Har precis lagt Jay. Vi satt i köket och åt mackor och pratade då han blev tyst och satt och funderade en stund. Jag frågade honom vad han tänkte på, varpå han svarade: ”Dig. Du är faktiskt annorlunda än alla andra mammor.”
Jag frågade honom vad han menade, och han sa: ”Du är rolig, bara. Och vi gör så roliga saker ihop. Och så är du bara min.”
Det går inte att sätta några riktlinjer för hur man ska ”vara” förälder. Det är inte alltid lätt. Speciellt om man får barn när man är ung och kanske inte har någon som man kan vända sig till för att få råd och stöd. Det finns ingen manual, inga handböcker i världen om föräldraskap kan förbereda en på hur det är att ha en livs levande liten individ att ta ansvar för, att vara där för 24/7.
Därför känns det riktigt bra att få veta att jag har gjort något rätt, i alla fall 🙂
