Mitt första inlägg på ett halvår och jag börjar med gnäll.
Detta har ej varit min vecka. Tisdagen börjar med ont i ryggen, men inget jättejobbigt, så jag tänker att det är en bra idé att gå till gymmet och försöka träna bort smärtan. Bör nämnas att jag skrev tre-fyra dagar i rad innan dess, och därför hade varit i stillasittande position flera timmar om dagen, i flera dagar. Tror att det var det som utlöste det hela. Anyhow… jag går till gymmet, det går hur bra som helst. Har knappt ont. Lite stel bara. På onsdagen har jag tvätt. Lyfter tvättkorgen och känner hur det hugger till i ryggen. Kommer upp till lägenheten där det bara blir värre mot kvällen. Sen dess har jag bara legat på sängen och kollat på TV. Har haft så ont att jag inte har kunnat sitta eller stå upp. Det sjuka är att jag aldrig haft problem med ryggen tidigare, så detta kom verkligen från ingenstans. Har tagit Treo och Diklofenak men det har ej hjälpt. Knappt sovit på grund av smärtan och knappt ätit… upptäckte att det är rätt svårt att göra det liggandes… 🤔😂 Men idag… äntligen medicin som hjälper. Är helt kär i mina magiska piller 😍💊 Tror att jag enbart är tillfälligt bedövad, men jag tar det jag får. Har åtminstone kunnat röra mig en aning. Suttit upp och ätit. Duschat utan smärta (nästan) och tvättat håret. Hoppas att jag är bra nog att gå ut lite och andas frisk luft imorgon, även om det så bara är i tio minuter. Blir knäpp av att ligga hemma i flera dagar. Behöver se mänskligt liv. Känner mig som Will Smith i I Am Legend. Han började prata med sig själv efter ett tag. Jag smsar mina vänner istället. 😂
Min son har varit så gullig och omtänksam. Han har fixat mycket här hemma. Gått och handlat. Lagat mat. Smsat mig från skolan flera gånger för att kolla att jag är ok. Gjort allt för att jag skulle slippa röra mig så mycket som möjligt. Min älskade unge. 💚
I alla fall. Helt värdelös har jag ej varit. Har hunnit se hela säsong två av Mindhunter. Bra, som väntat. Vill ej spoila, så se den själv.
♦
My first post in over six months and I start off whining.
This hasn’t been my week. Tuesday starts with back pain but nothing major, so I’m thinking it’s a good idea to go to the gym and work the pain away. I should mention that I’d been writing for 3-4 days in a row prior to that, and had therefore been in a sitting position for several hours a day, several days in a row. I think that’s what set it off. Anyhow… I go to the gym, everything’s fine, it barely hurts, my back just feels a bit stiff. Wednesday is laundry day. As I pick up the laundry basket I suddenly feel a sharp stabbing pain in my back. I get back up to my place where it only gets worse towards the evening. Since then I’ve basically just been lying in bed watching TV. I’ve been in so much pain that I haven’t been able to sit or stand up. The crazy part is that I’ve never had any back problems before so this was completely out of the blue. I’ve been taking Treo and Diklofenak but it hasn’t helped. I’ve barely slept because of the pain and hardly eaten anything either… discovered that it’s quite a challenge to do that while lying down… 🤔😂 But then today. Finally medicine that helps. Totally in love with my magical pills 😍💊 I think I might just be temporarily numbed but I take whatever I can get. At least I’ve been able to move around a bit. Sat up and ate. Took a shower without pain (almost) and washed my hair. I hope I’m well enough to go outside and breathe some fresh air tomorrow, even if it’s only for ten minutes. Staying home for days on end is making me a bit nuts. I need to see human life. Starting to feel like Will Smith in I Am Legend. He started talking to himself after a while. I text my friends instead. 😂
My son has been so sweet and thoughtful. He’s done a lot around the apartment. Gone grocery shopping. Cooked. Texted me from school several times to check up on me. Done everything so I would have to move around as little as possible. My wonderful kiddo. 💚
Anyway. I haven’t been completely useless. I’ve managed to go through the entire second season of Mindhunter. Good, as expected. Don’t want to spoil, so watch it yourself.
