Hej igen! Vi är hemkomna efter ett par timmar ute i friska luften (läs: jag höll på att frysa häcken av mig… ). Hade roligt med lillskrutten, som vanligt. Något som dock irriterar mig lite är alla de ensamma pappor som ser lekplatser som ett naturligt ställe att försöka inleda kontakter med det motsatta könet på. Jag har inget alls emot normalt lekplatsprat, de ytliga kontakter som oftast uppstår mellan föräldrar som börjar prata om sina barn, eller vad det nu kan vara. Sånt är bara naturligt. Dessutom hade det varit hur tråkigt som helst om alla bara höll sig för sig själva och stirrade ner i marken. MEN (ja, det finns ett MEN)… så här ligger det till. När jag går till en lekplats med Jay så gör jag det för att jag vill spendera lite kvalitetstid med min son, och inte för att behöva förklara för desperata singelpappor varför jag kommer till lekplatsen själv och hur länge jag har varit singel etc. Dessutom, när jag går och leker med Jay så ser jag (oftast) ut som en luffare, bekväma kläder, sneakers, ligger på 0,5 på sexighets-skalan. Om inte lägre. Män – hur tänker ni? Jisses… Koncentrera er på era ungar och spara raggandet till ett annat tillfälle/plats.
Nu ska här bakas! Men först några bilder på Juliano. Hörs!
