Att man inte dubbelkollar saker…
IGÅR KVÄLL:
Jag: ”Är du ledig imorgon?”
Jason: ”Nej.”
Jag: ”Är du säker? Alla andra skolor verkar ha studiedag…”
Jason: ”Ja, jag är säker.”
IDAG, 6.30 PÅ MORGONEN:
Jag går in på min sons rum, tänder lampan och säger som vanligt: ”Dags att vakna, gubben.” Han mumlar något otydligt och får till slut fram: ”Men släck lampan då…” Jag svarar att det inte går för det är skola som vanligt och dags att gå upp, och tillägger att snart är det jullov, och många sovmorgnar. Då kommer huvudet fram från under täcket och med ögonen fortfarande stängda säger han skitsurt: ”Det är studiedag idag. SLÄCK. LAMPAN.”
Jaha. Och jag har 1. inte planerat att stanna hemma idag, får se hur det går att ordna. Och 2. hade jag vetat så hade jag kanske också fått sova lite till, var inte att lätt att gå upp 5 imorse. Trött som fasen, men helt klarvaken… 
♦
What you get for not double checking things…
YESTERDAY EVENING:
Me: ”Do you have the day off from school tomorrow?”
Jason: ”No.”
Me: ”Are you sure? All the other schools seem to have a planning day…”
Jason: ”Yeah, I’m sure.”
TODAY, 6.30 A.M. :
I go into my son’s room, turn on the light and, as usual, say: ”Time to wake up, sweetie.” He mumbles something indistinctly and finally says: ”Turn off the ligth…” I tell him I can’t do that because it’s time for school as usual and he has to get up, adding that Christmas Holidays are coming up, and he’ll be able to sleep as long as he wants in the mornings. Then his head resurfaces from under the covers and, with his eyes still closed, he says ice cold: ”Today is planning day. TURN THE LIGHT OFF.”
Well, then. 1. I haven’t planned to stay home today, I’ll have to figure out what to do about that, and 2. If I would’ve known maybe I would’ve been able to get some more sleep, getting up at 5 A.M. wasn’t easy. Tired as hell, but wide awake…
Bittra mänskor i Catrin Hedlunds kommentarsfält? Tro fan det. Hon blåste min 12 åriga dotter på konsertbiljett. Inte kul när farmors julpengar går till sådant. Tror Catrin har lurat ett 100-tal (60 kända polisanmälningar) och med 5-10 i familjen och vänner så blir det en del ”bittra” kommentaret.
Hade någon lurat min son på konsertbiljetter så hade jag blivit riktigt arg, inte kul alls att se sitt barn besviket och ledset. Förstår helt klart att du tog illa vid dig. Men mår du då inte dåligt av att läsa hennes blogg? Blir du inte bittrare varje du läser något hon har skrivit? Varför göra så mot sig själv? Går ju inte att låta vara och gå vidare om man fastnar och låter ilskan ta över. Du gör ju det värre för dig själv genom att låta någon annan påverka hur du mår?