Hoppar in här och skryter lite. Min pappa kom på andra plats i en fototävling för Digital Foto Video. Borde man kanske göra en lista på allt han vunnit nu…
DFV
WEDNESDAY
Jag är förkyld, vädret är kasst, hösten och kylan ligger i luften, min dator är fortfarande sönder och jag är mentalt och fysiskt inte på topp någonstans. Förväntar ni er ett gulligt litet solskensinlägg så kan ni lika gärna sluta läsa nu…
Ok, förkylningen blir långsamt bättre men inte mitt sinnestillstånd. Det låter värre än vad det är, jag är inte deprimerad eller så, bara haft mycket att tänka på och det i kombination med förkylningen och vädret har gjort mig lite… nere.
Hade riktigt tråkigt förra veckan, insåg inte riktigt hur mycket allt kretsar kring min fördömda dator. Jag är inte samma person utan musik. Jag behöver musik. All min musik finns på min dator. Tycker dock inte att det var lönt att lägga en massa pengar på en massa cd-skivor… när datorn ändå är på gång. Men så mycket pengar som jag har lagt på böcker och hyrfilmer den senaste veckan… jisses. Jävla teknologi, vad gjorde folk innan?
Min lillskrutt har också varit förkyld. Han var hemma från skolan några dagar, men är nu tillbaka igen. Ni får ursäkta om det ser rörigt ut, mobilbloggar. Nej, nu ska jag sluta ligga hemma och vara sjuk och miserabel. Ska ut och få lite frisk luft (läs: kall jävla höstvind). Men först några bilder från igår på Rörsjöparken. Cheers!
EXERCISE AND WEIGHT
Hej hej… Jag har ont i huvudet 🙁 Det är fortfarande hanterbart men jag känner att det snart kommer att bli värre, en svart fläck skymmer sikten på ena ögat. Fan också, jag som ville ha en nice kväll, och en god natts sömn. Istället kommer jag säkert vakna upp på morgonen och känna mig som en urvriden gammal disktrasa…
Anyhow, ska snart göra en kopp te och lägga mig på soffan en stund. Men tänkte först ta upp det här med träning och vikt. Jag tränar ju regelbundet nu, och mår fysiskt sett bättre än någonsin (förutom huvudvärkarna, då). Jag orkar mer, fryser mindre, sover en aning längre. Men (japp, there’s a but) i morse märkte jag att mina jeans satt en aning lösare. Nu är det inte alls en stor skillnad, men jag märker den. Problemet är att jag absolut INTE vill gå ner i vikt, och nu är det tyvärr så att jag har naturligt lätt för att göra just det. Stress, mycket jobb och träning är saker som förut har gjort så att jag gått ner. Men så som jag är nu, så som jag ser ut och känner mig, vill jag förbli. Jag älskar att känna mig kvinnlig och vill absolut inte förlora mina kilon. Visst, några kilon hit eller dit syns knappt, men vågar jag fortsätta träna? Jag vill ju inte gå omkring med dålig kondis och förmultnande muskler bara för att jag är rädd för att gå ner i vikt…?
Man kanske bara borde springa en gång i veckan, eller så? Träningstips emottages gärna!
P.S. Det kanske verkar som om jag överdriver, man går ju inte ner i vikt över en natt, tänker ni säkert. Men någon gång kanske jag lägger upp en gammal bild från min smalaste period (som ni kan läsa om här) så att ni förstår varför jag älskar och vill behålla varje gram, hekto, kilo på min kropp… 
APARTMENT HUNTING
Vi är hemma nu, Jay kollar på tv en stund och jag har suttit i en timme nu och kollat lägenheter på nätet. Att flytta härifrån står högt på prioriteringslistan nu. Jag älskar som sagt att bo mitt i stan, men vill flytta p.g.a. Jay. Och vill gärna göra det innan vintern. På lördag ska jag iväg och kolla på en lägenhet, vi får väl se hur det går. Fast själva tanken på flytt med allt vad det innebär är inte så lockande… packa, packa upp, bära, flytta… puuhhh!
Anyhow, nu ska jag ut och leka med Jay en stund. Ha det fint, så hörs vi.
SPORTS
Vi håller på att laga till en sen middag här, hemlagad pyttipanna med mini-köttbullar, samt sallad till. Snabbt och gott. Vi lyssnar på musik och sjunger för att hålla oss vakna.
Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka här, angående vilken sport/aktivitet Jay ska gå på under hösten. Han ska fortsätta med Taekwondo och även börja på något annat. Det står mellan basket och friidrott. Å ena sidan är hans naturliga fysiska egenskaper snabbhet och smidighet, som kan komma väl till pass inom friidrott, men å andra sidan har han spelat mycket basket på sistone samt blivit riktig duktig på det.
Tycker att det är oerhört viktigt att aktivera barn på olika sätt, både genom fysiska aktiviteter samt skapande/kreativa aktiviteter. Det spelar ingen roll om barnet ändrar sig hundra gånger om, tennis ena terminen och teater nästa. Barn är ju ombytliga. Huvudsaken är att de gör något. Har märkt att Jays självförtroende (och kondition och styrka) har blivit enormt mycket bättre sedan han började med Taekwondo.
Förstår inte föräldrar med sjukligt överviktiga 4-5-åringar som kommer ut från McDonald’s (har sett flera på sistone) och säkert går hem till tv:n, datorn etc. utan att röra på sig alls. Hur tänker dessa föräldrar??? Det är ju barnen som får lida för föräldrarnas försummelse senare i livet, med dålig hälsa som påföljd. (Nu menar jag inte barn som p.g.a. andra orsaker/sjukdomar är överviktiga, där läkarvård och medicinering krävs).
Balans. Det är det det handlar om. Det går inte att proppa ungen full med hamburgare och pommes och sätta honom framför tv:n. Även om du har naturligt smala barn som inte går upp ett gram men äter onyttigt hela tiden och ej rör på sig, så far de illa. Det händer mycket i kroppen som vi inte ser.
Vi är inga hälsofreaks, jag och Jay. Vi äter allt och regelbundet. Vi unnar oss onyttigheter och sötsaker då och då. Men vi rör på oss också. Samt äter massa frukt och grönsaker. Så att det blir en jämn balans. Och naturligtvis är det lika viktigt att utveckla barnens kreativa sida också.
BALCONY POOL OR POOL BALCONY?
God kväll alla! Vilket underbart väder det har varit! Har haft en fin och slö dag. Vi var hos syrran, och sen har vi kapat Jays lilla afro, så nu är han nyklippt och fräsch inför skolstarten imorgon. Har precis smällt i mig en massa pannkakor (med betoning på massa…) och ska snart lägga Jay. Skolan börjar ju på allvar imorgon och vill att han ska vara pigg och utvilad. Själv ska jag spendera kvällen framför datorn och leta efter lägenheter. Jag älskar att bo mitt i stan, är en riktig stadsmänniska. Men på grund av Jay planerar jag flytt. Inte utanför Malmö eller så, bara lite utanför stadskärnans mitt.
TIME FLIES
Sitter och mobilbloggar hos syrran lite. På måndag börjar Jay skolan igen efter sommarlovet. Herregud, kan inte fatta att han börjar trean redan. Trean! Som tiden bara flyger iväg. I oktober fyller han 9 år! Min lille bebis börjar bli en stor kille…
THAT MOMENT WHEN SOMEONE IS LYING AND YOU KNOW THE TRUTH
Haha, jag vet inte ens vad jag ska säga…
Vi har alla den där vännen/kompisen/bekantskapen som lätt kan hamna i kategorin ”The exaggerator” (i bästa fall) eller ”The mythomaniac” (i värsta fall).
Jag har (hade, egentligen – ingen som jag umgås med längre) en sådan i min bekantskapskrets och jag är säker på att många utav er också känner en av dessa gåtfulla och smått patetiska varelser.
Det är en sådan person som alltid överdriver till max. H*n påstår sig känna alla, vare sig det är vanliga Svenssons eller kändisar det handlar om, och går och name-drop:ar hela tiden. H*n påstår sig ha varit överallt på jorden. H*n påstår sig ha gjort både det ena och det andra av alla lite ovanligare saker, såsom elefantridning, fallskärmshoppning, umgåtts med raketforskare på NASA eller vad det nu än må vara. H*n pratar alltid om vilka storslagna planer h*n har för den närmaste tiden. H*n påstår sig helt enkelt ha varit med om allt/sett allt och lärt känna alla.
Sedan visar det sig att ingen ens känner till den här stackars kraken. Era ”gemensamma” vänner har kanske träffat personen max en/två gånger. H*n känner ingen av de påstådda vännerna/kändisarna. På sin höjd har hans/hennes systers frisörskas dotters granne tränat på samma gym som Rihanna en gång och detta förvränger h*n till att de praktiskt taget är oskiljaktiga vänner. Det visar sig att h*n inte alls är särskilt berest och det enda stället h*n varit på är, typ… Dalarna (inget illa menat, Dala-bor!), och den enda fallskärmshoppning h*n varit med om är då h*n hoppade med paraply från klätterställningar när h*n var liten. H*n gör aldrig verklighet av någon av sina storslagna planer. Visst, det är kul att drömma och att ha mål/ambitioner. Men less talk, more action. Annars är det risk att ingen tar dig på allvar till slut.
Det sorgliga är att det inte uteslutande är osäkra tonåringar som håller på och ljuger och överdriver åt höger och vänster. Finns många vuxna som tyvärr beter sig så. Jag tänker inte ens utveckla några teorier om varför de håller på så eller vad de får ut av det. Det enda jag tänker göra är skratta: Bwahahah!!! Väx upp, för fan! Pinocchio…
BACK TO THE FUTURE
Tänkte bara skriva snabbt nu, eftersom Jay sitter och väntar på mig. Vi ska ut och spela fotboll.
Såg en film igår, ”The Time Traveler’s Wife”. Själva filmen var helt ok. Ingen större filmupplevelse dock, trots bra skådespelarinsatser av både Eric Bana och Rachel McAdams. Tror den var en aning för segdragen för min smak, även om den byggde på en fin kärlekshistoria.
I filmen (utan att avslöja för mycket, för dem som inte har sett den) har huvudpersonen (Eric Bana) en genmutation som gör att han kan resa i tiden. Det slog mig igår att jag inte hade haft något emot att ha en sådan gen. Tänk om jag hade fått åka tillbaka i tiden och fått träffa mig själv som 10-åring! Jag hade gett lilla Tina en massa goda råd och byggt upp hennes självförtroende redan då. Jag hade avrått henne från att göra en del dumma misstag/val och hjälpt henne att se saker och ting klarare.
Fast det kan ju finnas en del nackdelar med den genen… Tänk om man åker fram i tiden och ser sin egen död, till exempel. Scary.
THANK YOU
Hej! Jag har precis dukat upp med frukt och citronte, och ska kolla på film. Jay ligger och sover och det är så otroligt tyst. Vi hade en riktigt mysig kväll ihop, tittade på Mrs. Doubtfire och åt kvällsmat framför tv:n.
För ett par dagar sedan skrev jag ett ganska personligt inlägg som ni kan läsa här. På grund av detta fick jag flera sms, mail och även några telefonsamtal från vänner och bekanta. Jag vill bara påpeka (och betona) att jag idag mår bra, bättre än någonsin faktiskt. Jag befinner mig i en helt annan fas i mitt liv, och omger mig själv endast med människor som tillför något positivt till mitt liv. Folk som trycker ner och sprider negativ energi har jag inget att göra med längre. Life’s too short. Jag ler ofta och skrattar mycket, så ni behöver inte vara oroliga. Jag delade med mig av en erfarenhet (även om det är en dålig sådan) eftersom det var något jag reflekterade över just då. Men jag är inte samma människa idag som jag var då. Och jag tackar för omtanken 😀 Puss på er!
