The one where old people rock

Hej alla! Hur har dagen varit? Min har varit super! Varit på allmänt bra humör idag, trots att jag som vanligt har sovit för lite. Nu har vi kommit hem och hunnit äta, blev pasta med svampsås och pepparbiff, yum yum. Jay sitter och spelar lite nu, och jag passar på att kolla mail och annat kul.

Jays klass hade klassfest idag. De dansade och kollade film och åt godis. När jag hämtade Jay berättade de för mig att Jay hade dansat tryckare med en flicka i klassen. Min lille kille har dansat sin första tryckare! Hans klassföreståndare visade mig en bild som hon hade tagit på dem. Hon berättade att han var en av de modigaste killarna i klassen, de andra vågade inte dansa med tjejerna. Så gulligt ♥ Så snabbt tiden går, det var ju igår han gick i blöjor och lekte med klossar…? Kommer ihåg när jag dansade min första tryckare. André hette killen, han var längst i klassen. Jag har alltid gillat långa män 🙂

När jag satt och väntade på bussen på väg hem hade jag en intressant konversation med två coola äldre damer. De berättade lite om hur det var på Lindängen där de växte upp runt 1964. Det fanns tydligen inte mycket annat än åkrar och liknande. Nu finns där ju allt möjligt, såsom… wait for it, wait for it… höghus. Samt låghus. Och de har även ett bibliotek… och en kiosk. De var hur trevliga som helst, och pratade med både mig och Jay. Synd att många äldre människor får ”grinig gammal gubbe/tant” stämpeln. Inte så konstigt, deras barn växer upp och försvinner och kvar finns bara ålderdomen och… döden. Samt reumatism och konstgjorda höftleder. Mer eller mindre. Inte konstigt att de då blir griniga och bittra. Ska tjata till mig grandma-privileges från Jay, dvs besöksrätt när han flyttat ut och har egen familj med barn och fruga, samt besökstvång – Jay med tillhörande familj ska besöka mig enligt rullande schema. Annars blir det ingen barnpassning, och det lär de behöva. Utpressning är inte alltid av ondo 😛

En liten bild på en liten Tina kommer nedan. Mina föräldrar ville att jag skulle äta mycket. Och ofta. Så att jag blev stor och stark. Vilket jag i och för sig blev… Men bilden nedan uttrycker hur kul jag tyckte det var att äta då. Med betoning på ordet då. Nu äter jag allt. Hela tiden. Jag tycker seriöst mer om mat än om människor… Hmm, nu när jag tänker efter så kanske det började redan med 3-åriga Tina.

Och en liten bild på en liten Jay. Time flies…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *