The one with the strange things

Folk! Det finns en serie som jag och Jason har fastnat för. Stranger Things heter den, och är en Netflix-serie. Vi såg heeela säsongen på två eftermiddagar. (Ok, det låter mycket, men det är bara 8 avsnitt… och dessutom har det varit dåligt väder de senaste dagarna). Det hela börjar med att en pojke försvinner. Vill inte avslöja för mycket, men här har ni trailern i alla fall. Som ni ser så är bl. a. Winona Ryder och Matthew Modine med. Älskar hela 70-tals stilen på precis allt, bilarna, kläderna, cyklarna.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with Chucky

Kommer ihåg att jag kollade på Chucky-filmerna när jag var liten, och sen dess har jag aldrig kunnat se på en docka på samma sätt. Dockor, clowner, ryser bara jag tänker på det. Jag vill inte ens tänka på traumat jag upplevde efter att ha sett ”Det”…

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where I need to breathe

Ibland har man dagar då man vaknar på morgonen och det enda man önskar är att man kunde lägga sig ner igen och bara somna om. Idag är tyvärr en sådan dag. Jag dras med dessa ständiga huvudvärkar. Går och lägger mig med huvudvärk, sover med huvudvärk, vaknar med huvudvärk. Allting känns tungt. Ögonen funkar inte riktigt som de ska. Det är för ljust. När huvudet knasar funkar ju inget annat heller. Sen hjälper det inte att vädret pendlar mellan hög- och lågtryck hela tiden. Idag regnar det, men är hyfsat varmt. Fuktigt i luften. Jag lär få krulligt hår. Suck.

Anyhow, nu räcker det. Ska googla på naturliga botemedel mot huvudvärk. Försöker undvika tabletter. Toodles!

Lite såhär känner jag mig… briljant video by the way, varenda detalj är genomtänkt.
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the chandelier

Jag har fastnat för denna låten. Hennes röst är inte ”perfekt” och det är just det som gör den… perfekt. Den är mäktig, i brist på något annat passande ord. Och flickan som dansar. Så duktig. Läste att hon endast är 11 år gammal.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the monster

Titeln på dagens inlägg syftar inte enbart på filmen jag såg idag, utan även på hur jag ser ut just nu. Mår ännu värre än igår. But hey, från och med nu kan det bara bli bättre…

Min dag kan sammanfattas med följande:

Mat…
 

… godis
 

… läsk
 

… film
 

 

… och mer film. Så ”mycket” har jag orkat göra idag. Vill bli frisk nu, NU!
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where everyone is sick, the saga continues

Läget är ganska mycket oförändrat här. Jay verkar må lite bättre, hans temperatur har hållit sig strax under 38 grader. Han är dock fortfarande hängig och hostig, så det blir nog tyvärr en till hemmadag imorgon. Jag däremot har sett bättre dagar. Halsen gör ont som satan. Ögonen och näsan är röda, håret okammat i en tofs och pyjamasmjukisarna på. Riktigt het är jag… Ni får stå ut med mitt gnäll här, har ingen pojkvän att gnälla för så någonstans måste jag ventilera 😛

Vi åt en sen middag en stund sen och nu ska jag kolla på ”What lies beneath”. Blir en del tråkiga vardagsinlägg, men inspirationen ligger på noll när kroppen inte mår bra. Hörs sen, kanske?

Mat!
 

Och nu blir det film.
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the happy endings

Jay har en vän uppe, de leker för fullt. Det är zombieskrik och vapensmatter på hög nivå. För bara en liten stund sedan satt de och tittade på film, alldeles tysta och väldigt småbarnsliga, på en massa kuddar framför tv:n. Jättegulligt. Kände dock på mig att det var lugnet före stormen. Nu är de stora killar igen, diskuterar inlevelsefullt och invecklat om hur man på bästa och snabbaste sätt kan döda en zombie. Så är det. Det är många svängar nu mellan mammas lille pojke och stora killen, och det är så underbart att se alla de olika fina sidorna av min son.

Vid femtiden får även jag besök. En vän kommer upp, hon hade något spännande att berätta, och mer ville hon inte säga på telefon. Också ett sätt att väcka nyfikenhet på 😛

Igår var en fin dag, en lat dag. Var hemma hos systern på eftermiddagen/kvällen och glodde på serier och var allmänt störda, som bara vi kan vara – den sjuka humorn går i släkten. På kvällen kollade jag på en ny serie (ny för mig, finns 3 säsonger redan). Happy Endings heter den. Orkar inte förklara, lägger upp trailern istället. Se den.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the cover

Vaknade på strålande humör. Känner på mig att detta kommer att bli en bra dag, och nej, jag har inte tagit ”happy pills”… Ska snart fixa lite grejer här hemma och sen kommer en granne upp och lämnar lite filmer, yaay!

Precis alla som känner mig vet att jag är smått allergisk mot covers, som i de flesta fall brukar vara skitkassa och ren slakt av originallåten. Jag klarar helt enkelt inte av tondöva människor med noll talang som tar en klassiker och gör en Texas Chainsaw Massacre med den. Mot den. Nej, nej.

Väldigt sällan (med betoning på SÄLLAN) råkar jag på en cover som faktiskt är lika bra som eller till och med bättre än originallåten. Ni känner vid detta laget säkert till låten Gangnam Style. Om inte så har ni utan tvekan levt under en mörk mossig sten det senaste halvåret. Jag avskyr den låten. Med passion som inte går att beskriva. Tyvärr verkar alla småbarn gilla den, och jag har fått höra den om och om igen här hemma på grund av Jay. Han är helt galen i den och kör till och med dansuppvisningar med alla moves från videon och allt. Gulligt när Jay gör det. Inte lika gulligt när den smått lönnfete, smått obehaglige sångaren gör samma moves.

Anyhow. Hittade denna på Youtube. Dessa två tjejer har lyckats ta en jobbig, uttjatad låt och ”göra om” den, och dessutom göra en så pass hyfsad cover att man inte har lust att gå loss på datorn/stereon, eller vad man nu lyssnar på.

Enjoy!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the candy

Min och Jays fredagsgrej är att vi kollar på något program och äter gott. Program beror lite på säsong. Tidigare var det Gladiatorerna och nu är det X-Factor. Vi nöjer oss dock inte med att lyssna på de tävlande utan sjunger även med och kör egenkomponerade dans moves till. Våra grannar must love me. (Vem vet… kanske lägger upp en video med vårt tönteri någon dag 😀 ) Vi brukar turas om att ringa och rösta. Min favorit är (som jag tidigare nämnt här) Alexander, men idag fick jag inte alls vara med och bestämma, utan Jay tog luren och sa: ”Nu ringer vi och röstar på Malcolm. Punkt slut!”. Jaha. Så blev det.

Hela kvällen har jag dessutom frossat i konstgjort sötningsmedel och olika färgämnen. Har en teori om att Tina är ett gammalt grekiskt ord för ”godis” 😉 Naturligtvis känner jag att jag måste påpeka att jag bara frossar på fredagar. Eftersom man tydligen bara får äta onyttigheter på fredagar enligt den oskrivna fredags-jäkla-mys-regeln. (Nu ljuger jag inte alls *host host*… lovar… bara fredagar… ).

Anyhow, ska lämna er här och önska god natt eller god fest, beroende på vad ni ska hitta på ikväll. Själv ska jag natta Jay och kolla på The Big Bang Theory och Modern Family. Cause that’s gangsta. Hörs!

Varför nöja sig med tråkigt lösgodis när det finns ICE AGE-godis!!! Och Polly Charter!!!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The thriller one

Hahaha, okej, jag bjuder på det här! Hittade en gammal bild (3 år kanske) där jag hittar på galenskaper.

Lägg märke till A. The Pose och B. The Face.

Bilden är tagen inne på Entré (köpcenter i Malmö) mitt i natten (nattöppet). ”Hmm, vad gjorde Tina inne på ett köpcenter… mitt i natten?” undrar ni kanske. Och what on earth är det hon håller på med? Stackars förvirrade själ.

Jo, historien bakom det hela är att jag just den kvällen umgicks med ett par vänner och vi fick för oss att det skulle vara en bra idé att gå ut och gå en runda. På Entré. Mitt i natten. Jag antar att vi hade något syfte med vår lilla ”utflykt” men vad det kan vara har jag för länge sedan glömt (läs: förträngt…).

Minen är priceless, den tar jag inget ansvar för. Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Men om ni, mot all förmodan, skulle vilja veta varför jag intagit denna besynnerliga pose så föreslår jag att ni tar er en titt på Youtube klippet nedanför bilden på mig.

Tidigare samma kväll hade vi tittat på Idol. Kolla klippet, så ser ni sambandet 🙂
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with all the bad words

När man använder sig utav kollektivtrafik så får man vara med om mycket. Man ser mycket och hör mycket, vare sig det är medvetna observationer man gör eller omedvetet då man sitter och läser metro eller pillar på mobilen på bussen/tåget. Nu har jag lagt märke till ett nytt ”fenomen”. Eller nytt är det det väl egentligen inte alls, men det som förvånar mig är att det går så långt ner i åldrarna och har blivit så accepterat att folk har blivit helt likgiltiga inför det.

Jag talar om användandet av nedvärderande ord då det talas om tjejer/kvinnor. Det har (tyvärr) alltid funnits män som har behandlat kvinnor illa, vare sig det rör sig om verbal eller fysisk misshandel. Men det jag har observerat på sistone är unga män (tonåringar, och ibland även småkillar i 12-års åldern) som använder sig av nedvärderande ord, såsom bitch, när de pratar om tjejer i allmänhet samt när de pratar om sina egna flickvänner. Detta har jag hört ganska ofta på sistone, och varje gång jag sitter på bussen och hör någon ung kille bröla med sin pubertetsröst om hur många fina bitches det fanns på festen som han var på i helgen, så gör det fan ont i mig. Det som är nästan ännu mer skrämmande är unga flickor/tjejer som accepterar detta, eftersom de inte känner till något annat. De kanske växte upp i ett hem där pappan behandlade mamman på samma sätt som hon nu själv blir behandlad, och tycker därför inte att hon förtjänar bättre än så.

Ofta när jag loggar in på Facebook så ser jag unga killar som har lagt upp foton på sig själva och sina flickvänner och skrivit ”Me and my bitch” eller ”My bitch looks good” eller ”My bitch is badder than yours” eller någon annan skit.

Sedan när blev ordet bitch en ömhetsbetygelse?!? Sedan när är det okej att glorifiera användandet av ord såsom bitch och hoe? Det är ALDRIG acceptabelt!

Man kan sitta och spekulera i varför de här unga killarna refererar till sina flickvänner som bitches. Det kan bero på uppfostran och miljö. Det kan bero på kompisar och grupptryck. Det kan bero på osäkerhet. Och det kan bero på media och samhälle. Speciellt inom musik hör man ofta hur kvinnor beskrivs som bitches, och att detta inte skulle vara något nedsättande utan enbart en ”hyllning” till kvinnan, flickvännen. Bullshit, säger jag. Det är aldrig okej!

Vare sig det beror på en specifik anledning eller en kombination av flera, så börjar allting hemma. Det är hemma barnen lär sig om moral och värderingar, om respekt och kärlek. Grunden för hur ditt barn ser på sina medmänniskor (och i detta fallet, det motsatta könet) läggs redan i unga år, hemma. Se till så att din son vet att det är fel att tala nedvärderande till en tjej. Se till att din dotter aldrig accepterar att bli behandlad som en dörrmatta. Föräldrar, vakna upp för bövelen och gör ert jobb, innan det är för sent. Det finns en osynlig gräns, och när ert barn väl passerat denna åldersgräns så finns det inget ni kan göra eller säga för att få barnet att lyssna. Så föregå med gott exempel och börja lägga grunden redan från början, då barnet är litet.

Lyssna på texten, vare sig du gillar Lupe Fiasco eller inte!
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with X-Factor

Hej fina läsare! Hoppas ni har fått en bra start på veckan.

Var hemma hos lillasyster Isabella igår, och vi satt som vanligt och snackade och dummade oss (som det alltid blir när vi umgås, haha!) och kollade dessutom på X-Factor USA. Jag är en sucker för en bra, stark röst. Jag är medveten om att domarna går väldigt mycket efter hela paketet, d.v.s. scennärvaro, utseende, etc. Men enligt mig kan du inte gömma en halvkass röst bakom ett fint yttre, och jag tycker att det man främst borde bli bedömd efter är röstresurserna. Allt annat kan man jobba på, men utan rösten är du bara ett fint skal (oj oj, vill infoga en massa kändisnamn här, men låter bli 🙂 ) I den svenska X-Factor gillar jag egentligen bara Alexander nånting, som sjöng en gammal Marvin Gaye låt på sin audition. Följer heller inte den svenska X-Factor så noga. Följer ni den? Finns det någon annan tävlande där som är bra? Tipsa gärna så jag kan Youtubea.

Här nedan kommer några favoriter från den amerikanska X-Factor.

Denne mannen är bara fenomenal. Gillar raspigheten i hans röst, och man bör komma ihåg att låten han har valt inte är den lättaste att sjunga.
 

 

Denna tjejen har en riktigt bra röst, speciellt med tanke på hennes ålder.
 

Denne killen var riktigt bra i de höga tonerna.
 

En till bra röst!
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail