The one with Jehovah’s witnesses

God eftermiddag, fina! Ber inte om ursäkt för dålig uppdatering (har ett liv utöver bloggen… duuhhh…) men ger en liten förklaring. Har nämligen haft sjukt mycket att göra idag. Har varit stressad, trött och kinkig (kan man vara kinkig när man är vuxen?). Nu är vi hemma och har ätit en måltid som skulle ha kunnat mätta hela Skåneland.

När vi satt och åt idag ringde det på dörren. Nu har vi ju portkod och hela fadderullan, men nu ringde det på… wait for it, wait for it… YTTERDÖRREN! Det var en liten tant med en massa broschyrer som skulle omvända mig till att bli ett vittne. Och inget vittne som helst heller, utan ett Jehovas sådant. Jag har väldigt svårt för folk som försöker påtvinga andra sin religion, oavsett vilken religion det handlar om. Det är, enligt min åsikt, något som man bör ha friheten att få välja själv, och vaknar man en dag och känner att man verkligen vill bli ett Jehovas vittne (eller vad det nu kan vara), då bör man ha möjligheten att själv få ta kontakt med någon från deras ”organisation”.

MEN… kommer man och ringer på min dörr när jag äter så är man ute på extremt tunn is. Under inga omständigheter kommer man emellan mig och min mat. Jag lät tanten hållas ett tag, och medan hon pratade kunde jag se den. Jag såg the crazy glow i hennes ögon. Ni vet den blicken som bara riktigt besatta eller riktigt höga människor får. (Här måste jag infoga att detta är andra gången tanten varit här, sist avvisade jag henne redan genom porttelefonen). Eftersom jag var trevlig mot henne sist så orkade jag inte spilla onödig energi på henne idag, utan bad henne att inte kontakta mig igen. Tanten blev nog lite rädd… antar att jag hade lite crazy glow i ögonen själv – hon hade ju trots allt avbrutit min måltid…

På tal om sekter så har jag nyligen läst ut en bok som är skriven av tre före detta medlemmar av Guds barn (även känt som Familjen). Boken skildrar hur dessa tre systrar föddes in i sekten och växte upp i tron om att resten av omvärlden var ond. Läs den! ”De oskuldsfulla” heter den, och är skriven av Kristina Jones, Celeste Jones och Juliana Buhring.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *