KIDS

ALL THE BAD WORDS

När man använder sig utav kollektivtrafik så får man vara med om mycket. Man ser mycket och hör mycket, vare sig det är medvetna observationer man gör eller omedvetet då man sitter och läser metro eller pillar på mobilen på bussen/tåget. Nu har jag lagt märke till ett nytt ”fenomen”. Eller nytt är det det väl egentligen inte alls, men det som förvånar mig är att det går så långt ner i åldrarna och har blivit så accepterat att folk har blivit helt likgiltiga inför det.

Jag talar om användandet av nedvärderande ord då det talas om tjejer/kvinnor. Det har (tyvärr) alltid funnits män som har behandlat kvinnor illa, vare sig det rör sig om verbal eller fysisk misshandel. Men det jag har observerat på sistone är unga män (tonåringar, och ibland även småkillar i 12-års åldern) som använder sig av nedvärderande ord, såsom bitch, när de pratar om tjejer i allmänhet samt när de pratar om sina egna flickvänner. Detta har jag hört ganska ofta på sistone, och varje gång jag sitter på bussen och hör någon ung kille bröla med sin pubertetsröst om hur många fina bitches det fanns på festen som han var på i helgen, så gör det fan ont i mig. Det som är nästan ännu mer skrämmande är unga flickor/tjejer som accepterar detta, eftersom de inte känner till något annat. De kanske växte upp i ett hem där pappan behandlade mamman på samma sätt som hon nu själv blir behandlad, och tycker därför inte att hon förtjänar bättre än så.

Ofta när jag loggar in på Facebook så ser jag unga killar som har lagt upp foton på sig själva och sina flickvänner och skrivit ”Me and my bitch” eller ”My bitch looks good” eller ”My bitch is badder than yours” eller någon annan skit.

Sedan när blev ordet bitch en ömhetsbetygelse?!? Sedan när är det okej att glorifiera användandet av ord såsom bitch och hoe? Det är ALDRIG acceptabelt!

Man kan sitta och spekulera i varför de här unga killarna refererar till sina flickvänner som bitches. Det kan bero på uppfostran och miljö. Det kan bero på kompisar och grupptryck. Det kan bero på osäkerhet. Och det kan bero på media och samhälle. Speciellt inom musik hör man ofta hur kvinnor beskrivs som bitches, och att detta inte skulle vara något nedsättande utan enbart en ”hyllning” till kvinnan, flickvännen. Bullshit, säger jag. Det är aldrig okej!

Vare sig det beror på en specifik anledning eller en kombination av flera, så börjar allting hemma. Det är hemma barnen lär sig om moral och värderingar, om respekt och kärlek. Grunden för hur ditt barn ser på sina medmänniskor (och i detta fallet, det motsatta könet) läggs redan i unga år, hemma. Se till så att din son vet att det är fel att tala nedvärderande till en tjej. Se till att din dotter aldrig accepterar att bli behandlad som en dörrmatta. Föräldrar, vakna upp för bövelen och gör ert jobb, innan det är för sent. Det finns en osynlig gräns, och när ert barn väl passerat denna åldersgräns så finns det inget ni kan göra eller säga för att få barnet att lyssna. Så föregå med gott exempel och börja lägga grunden redan från början, då barnet är litet.

Lyssna på texten, vare sig du gillar Lupe Fiasco eller inte!
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BIRTHDAY BOY

Lillfisen fyller nio år idag!!! Hipp hipp hurra! Helt ofattbart, speciellt med tanke på att jag själv inte åldrats en dag 😉 I helgen blir det kalas och grejer (läs: godtagbar ursäkt för Tina att proppa sig full med tårta och annat kaloririkt…).

Dagen till ära ska jag återge en konversation som jag och Jay hade ett tag sen, och som jag aldrig kommer glömma. Barn nuförtiden…

Jay: Mami, måste jag gifta mig när jag blir stor?
Jag: Nej, du måste inte. Men någon dag kanske du kommer att vilja göra det, om du träffar någon speciell.
Jay: Nej. Nej, jag vill ALDRIG gifta mig!
Jag: Jaså? Varför inte?
Jay (suckar bedrövat): För om jag skiljer mig med henne så kommer hon ta hälften av mina leksaker och mina Playstation spel och alla mina andra grejer.
Jag: HAHAHAHAHA!!! Hur vet du allt det här, gubben?
Jay: Jag såg det på tv…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

WEIRD CELEBRITY NAMES

En sak jag undrat över lite då och då är föräldrar som ger sina barn konstiga namn. Med konstiga menar jag inte lite ålderdomliga namn (som t.ex. Sigrid och Wolfgang – även om Wolfgang är lite till att ta i…). Det kan jag förstå. Trender kommer och går, även när det gäller val av namn. Jag pratar heller inte om namn som man ”tar med sig” från egna länder, d.v.s. att man ger barnet ett namn som i det egna landet kanske har en jättefin betydelse, men i landet där man för närvarande bor kanske betyder något helt annat (oftast något fult). Kan förstå att det blir missförstånd även där.

Nej, det jag pratar om är helt galna jävla föräldrar som får någon konstig idé om att döpa sin unge till ett namn som ”vanliga” människor inte ens hade döpt sin hund till. Det finns många exempel på detta inom kändisvärlden. Jag menar, vem fasiken döper sitt barn till Pilot Inspektor??? (Med k – ingen felstavning). Har ni sett ”My name is Earl” så vet ni vem Jason Lee är, och det är nämligen han som fick den brillianta idén. Som om det inte var nog fick han för sig att döpa sin dotter till Casper. Casper??? På en pojke -ja. På ett snällt spöke – ja. Inte på en flicka.

Och Gwyneth Paltrow som döpte sitt stackars flickebarn till Apple. Undrar hur den urvalsprocessen gick till; skrev de upp alla frukter och grönsaker de kunde komma på, på små lappar, lade i en stor skål och drog lott? ”Älskling, vi kommer att få ett Äpple!”

Nicolas Cage har alltid varit lite mysko (även om han är en fenomenal skådespelare) så att han döpte sin son till Kal-El (efter Superman) är i och för sig inte så konstigt. Hade nästan varit det om han döpt ungen till… Bernie, eller något i den stilen.

Har man total brist på fantasi så kan man göra som David Duchovny och Tea Leoni. De döpte sitt barn till Kyd. Kan ju underlätta om föräldrarna blir lite lulliga en nyårskväll och glömmer bort vad barnet heter. ”Hey… ehm… Kyd, come here!”

Okej, detta är kanske det mest bisarra: Sage Moonblood! Kändisen som döpt sitt barn till detta skräckfilmsnamnet är ingen annan än Sylvester Stallone. Jag undrar vad som pågick i hans skalle när han tog detta beslut. ”I am Rambo! I’ve got balls of steel. My offspring shall represent. LET THERE BE BLOOOOOD!”

Att Michael Jackson kallade sin son Blanket är bara… bisarrt. Älskar hans musik, men alla skruvar var ju inte på rätt ställe.

The Edge (från U2) gav sitt barn namnet Blue Angel. Var för sig är det ändå helt okej namn. Men i kombination får det mig att tänka på X-men. Wolverine, Storm, Blue Angel…

Andra extremt konstiga namn är Audio Science (japp, det finns en stackars individ som heter så… skådespelerskan Shannyn Sossamons barn), Moxie Crimefighter (barn till Penn Jillette, som i hemlighet kanske alltid önskat att han blivit polis istället…) och Tu Morrow (Rob Morrows barn – det är, om något, definitionen av lathet, right there… ”Let’s just add a TU and be done with it!”)

Att Frank Zappa har gett sina barn namnen Moon Unit, Diva Thin Muffin, Dweezil och Ahmet kan väl endast förklaras med en LSD-tripp gone wrong? Fyra gånger om. Det blir inte flummigare än så.

Att Jermaine Jackson döpte sitt barn till Jermajesty är inget annat än någon rubbad form av hybris.

Så innan du bestämmer dig för att ge efter för ditt spontana infall, och ge ditt barn ett namn som Äpple, Filt eller Ylande Vargen, tänk på att stackarn kommer att få dras med det resten av livet. Och det kommer att vara DITT fel.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

DADS AT THE PLAYGROUND

Hej igen! Vi är hemkomna efter ett par timmar ute i friska luften (läs: jag höll på att frysa häcken av mig… ). Hade roligt med lillskrutten, som vanligt. Något som dock irriterar mig lite är alla de ensamma pappor som ser lekplatser som ett naturligt ställe att försöka inleda kontakter med det motsatta könet på. Jag har inget alls emot normalt lekplatsprat, de ytliga kontakter som oftast uppstår mellan föräldrar som börjar prata om sina barn, eller vad det nu kan vara. Sånt är bara naturligt. Dessutom hade det varit hur tråkigt som helst om alla bara höll sig för sig själva och stirrade ner i marken. MEN (ja, det finns ett MEN)… så här ligger det till. När jag går till en lekplats med Jay så gör jag det för att jag vill spendera lite kvalitetstid med min son, och inte för att behöva förklara för desperata singelpappor varför jag kommer till lekplatsen själv och hur länge jag har varit singel etc. Dessutom, när jag går och leker med Jay så ser jag (oftast) ut som en luffare, bekväma kläder, sneakers, ligger på 0,5 på sexighets-skalan. Om inte lägre. Män – hur tänker ni? Jisses… Koncentrera er på era ungar och spara raggandet till ett annat tillfälle/plats.

Nu ska här bakas! Men först några bilder på Juliano. Hörs!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

AT THE PARK

Hej alla! Hur har er dag varit? Vi har haft det fint, varit ute mycket och lekt. Efter lunch stack vi ner till Rörsjöparken och lekte, jagade varandra och låtsasbrottades. Jag är sådan att jag struntar fullständigt i vad de andra föräldrarna tycker och tänker om mig, så jag levde mig in i leken till 100 %. Vi lockade fram en del skratt från de andra, både barn och vuxna, som tyckte det såg så roligt ut att de ville vara med och leka. På väg hem stannade Jay upp och kramade mig länge och sa: ”Mami, du är jätterolig!”. Underbare äppelskrutt! Det kändes så bra att se hur glad och full av liv han var idag. Den senaste tiden har ju inte varit lätt för honom, men nu är det som om en stor sten har fallit av hans axlar. Känns otroligt bra att se.

Nu ska jag höja ljudet på musiken och dansa med Jay samtidigt som vi lagar mat! Sen kommer en vän med sin pojke upp hit, ska bli nice att sitta och snacka lite tjejsnack. Hörs sen!

Spiderman-bild 1
 
Spiderman-bild 2
 
Spiderman-bild 3
 
Spiderman-bild 4
Nu när jag tänker efter så är det sällan han faktiskt befinner sig på MARKNIVÅ när vi är ute…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

IT’S EASIER TO BUILD STRONG CHILDREN THAN TO REPAIR BROKEN MEN

Jaha… ibland spelar det ingen roll hur mycket man försöker vända en negativ situation till en positiv en, om problemet dyker upp gång på gång. Var tvungen att hämta Jay redan efter lunch i skolan idag. Hans lärare ringde och sa att han var orolig och ledsen. Varför kan jag inte gå in på, men vissa problem har en förmåga att dyka upp oavsett var man befinner sig.

När jag kom till skolan berättade Jay att han hade fått ont i magen och var ledsen. Efter en lång pratstund med hans lärare gick vi hem. Vi tyckte båda att det var bäst om han fick komma hem så fort som möjligt idag och bara ta det lugnt och försöka tänka på annat.

Jag är så otroligt arg. Om någon orsakar problem som enbart påverkar mig så är det en sak. Men när det påverkar min son och får honom att vara stressad, nervös, arg och rädd… då bara svämmar det över av så mycket ilska att jag inte vet vad jag ska göra av den. Min älskade pojke, att han ska vara orolig och ledsen gör så otroligt ont att se. Jag försöker förklara, prata med honom, få honom att tänka på roliga saker. Men jag bär med mig ilskan, och den gör mig stark.

Jay har byggt upp en liten vardagsrumspicknick/filmkväll framför tv:n i vardagsrummet, med hjälp av en massa kuddar och filtar… ska kolla på film med honom nu. Förhoppningsvis får jag upp honom på soffan 🙂

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

POSITIVE THINKING

Hej alla fina! Ni får ursäkta den bristfälliga uppdateringen igår. Det är inte allt jag delar med mig av här på bloggen. Vissa saker tillhör privatlivet (ja, jag har faktiskt ett, haha…) och kan på grund av flera olika anledningar inte nämnas här. Helgen var ganska kaotisk för mig och Jay. Jag kan som sagt inte berätta mer, men han har varit ledsen över saker som har hänt och det är svårt för mig att se. Hans klassföreståndare berättade i morse att han har varit ledsen de senaste dagarna, så hon har pratat med honom och försökt få honom på bättre humör (detta har dock inget med skolan eller kompisar att göra – Jay har jättefina skolkamrater och lärare). Jag är starkare nu än någonsin, så jag tar inte åt mig lika lätt av saker och ting, men det är så otroligt jobbigt att se hur detta påverkar Jay. Barn är underbara, och det enda de ska bekymra sig för är läxor och inget annat.

Humöret har därför inte varit på topp, men vi försöker att ha så roligt vi kan här hemma. I skolan kopplar Jay förhoppningsvis bort en del av det tråkiga som hänt, och leker med sina kompisar, och hemma busar vi och har skoj. Men Jay är nästan nio år gammal, han är otroligt intelligent, han ställer frågor och vill ha svar. Och hur svarar man på vissa frågor? Hur förklarar man för ett barn varför vissa personer är som de är?

Nu lägger jag undan alla negativa tankar och vänder denna veckan mot det bättre. Hörs sen!

Lägger upp två härliga sommarbilder, kan behövas idag när det är halvgrått ute…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HAPPY

Hej alla! Allt väl? Skriver bara en snabbis nu, har mycket att göra innan jag ska iväg. Idag ska Jay uppträda på Malmöfestivalen, woohoo!!! Ska bli så kul att se min lille gubbe uppe på scen ♥ Jag kanske inte är så jätte-mammig av mig och går och klappar främmande ungar på huvudet och pratar babyspråk med individer under 10 år, men jag är fanimej så otroligt stolt över att vara mamma till världens bäste kille.

Hörs sen!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

SPORTS

Vi håller på att laga till en sen middag här, hemlagad pyttipanna med mini-köttbullar, samt sallad till. Snabbt och gott. Vi lyssnar på musik och sjunger för att hålla oss vakna.

Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka här, angående vilken sport/aktivitet Jay ska gå på under hösten. Han ska fortsätta med Taekwondo och även börja på något annat. Det står mellan basket och friidrott. Å ena sidan är hans naturliga fysiska egenskaper snabbhet och smidighet, som kan komma väl till pass inom friidrott, men å andra sidan har han spelat mycket basket på sistone samt blivit riktig duktig på det.

Tycker att det är oerhört viktigt att aktivera barn på olika sätt, både genom fysiska aktiviteter samt skapande/kreativa aktiviteter. Det spelar ingen roll om barnet ändrar sig hundra gånger om, tennis ena terminen och teater nästa. Barn är ju ombytliga. Huvudsaken är att de gör något. Har märkt att Jays självförtroende (och kondition och styrka) har blivit enormt mycket bättre sedan han började med Taekwondo.

Förstår inte föräldrar med sjukligt överviktiga 4-5-åringar som kommer ut från McDonald’s (har sett flera på sistone) och säkert går hem till tv:n, datorn etc. utan att röra på sig alls. Hur tänker dessa föräldrar??? Det är ju barnen som får lida för föräldrarnas försummelse senare i livet, med dålig hälsa som påföljd. (Nu menar jag inte barn som p.g.a. andra orsaker/sjukdomar är överviktiga, där läkarvård och medicinering krävs).

Balans. Det är det det handlar om. Det går inte att proppa ungen full med hamburgare och pommes och sätta honom framför tv:n. Även om du har naturligt smala barn som inte går upp ett gram men äter onyttigt hela tiden och ej rör på sig, så far de illa. Det händer mycket i kroppen som vi inte ser.

Vi är inga hälsofreaks, jag och Jay. Vi äter allt och regelbundet. Vi unnar oss onyttigheter och sötsaker då och då. Men vi rör på oss också. Samt äter massa frukt och grönsaker. Så att det blir en jämn balans. Och naturligtvis är det lika viktigt att utveckla barnens kreativa sida också.

Kobe och de andra kan snart förtidspensionera sig…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

FASHIONISTA

Har precis lagt Jay. Vi satt i köket och åt mackor och pratade då han blev tyst och satt och funderade en stund. Jag frågade honom vad han tänkte på, varpå han svarade: ”Dig. Du är faktiskt annorlunda än alla andra mammor.”

Jag frågade honom vad han menade, och han sa: ”Du är rolig, bara. Och vi gör så roliga saker ihop. Och så är du bara min.”

Det går inte att sätta några riktlinjer för hur man ska ”vara” förälder. Det är inte alltid lätt. Speciellt om man får barn när man är ung och kanske inte har någon som man kan vända sig till för att få råd och stöd. Det finns ingen manual, inga handböcker i världen om föräldraskap kan förbereda en på hur det är att ha en livs levande liten individ att ta ansvar för, att vara där för 24/7.

Därför känns det riktigt bra att få veta att jag har gjort något rätt, i alla fall 🙂

Stilig kille

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HOW TO LIVE LONGER

Skulle ut och springa en runda tidigare. Tog med mig hopprepet och Jay började ta på sig cykelhjälmen (han brukar cykla bredvid när jag springer). Samtidigt sa han: ”Mamma… varför tränar du så ofta?” Jag svarade: ”För då mår jag bättre. Och man lever längre då, om man motionerar och äter nyttigt.”

Jay är tyst en liten stund och medan vi låser dörren säger han: ”Men du glömmer ju det viktigaste mamma. Man måste ju skratta mer. Då lever man längre – om man skrattar ofta.”

Om vuxna bara såg saker och ting på samma sätt som barn ser på saker…

Tortyrredskap…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BEING A PART OF THINGS

Hej alla! Att vara inne på nätet idag är ett helvete, det är något fel på min internetanslutning. Har normalt 4G anslutning men kan ej komma in på den, så får använda mig av 3G nätet… har blivit lite bortskämd och tycker att 3G nätet segar så otroligt mycket jämfört med mitt vanliga 4G. Aja, det får gå som det går.

Anyhow, vi har haft en fin dag, jag och Jay. Vi var och handlade tidigare idag, och Jay var så duktig. Han hade hand om allt nästan, jag gick praktiskt taget bara bredvid. Han prickade av inköpslistan, valde fina frukter och grönsaker, betalade (med kort!) i kassan samt hämtade, körde och lämnade tillbaka kundvagnen.

Det gäller att göra även de mest triviala vardagstingen till en upplevelse. Vi har alltid så roligt när vi är ute, oavsett om vi är ute och leker, spelar boll eller handlar. Dessutom märker jag hur mycket det stärker hans självkänsla att känna att han är duktig på något, att han klarar av något som en stor kille. Det betyder så mycket för ett barn, att få vara delaktig, att få hjälpa till. Brukar till exempel alltid när vi lagar middag, eller ska välja film, låta honom välja mellan 2-3 alternativ. På det viset känner han att han är delaktig, att hans åsikt räknas. Dessutom lär han sig ta beslut själv.

När vi kom hem lagade vi en tidig middag och nu ska vi bara ta det lugnt en stund. Har massor med saker att göra här hemma som skall bockas av idag, är det tänkt. Hörs sen, gott folk!

Han började givetvis med kanelgifflarna… 🙂
Sedan hittade han en liten… ehhm… soffa?

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HAPPINESS

Jag sitter ute och lyssnar på skön musik och njuter av solen och värmen. Samtidigt ser jag min son när han leker med andra barn och tänker på hur otroligt rik jag är. Jag har allt som är värt att ha och är så otroligt lyckligt lottad. Jag önskar att alla, åtminstone någon gång, kunde få uppleva äkta, genuin lycka som jag gör just nu.

Jag är så glad att just han är min, med alla sina egenskaper och sin alldeles unika personlighet. Jag hoppas att han aldrig kommer att förändras, jag hoppas att han kommer fortsätta vara denna kärleksfulle, rolige killen med bus i blicken. Lite otålig av sig, nästan alltid leende. Tävlingsinriktad och drömmande. Ser inga hinder, bara lösningar och mål. Alltid hjälpsam och omtänksam.

Jag fascineras ständigt av alla hans olika karaktärsdrag, hans ansiktsuttryck, hans sätt att kisa med ena ögat när han koncentrerar sig på något. Hur han lyser upp när jag berättar för honom hur stolt jag är över honom. Hur han alltid lyckas få mig att le just när jag behöver det som mest. Min son ♥

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

MOVIE NIGHT

Hej alla! Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen den senaste tiden. Som jag skrev tidigare så har jag varit trött och oinspirerad, och dessutom bokstavligen bott utomhus den senaste veckan, känns det som. Med undantag för besök hos syrran så har vi varit ute hela dagarna. Gud, vad jag önskar att det var sånt här väder året runt!

Som sagt, vi har varit ute mycket. Lekplatshäng, picknicks, stranden, glasspromenader, etc. Sen har vi också varit förbi hos min syster och spelat basket med henne. Jay börjar bli riktigt duktig på basket nu, han fattar snabbt.

Idag hade jag Jay helt för mig själv (nästan – han hittar alltid kompisar när vi är på lekplatser). Vi hade en fin dag ihop. Normalt sett brukar vi alltid ha någon med oss, vid oss, runtomkring oss. Jay är enda barnet, och jag tänker inte ha fler, så jag försöker kompensera genom att se till att han så ofta som möjligt umgås med kompisar, vänner, grannar etc. Antingen har han någon kompis uppe hos sig, eller så är vi ute på gården och leker med grannbarnen eller så umgås vi med mina vänner som har barn i hans ålder. Men idag var han bara min, äppelskrutten ♥

Det får bli allt för idag. Jag återkommer när hjärnan inte längre ligger på reptilnivå. Nu blir det thai mat, gottis och film. Ha en fin fredagskväll!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

KISSING AND STUFF

Hej alla. Jag är traumatiserad. Har precis haft ett långt samtal med Jay.

Jay: Mami… hur gör vuxna när de pussas?

Tina: Ehrm, vad menar du? (Försökte panikslaget vinna tid inför vad jag visste skulle bli en jobbig fortsättning…)

Jay: Ja, när de inte har kläder på sig och pussas och sånt?

Tina: De har kläder på sig. Fullt med kläder. Alltid. (Varpå Jay tittade på mig som om jag inte riktigt hade alla skruvar på rätt plats).

Jay: Meeh neeej, det har de inte ibland ju. Och hur kommer bebisar in i magen?

Tina: Eeehh… alltså… hrm… host, host… det är ju så att… bebisar börjar växa inne i magen och sen ploppar de ut…

Jay (här börjar han prata otåligt och långsamt som om han talar till en idiot): Jaaa, mamma. Men hur kommer de in i magen? Och hur kommer de ut?

Tina (panik, andnöd, astmabesvär): Jo, det är så att det finns bin. Och blommor.

Jay: Mamma… jag frågade om bebisar.

Tina: Mm, alltså… ni kommer att lära er allt sånt här i skolan…

Jay: Ja, men jag vill veta nuuuuu!

Efter ytterligare några dåliga försök till bortförklaringar om storkar, blommor, insekter och troll i skogen fick Jay nog av mitt nervösa pladder och krävde att få veta ALLT. Så jag gav upp och berättade i så neutrala och kliniska drag som möjligt. Han stirrade ett tag på mig, och sakta ändrades hans ansiktsuttryck från nyfiken till äcklad.

Jay: Uuuääähhhh, sååååå äckligt! Fy! Jag ska aldrig bli vuxen! ALDRIG!

När han var 2 och fortfarande trodde på Tomten…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail