The one with creepy guys around every corner

Okej… kolla in videon nedan. EXAKT såhär är det. Att man som kvinna inte kan gå ut och röra sig fritt utan att få diverse kommentarer, busvisslingar, och ännu värre. Att män inte förstår att det känns obehagligt, speciellt om man går själv, och måste passera förbi en grupp män, det kan jag inte begripa. I klippet nedan säger en man till kvinnan i videon: ”You should say thank you.” Vad i helvete då för?!?! Ska hon tacka en vilt främmande människa för att han precis ätit upp henne med blicken? En kvinna har ALDRIG någon skyldighet att tacka och stå kvar och prata med en främmande man på gatan, för att han sagt några vänliga (läs: slibbiga) ord till henne. Kan man inte bara få vara? Bara få gå ut med sig själv och sina tankar utan att män ska ta sig friheten att kommentera ens kropp?! I videon kan ni även se att några män började gå bredvid henne, trots att de inte fick någon respons alls från henne. Har du inte varit i den situationen innan så vet du inte hur oerhört obehagligt det känns. Det har hänt mig många gånger. De går bredvid, följer efter, kör upp med bilen vid sidan om. Det värsta är att det börjar när man är mycket ung. Redan vid 12, 13 års åldern kommer jag ihåg flera obehagliga händelser. Nu när man reflekterat över det som vuxen förstår man ju att många av de här männen hade pedofila tendenser. En vuxen man som stöter på en 13-årig flicka. Sjukt. Så många män som inte fått någon ordentlig uppfostran, som inte har lärt sig hur/när man talar till en kvinna. Och så många flickor/kvinnor som tror att de måste stå kvar och börja prata, byta nummer o.s.v. För att de inte vill verka otrevliga. Otacksamma. Så synd att folk inte inser sitt eget värde, både män och kvinnor. För du är inte boskap, du är inte en kroppsdel, en vandrande röv eller ett par luftburna tuttar. Du är inte en hund som man visslar åt. Och män… du är bättre än så! Du är inte en desperat luffare som står och dreglar och visslar och gör diverse djurläten så fort du ser en kvinna.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where less is more

Det här med smink alltså… The key word är framhäva. Inte dölja. Det är därför jag endast använder mascara (ibland på vintern) och läppglans (ibland). Säga vad man vill om mig, men ingen kan i alla fall missta mig för att vara någon annan 😛

Jag låter bilden tala för sig själv…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The super busy one

Vi har varit oerhört aktiva de två senaste dagarna. Knappt varit hemma alls. Både i lördags och söndags regnade det, så vi passar på att vara ute så mycket som möjligt när det är fint väder. Lördag/söndag sov Jays kompis över hos oss. Söndagen var lite långsam. Vi spelade kort och kollade på film medan regnet smattrade (hagelgevär, alltså…) på fönsterrutan. Min syster skickade en bild från ett soligt Grekland, och jag skickade en tillbaka, på ett regnigt Sverige.

Det märks att jag är en sommarmänniska. Jag får en energikick så fort solen kommer fram. Gårdagen började vi med en lång promenad. Köpte ett spel till Jay. Tog in solen och sommaren. Nös av allt pollen. Underbart! Efter lunch cyklade vi till en tema-lekplats, där vi stannade några timmar. På vägen hem handlade vi. Vi lagade mat tillsammans sent på eftermiddagen, och tog det lite lugnt en stund. Sedan stack vi ut och tränade intervaller. Älskar att springa med Jay, dubbelt så roligt.

Energin höll i sig även idag. Med undantag för någon timme runt lunch, har vi knappt varit hemma, förrän nu. I morse efter frukost tog vi en långpromenad och handlade lite på vägen upp. Runt lunch tog jag ner mat till Jay och hans kompis på gården, de fick äta ute i solen. Efter någon timmes lek kom han upp och var lite trött. Vi vilade en stund, sen gick vi ner på gården igen, denna gången med cykel. Jay håller nämligen på att vänja sig vid sin nya stora cykel, som kanske är lite i största laget. Vill att han ska känna sig helt säker på den innan äventyren börjar. Lika säker som han var på sin förra cykel. Som om inte det vore nog, fick Jay för sig att han ville iväg till någon lekplats idag också. Sagt och gjort, hoppade på första bästa buss. Hittade en lekplats och hängde där några timmar, och nu… NU! Äntligen hemma 😀 Vi har precis ätit och nu blir det fotboll på tv.

Det är så fint där vi springer på kvällarna.

 Trött kille efter träning.


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The ”like a girl” one

Älskar denna reklamen! Tycker att vi alla kollektivt ska sluta använda uttryck som ”som en tjej” i nedvärderande syfte. Vi kvinnor är underbara, starka, beskyddande, ödmjuka, intelligenta, modiga varelser. Och den naturliga instinkten att skydda sitt/sina barn kan ingen förneka… den ger uttrycket ”som en tjej” en helt annan betydelse. Bam!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The ”to fake or not to fake?” one

Det här med tjejer som fejkar intressen för att anpassa sig till killens hobbys. Har aldrig förstått. Ni vet när killen är (exempelvis) fotbollsfanatiker och tjejen sitter med honom och kollar på matcher och hejar på killens lag som om hennes liv hänger på det. Eller låtsas att hon har ett eget favoritlag. När hon aldrig tidigare ens har kollat på en match. Hon har till och med memorerat alla spelares namn. Ska hon vara riktigt överkurs så kollar hon upp personliga fakta om spelarna. För att imponera lite extra. Agerar expert, använder uttryck som hon snappat upp under matcherna. Klagar på domaren. Blir ”överlycklig” när favoritlaget vinner.

Intressant fenomen, det där. Nu tog jag fotboll som ett exempel, det kan röra sig om i princip vad som helst. Något som hennes pojkvän/crush gillar, som hon själv aldrig hade haft en tanke på att annars kolla på, eller intressera sig för. Det svämmar över av dem på facebook just nu. Tjejer jag känner, som knappt kunde skilja på en fotboll och en vattenmelon tidigare. Som nu uppdaterar sin status så fort ett mål har gjorts. Ett ”genuint” intresse, en ”passion” som väcktes över en dag. Att det råkar vara samma dag de träffade pojkvännen är ju en annan femma…

Jag har aldrig varit den där tjejen. Däremot stöttar jag till hundra procent om jag dejtar/är tillsammans med någon som själv utövar någon form av sport/aktivitet. Som när jag dejtade en fotbollsspelare. Följde med till matchträningar, satt och frös, hejade och hoppades att hans lag skulle vinna. Då var jag stolt över honom. Det var självklart, naturligt. En helt annan sak. Men jag satte aldrig någonsin på mig en fotbollströja. Eller grät när hans lag förlorade. Där gick gränsen.  Eller när jag dejtade en musiker. Det var lite annorlunda, då vi hade musik som gemensamt intresse. Följde med till bandrepetitioner,  kollade när han uppträdde etc. Sen tyckte jag såklart inte att alla låtar var lika bra, och hade inga problem att säga vilka jag gillade och vilka jag gillade betydligt mindre. Om han frågade. Men jag var stolt och var där.

Att man kan väcka ett intresse som aldrig tidigare funnits där är ytterligare en annan sak. En kille tog med mig på krav maga en gång. Det var skitkul, så jag började träna. Men jag tyckte om det. Och det höll i sig efter att jag slutade träffa honom.
Jag hade dock aldrig någonsin kunnat låtsasfejka ett intresse för något. Låt säga att jag träffade en… fågelskådare. Eller något annat som får mig att vilja gäspa. Jag tror att det är viktigt att ha respekt för varandras intressen. Att visa förståelse för den andre. Att ha egna intressen. Men att låtsas vara någon man inte är funkar inte i längden. Varför vilja smälta samman till en klump med någon på det sättet. Nej tack.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where time flies

”Idag tog min son studenten”… Tänkte inte på vad jag skrev och började faktiskt så. Sömnbristen gör sitt.
Anyhow, idag hade min son skolavslutning. Han är nu klar med fjärde klass. Känns lite nostalgiskt varje gång, det är ju min gamla skola han går på. Samma korridorer, samma skåp, samma lärare (några finns kvar på skolan). Andra minnen. Jag är ju på skolan ofta, vi bor långt ifrån så jag hämtar och lämnar. Men speciella dagar, som den här, är det alltid aulan eller idrottssalen som gäller. Då sköljer minnena över mig som en tidvattenvåg.
Det var fint, det sjöngs och skrattades. Vänner som sade hejdå. Vissa ses under sommaren, andra inte förrän i femman, om två månader. Barn och föräldrar i fina sommarkläder. Klänningar och skjortor. Vi hade tur med vädret.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where I need to breathe

Ibland har man dagar då man vaknar på morgonen och det enda man önskar är att man kunde lägga sig ner igen och bara somna om. Idag är tyvärr en sådan dag. Jag dras med dessa ständiga huvudvärkar. Går och lägger mig med huvudvärk, sover med huvudvärk, vaknar med huvudvärk. Allting känns tungt. Ögonen funkar inte riktigt som de ska. Det är för ljust. När huvudet knasar funkar ju inget annat heller. Sen hjälper det inte att vädret pendlar mellan hög- och lågtryck hela tiden. Idag regnar det, men är hyfsat varmt. Fuktigt i luften. Jag lär få krulligt hår. Suck.

Anyhow, nu räcker det. Ska googla på naturliga botemedel mot huvudvärk. Försöker undvika tabletter. Toodles!

Lite såhär känner jag mig… briljant video by the way, varenda detalj är genomtänkt.
 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one where rhubarb is the shit

Jag har haft oavbrutet ont i huvudet de senaste två dagarna. I varierande styrkor. Men lite har det blivit gjort. I fredags träffade jag min syster. I lördags var det bakning och städning på schemat. Jag har aldrig tidigare bakat något med rabarber, men det blev lyckat. Riktigt gott med kontrasten mellan den syrliga rabarbern och den söta vaniljen. På kvällen kom min granne över och vi kollade på film efter att Jay hade somnat.
Idag har jag varit ute med Jay, och senare på eftermiddagen stack vi hem till lillsyrran. Huvudvärken verkar inte vilja ge med sig, och jag vägrar ligga sömnlös inatt också. Så det blir några tabletter nu. Hörs!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the chandelier

Jag har fastnat för denna låten. Hennes röst är inte ”perfekt” och det är just det som gör den… perfekt. Den är mäktig, i brist på något annat passande ord. Och flickan som dansar. Så duktig. Läste att hon endast är 11 år gammal.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with 8 years left

Tog denna bilden igår, min älskling med lillsyrrans studentmössa på sig. Om åtta år är det hans tur. Svårt att förstå hur fort allting händer… höll jag inte honom i famnen med en nappflaska nyligen? Kan spela upp det som om det var igår. Nu är han 10. Tio år gammal. Min son. Och så otroligt stolt jag är.

Min egen student var inte mycket att tala om. Jag firade såklart med mina vänner i skolan, sedan vid utsparken kom mina föräldrar och grattade mig. Efteråt stack vi och åkte runt på ett flak i någons lastbil medan vi skrek och vinkade och musiken dånade. Jag kommer ihåg känslan av varmt sommarregn mot min hud medan vi åkte runt. Efter rundan följde jag med en vän till hennes studentfest. Det var en turkisk tillställning, mysig atmosfär, många av hennes släktingar och vänner var där. Musik. God mat.
Vi skojade igår om det, med mina systrar. Jag fick inte uppleva något av det traditionella familjefirandet. Tårta, festlig middag, studentpresent etc. Mina föräldrar kom visserligen till utsparken. Och jag tror att jag fick blommor. Minns faktiskt inte. Min syster fick den briljanta, och smått störda, idén att fira min student på nytt. Nästa år. En sorts ”gör om, gör bättre”… Man vet aldrig, nästa juni kanske ni ser mig i en tutande bil, körandes omkring i stan. Världens äldsta 18-åring 😀

Jag… en dag, haha!!!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the graduation, part 2

Gårdagen började inte speciellt bra. Jay mådde inte bra när han vaknade och var tvungen att stanna hemma från skolan. Det såg ganska osäkert ut inför eftermiddagen, då min syster skulle ta studenten. Jag har ju ingen som jag kan lämna Jay med om det skulle krisa, såvida det inte är min mor eller far, men de skulle ju också iväg och fira. Jag lämnar, av personliga skäl, helst inte Jay med någon av mina vänner (även om flera av dem är underbara föräldrar 😀 ). Men framåt två-tre-tiden började det se bättre ut. Han mådde så pass bra att vi kunde gå dit, även om det så skulle bli en stund bara. Ville ju inte missa syrrans student.
Vi åkte ner till Borgarskolan, där det var full kaos. K-A-O-S. Jag och Jay armbågade oss fram till mitten av folkmassan, men kunde ändå inte se något. Tänkte att det inte var lönt att Jay skulle behöva stå där och bli mosad, dessutom hade vi inte hittat mina föräldrar eller den andra syrran och hennes man. Det tog oss ett tag, men till slut organiserade vi oss. Det blev köra runt stan och tuta, varefter vi körde hem till föräldrarna, där firandet fortsatte med middag, tårta och presenter. Det var trevligt, men studenten verkade en aning trött efter allt studentande… (hon hade ju festat hela dagen med sina klasskamrater). Framåt kvällen började Jay må lite värre, och vi drog oss hemåt.

Kaoset…



Tror hon tröttnade på att bli fotograferad…

Resten av gänget.

Jay var väldigt stolt över att han hjälpte till att välja Dream-armbandet.

Studentmössa eller tårta? Nobody knows… (bild lånad från mellansyrran).


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

The one with the graduation, part 1

Syrran tar studenten imorgon. Jag letade på nätet efter en passande studentpresent, och tror nog att jag äntligen hittat något (som jag självklart inte tänker lägga upp här, i fall hon kollar). Tänkte först köpa en fake-present, något asfult, bara för att få se hennes reaktion. Som det här kanske…

Helt seriöst… hur frisk är man om man bär sina egna tänder som smycken. Det var alltså ingen fråga.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail