ett fett projekt varje gång.

Sedan irrade vi runt i cirklar (bokstavligen!) för att hitta en mysig plats att sitta och äta på.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

MONSTER

Titeln på dagens inlägg syftar inte enbart på filmen jag såg idag, utan även på hur jag ser ut just nu. Mår ännu värre än igår. But hey, från och med nu kan det bara bli bättre…

Min dag kan sammanfattas med följande:

Mat…
 

… godis
 

… läsk
 

… film
 

 

… och mer film. Så ”mycket” har jag orkat göra idag. Vill bli frisk nu, NU!
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

EVERYONE IS SICK, THE SAGA CONTINUES

Läget är ganska mycket oförändrat här. Jay verkar må lite bättre, hans temperatur har hållit sig strax under 38 grader. Han är dock fortfarande hängig och hostig, så det blir nog tyvärr en till hemmadag imorgon. Jag däremot har sett bättre dagar. Halsen gör ont som satan. Ögonen och näsan är röda, håret okammat i en tofs och pyjamasmjukisarna på. Riktigt het är jag… Ni får stå ut med mitt gnäll här, har ingen pojkvän att gnälla för så någonstans måste jag ventilera 😛

Vi åt en sen middag en stund sen och nu ska jag kolla på ”What lies beneath”. Blir en del tråkiga vardagsinlägg, men inspirationen ligger på noll när kroppen inte mår bra. Hörs sen, kanske?

Mat!
 

Och nu blir det film.
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

EVERYONE IS SICK

Vi kunde ha börjat veckan bättre, jag och Jay. Den inleddes nämligen med feber, snuva, hosta och halsont, och i skrivande stund sitter vi och nyser ikapp. Redan fredag kväll verkade han förkyld, och under helgen kom det igång ordentligt. Han är hemma från skolan idag, och de senaste dagarna har vi bara myst och försökt kurera oss. Jag är helt seg, skallen förkylningsvärker och jag känner knappt några smaker när jag äter, vilket är hemskt för någon som älskar mat :-/ Oh, well. Ändå mysigt att få ha Jay helt för mig själv några dagar. Vi har kollat på film, spelat och läst. Nu ska jag strax slänga ihop en god fruktsallad, och hoppas att vitaminkicken hjälper. Jag tar sällan mediciner vid förkylningar etc, utan det blir massa téer med honung och kanel, frukt och liknande. Hörs kanske sen, nu när jag är sjuk så har jag en massa tid över…

Blir en repris på denna. Mango, kiwi, jordgubbar och vaniljfluff

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail