The one with the cheating bastards

Otrohet. Ett fult ord. Eller?

Har du någon gång varit i ett förhållande där din partner har varit otrogen mot dig? Eller du kanske är den som har varit otrogen?

Jag har varit båda.

Vad är det som får en människa att vara otrogen, och vad är det som får en människa att stanna med någon som varit otrogen mot henne?

Jag var tillsammans med en man som var otrogen under hela vår tid tillsammans. Jag misstänkte efter ett tag in i förhållandet att något var fel, men det dröjde länge innan jag fick reda på sanningen. Jag har analyserat åt höger och vänster och försökt komma fram till varför han är som han är. Men den enda slutsatsen jag drog till slut, efter flera år, var att det var fel på alla sätt och vis att behandla en människa så. Trots detta gjorde jag samma sak mot honom. Jag kan inte berätta om omständigheterna runt detta, men jag kan säga som så att det var utav ren hämnd jag gjorde det jag gjorde. Jag visste att förhållandet inte skulle överleva länge till, och jag ville såra honom så som han hade sårat mig om och om igen. Han hade en så nonchalant attityd till det hela, som att det var mer eller mindre okej att han levde som han gjorde. Till en stor del tror jag att det var en kulturell grej – de flesta av hans vänner var likadana. De hade fruar och barn hemma och träffade andra kvinnor på kvällarna och helgerna. Detta VET jag och har själv BEVITTNAT. Fruarna blev såklart upprörda, sparkade i vissa fall ut männen temporärt, men det slutade alltid med att de tog tillbaka fanskapet. Det var helt enkelt accepterat. ”Så länge han kommer hem till mig så är det okej. Vad ska man göra, en man är en man…?” Detta hörde jag flera gånger.

I mitt fall var det inte ens något enstaka snedsprång (OBS: jag vill här påpeka att jag tycker att ALL otrohet är fel, oavsett om det rör sig om en gång eller 10) utan han hade flera pågående förhållande förutom det han hade med mig. Det var lögner hela tiden, ibland rent bisarra sådana.

Jag tänker inte ens gå in på hur det kändes att få reda på allt detta. Jag bodde med människan och upptäckte att vårt liv tillsammans hade varit en lögn. Att mannen jag trodde mig känna i själva verket hade levt ett dubbelliv. Ni kan nog förstå hur jag kände mig.

Det jag kan säga är att jag inte är samma människa idag som innan jag träffade honom. Jag tror inte att folk inser hur pass mycket otrohet och svek påverkar en annan människa. Man slutar lita på folk. Man tappar tron på att det finns äkta kärlek. Man börjar tro att alla män är mer eller mindre kapabla att såra dig, och man gör slut med dem eller sårar dem innan de hinner göra så mot dig. Det tar lång tid innan man börjar tänka annorlunda.

Jag ska vara helt ärlig. Jag gjorde fel när jag var otrogen mot honom. Främst för att jag efter ett tag kände att jag inte var ett dugg bättre än han var. Jag hade sjunkit till hans nivå. Jag borde ha lämnat honom direkt, istället för att dra ut på eländet. Men den som säger att hämnd inte får en att må bättre ljuger. Jag fick på något sätt ut något av att såra honom. För en gångs skull visste jag att han hade ont. Och det fick mig att må bättre. Ett tag i alla fall. Men det var såklart en ohållbar situation, moraliskt fel och jag förespråkar INTE otrohet i hämndsyfte! Jag berättar enbart om situationen jag befann mig i.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte hade gjort om samma sak igen. Dels för att jag ser på saker på ett helt annat sätt nu. En man är ”bara” en man. På den tiden tiden kände jag (naivt nog) att jag inte skulle kunna existera utan honom, att jag inte skulle kunna vara lycklig. Det var ju ren bullshit. En kvinnas lycka, självkänsla och människovärde står inte och faller tillsammans med förhållandet hon är i. Man går vidare och man blir starkare.

Ny tycker jag mest synd om honom. Han vet inte hur fucked up han är (ursäkta språket). Han har aldrig bett om ursäkt. Han skyller ifrån sig. Hans liv är en stor härva av lögner. Stackars människa som inte är kapabel till ett fungerande hälsosamt förhållande, som inte är kapabel till ren kärlek, som inte är kapabel att ta ansvar för sina handlingar. Patetiskt is what it is.

Nu blev jag på dåligt humör. Ska gå och äta glass 🙂

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *