QUESTIONS

Konversation mellan mig och Jay under förmiddagen.

Jay: Mami… är det 2012 nu?
Tina: Ja, älskling.
Jay: Men imorgon då? Vad blir det då?
Tina: Då är det fortfarande 2012. I alla fall i lite mer än två månader. Efter nyår blir det 2013.
Jay: Jaha.

5 minuter senare.

Jay: Mamma, när jag gifter mig kommer du få passa mina barn. Om jag ska gå på restaurang med min fru.
Tina: Haha! Jaså?
Jay: Ja. Fast bara om du är snäll. Annars får du inte passa dem.

Ytterliggare några minuter senare.

Jay: Mami… om du dör kommer du vara i himlen med dinosaurierna, fast sen kommer jag till dig.
Tina: Oj, det låter farligt.
Jay: Ja. Du får gömma dig i någon grotta. Annars äter de upp dig.

En stund senare.

Jay: Mamma, kommer jag också få hår på bröstet som morfar när jag blir gammal?
Tina: Haha! Det vet jag inte än. Vissa killar får lite, vissa får mycket.
Jay: Mm. Fast det är bra på vintern.

2 minuter senare.

Jay: Mamma? Kan jag få en häst? En stoooor häst?
Tina: …

Och så här har det fortsatt sen han vaknade…
Börjar tro att min sjukis har blivit en aning uttråkad under de dagarna han varit hemma.

Fin bild på min skruttis, tagen av morfar.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

PREJUDICES AND CULTURAL CLASHES

Jag har alltid betraktat mig själv som en fördomsfri person. Har jag dömt någon så har jag alltid baserat mina åsikter på personens personlighet och karaktär, och inte dennes nationalitet, ålder, utseende, sexuella preferenser eller liknande. Men vad händer om man med tiden, på grund av personliga erfarenheter och upplevelser, börjar känna att man ändå, trots allt, har fått vissa fördomar som inte fanns där innan? Jag vill ju inte ha fördomar och jag vill ju alltid tro det bästa om alla. Och det sista jag vill är att döma någon på grund av dennes ursprung (nationalitet). Men vad händer om dessa fördomar cementeras efter att jag har levt så nära en specifik kultur (nationalitet) en längre tid?

Jag har tidigare berättat om ett väldigt destruktivt förhållande som jag var i, där det förekom misshandel, både verbal och fysisk, otrohet, lögner och allt annat dåligt som du bara kan tänka dig. Detta kan du läsa om här, här, här och här. Detta har säkerligen påverkat hur jag tänker, men hur ska jag tänka om jag hela tiden har fått uppleva och se saker som inte bevisar motsatsen?

Jag är medveten om att man inte bör generalisera, och att det i varje kultur finns både bra och dåliga människor. Och jag är medveten om att jag på grund av mina personliga upplevelser med en man inte borde döma ut en hel nationalitet. Men det är just det som är grejen… det är ju inte bara på grund av honom som mina åsikter har ändrats.

När jag träffade honom hade jag inga fördomar, jag var öppen och fascinerad. Men hur ska man tänka när inte bara han, utan 99 % av alla hans vänner var likadana som han? Det fanns många, många tillfällen då jag både såg och hörde saker. Vid ett tillfälle kom en ung kille (16 år) hem till oss och var jätteledsen. Hans pappa var vän till min dåvarande och från samma land. Hans son var i alla fall upprörd för han hade sett hur hans far hade misshandlat hans mor, och han hade försökt komma emellan och skydda henne. Vid ett annat tilfälle fick en annan av min ex vänner komma och bo hos oss en vecka efter att hans fru hade slängt ut honom. Hon hade kommit på honom när han låg med hennes dotter (d.v.s. hans egen styvdotter). Efter en vecka, då frugan hade lugnat ner sig, tog hon tillbaka honom. Vid ett annat tillfälle blev en annan av min ex vänner tagen av polisen för misshandel av sin fru. Listan kan göras lång på allt jag fick vara med om, och veta. Många av min ex vänner var gifta eller sambos men var ändå ute och festade och låg med tjejer, som oftast var betydligt yngre än vad de var (nästan så unga att det är obehagligt att tänka på – vi pratar om 35 åriga män som låg med 16 åriga tjejer). Många av dem ljög om sin ålder när de träffade de här tjejerna (det gjorde även min ex, även om han försökte skoja bort det hela när jag frågade honom om det en bit in i förhållandet). Flera av hans vänner tog hem de här tjejerna till oss och sov över hos oss efter att de hade varit ute och festat, utan att deras fruar visste om det. Jag blev tillsagd att det inte var min sak och att jag inte borde lägga mig i. Jag kommer ihåg en nyårsafton när min ex tappade humöret och gjorde mig riktigt illa (vi pratar blått öga och sprucken läpp) på en nyårsfest som vi var på. Flera av hans vänner såg mig helt sönderslagen och jag kommer speciellt ihåg hur en av dem sa, irriterat: ”Men va fan! Inte här på festen bland alla! Få hem henne!” Som om själva faktumet att han hade slagit mig inte spelade någon roll.

Hur kan man inte få fördomar när detta var ett så pass accepterat beteende av dem, bland dem? När de här dåliga männen kom från samma land? Männen lever så, kvinnorna accepterar det. Jag är som sagt medveten om att det säkerligen finns många bra män från hans land också, män som behandlar kvinnor och barn med respekt. Men jag har fått motsatsen slängd i ansiktet om och om igen, alltför många gånger för att våga ta risken igen.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

LAZY DAYS

Ploppar in här en snabbis för att säga hej. HEJ!

Jay är fortfarande sjuk, stackarn. Han har varit hemma med feber hela veckan, och idag har vi äntligen tid för ett läkarbesök nere på vårdcentralen. Själv mår jag heller inte sådär jättebra, men har dock än så länge sluppit feber. Annars är jag väldigt sällan sjuk, så förhoppningsvis slipper jag även denna gången.

Som ni förstår är det inte så mycket action här just nu. Lillfisen har mest legat hoprullad som en liten pølsekorv framför tv:n och ömsom sovit, ömsom kollat på film. Detta innebär givetvis att även Tina (ja, jag pratar om mig själv i tredje person – how messed up is that…) har avverkat en bunte barnvänliga filmer. Bara för det ska jag göra uppror och se en riktigt bloddrypande film ikväll, när Jay har somnat. Bara för att påminna mig själv om att jag är vuxen.

Aja, ny tid – ny strid. Hörs sen, gott folk. Nu ska jag gå och mixa till en vitaminboost åt lillskrutten.

Såhär har det sett ut hos oss de senaste dagarna. Älskade Jay a.k.a. pølsekorv.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

LASHES

Varning för tjejigt inlägg.

Jag har aldrig varit en big fan av löshår, fakenaglar etc. Jag bryr mig inte vad andra gör, men om jag hade haft hårförlängning plus jättelånga plastnaglar så hade det känts som om jag på något sätt försökte retuschera eller täcka för mig själv. Ni vet när man känner någon som alltid är perfekt sminkad, tills man en dag ser personen utan smink… och blir rädd. Lika bra att alla får se mitt ”rätta” ansikte direkt, istället för ett påmålat.

Men på senaste tiden har jag börjat fundera på att göra en ögonfransförlängning. Detta vill jag göra av den enkla anledningen att jag, av hela mitt hjärta, avskyr att sminka mig. Sedan maj detta året har jag bara använt mascara en enda gång (förra helgen). Jag har alltid sminkat mina vänner, innan de ska ut och så, och är bra på det, men på mig själv avskyr jag det och har inget tålamod. Dessutom känns det som slöseri med tid.

Jag gillar inte att vara sminkad. Men å andra sidan vill jag för den sakens skull inte gå omkring och se helt död ut. Så jag tänkte att en ögonfransförlängning är en bra kompromiss mellan mina konstiga uppfattningar och samhällets ”krav” på att man ska se fräsch och utvilad ut (jag är allt annat än utvilad när jag vaknar… för det mesta).

Som jag har förstått det så behöver man inte sminka ögonen (d.v.s. använda sig av mascara och kajalpenna) om man inte vill, när man har gjort en förlängning? Fransarna ska tydligen vara mörka, och mascara blir därför onödigt? Någon som gjort en förlängning? Vad hade ni för upplevelse av det hela, blev det lyckat? Man hör ju mycket om dåliga ögonfransförlängningar à la kamelfransar, och det är ju inte riktigt den looken jag är ute efter. De ska inte vara överdrivet långa utan bara ge en klarare blick och få mig att inte se lika luffig ut utan smink. Om ni känner till någon bra salong i Malmö området så får ni gärna tipsa! 🙂

Kan inte fatta att jag precis har skrivit ett inlägg om ögonfransar…

Något sådant kanske?
 Fast risken är ju förstås att resultet blir såhär… hmm.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

SICK

Jay har varit sjuk nu i ett par dagar men ville så gärna spela lite X-box idag. Kommer tillbaka från köket efter 10 minuter och får se min febrige äppelskrutt i full färd med att…

… sova, med X-box kontrollen i handen.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

THEY ARE EVERYWHERE

God morgon, gott folk!

Jag kom att tänka på en ganska creepy sak. Det är nämligen så att jag kan se vilka ord/fraser som folk använt sig av när de sökt på t.ex. Google och hamnat på min blogg. (Och nej, chillax – jag kan INTE se vilka ni är). Oftast är det helt vanliga saker som jag nämnt i tidigare inlägg, såsom någon film eller låttitel eller något annat jag skrivit om. Men ibland (egentligen alltför ofta…) dyker det upp sökord som exempelvis ”stor röv i tighta jeans”, ”liten flicka i string”, ”sminkad slampa” etc. Det som jag såklart undrar över är: vad är det för skumma gamla pervo-gubbar som söker på detta och hamnar här? Usch. Synd att det inte finns något sätt att blockera folk som söker på sånt. Ett pervo-filter. Känns inte helt okej att veta att det finns män därute som söker efter småtjejer i string och hamnar på min sida. Bläh, jag ryser. Men jag antar att det är det man får stå ut med när man bloggar. Jag har ju tidigare skrivit om mode samt skönhet både här, här och här, och det är ju säkerligen p.g.a. dessa inlägg som de här individerna hamnar på min blogg. Men skall jag för den sakens skull behöva censurera mig själv och hela tiden välja ämnen såsom väder och tv-program att skriva om?

Jag är medveten om att man ibland måste söka på konstiga ord/fraser när man letar information. Jag skrev ju för inte så länge sen ett inlägg om tjejer som tränar på gym (som ni by the way kan läsa här) och var till detta inlägg tvungen att hitta en passande bild. Då sökte jag på ”bimbos at the gym”. (Kände inte själv för att pose-a framför spegeln iklädd hotpants och hållandes i ett par rosa hantlar…). Så jag vet att inte alla som hamnar här är medelålders snuskgubbar med ölmage och begynnande flint. Men jag har svårt att tro att folk som söker på ”liten flicka i string” använder detta till något konstruktivt.

Men, som sagt, oftast är det helt vanliga sökord som används, och det är kul att se att jag skrivit om ett så pass brett spektrum av ämnen. Ibland har jag glömt att jag skrivit om en specifik sak för flera månader sen, och då är det kul att bli påmind.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

THRILLER

Hahaha, okej, jag bjuder på det här! Hittade en gammal bild (3 år kanske) där jag hittar på galenskaper.

Lägg märke till A. The Pose och B. The Face.

Bilden är tagen inne på Entré (köpcenter i Malmö) mitt i natten (nattöppet). ”Hmm, vad gjorde Tina inne på ett köpcenter… mitt i natten?” undrar ni kanske. Och what on earth är det hon håller på med? Stackars förvirrade själ.

Jo, historien bakom det hela är att jag just den kvällen umgicks med ett par vänner och vi fick för oss att det skulle vara en bra idé att gå ut och gå en runda. På Entré. Mitt i natten. Jag antar att vi hade något syfte med vår lilla ”utflykt” men vad det kan vara har jag för länge sedan glömt (läs: förträngt…).

Minen är priceless, den tar jag inget ansvar för. Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Men om ni, mot all förmodan, skulle vilja veta varför jag intagit denna besynnerliga pose så föreslår jag att ni tar er en titt på Youtube klippet nedanför bilden på mig.

Tidigare samma kväll hade vi tittat på Idol. Kolla klippet, så ser ni sambandet 🙂
 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

FLUSHED AWAY

God förmiddag, fina läsare. Jag hoppas att ni på andra håll har strålande sol, för här nere i Södern håller vi på att flyta bort. Malmö håller, bokstavligen, på att spolas bort från kartan. Jag. Klarar. Inte. Mer. Regn. Lite varmt sommarregn en fin sensommarkväll – underbart. Uppfriskande duggregn en färgsprakande hösteftermiddag – vackert. Men detta?!? Detta är Moder Naturs sätt att ta ut hämd för alla som skräpar ner i naturen. Så nu vet vi vem vi ska skylla på. Nästa gång du ser någon som slänger en tom tuggummi-förpackning på marken har du mitt (och Moder Naturs) tillstånd att gå loss.

Anyhow, hoppar bara in här och önskar er en fin dag. Lillskrutten är sjuk och hemma från skolan, så vi ska bara mysa och se till att han kurerar sig. Ni får förresten gärna tipsa om någon mer effektiv hostmedicin för barn än Bromhexin. Tycker inte den hjälper så bra.

Jay bjöd klasskompisarna på glass förra veckan när han fyllde år. Min stora kille

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

ALL THE BAD WORDS

När man använder sig utav kollektivtrafik så får man vara med om mycket. Man ser mycket och hör mycket, vare sig det är medvetna observationer man gör eller omedvetet då man sitter och läser metro eller pillar på mobilen på bussen/tåget. Nu har jag lagt märke till ett nytt ”fenomen”. Eller nytt är det det väl egentligen inte alls, men det som förvånar mig är att det går så långt ner i åldrarna och har blivit så accepterat att folk har blivit helt likgiltiga inför det.

Jag talar om användandet av nedvärderande ord då det talas om tjejer/kvinnor. Det har (tyvärr) alltid funnits män som har behandlat kvinnor illa, vare sig det rör sig om verbal eller fysisk misshandel. Men det jag har observerat på sistone är unga män (tonåringar, och ibland även småkillar i 12-års åldern) som använder sig av nedvärderande ord, såsom bitch, när de pratar om tjejer i allmänhet samt när de pratar om sina egna flickvänner. Detta har jag hört ganska ofta på sistone, och varje gång jag sitter på bussen och hör någon ung kille bröla med sin pubertetsröst om hur många fina bitches det fanns på festen som han var på i helgen, så gör det fan ont i mig. Det som är nästan ännu mer skrämmande är unga flickor/tjejer som accepterar detta, eftersom de inte känner till något annat. De kanske växte upp i ett hem där pappan behandlade mamman på samma sätt som hon nu själv blir behandlad, och tycker därför inte att hon förtjänar bättre än så.

Ofta när jag loggar in på Facebook så ser jag unga killar som har lagt upp foton på sig själva och sina flickvänner och skrivit ”Me and my bitch” eller ”My bitch looks good” eller ”My bitch is badder than yours” eller någon annan skit.

Sedan när blev ordet bitch en ömhetsbetygelse?!? Sedan när är det okej att glorifiera användandet av ord såsom bitch och hoe? Det är ALDRIG acceptabelt!

Man kan sitta och spekulera i varför de här unga killarna refererar till sina flickvänner som bitches. Det kan bero på uppfostran och miljö. Det kan bero på kompisar och grupptryck. Det kan bero på osäkerhet. Och det kan bero på media och samhälle. Speciellt inom musik hör man ofta hur kvinnor beskrivs som bitches, och att detta inte skulle vara något nedsättande utan enbart en ”hyllning” till kvinnan, flickvännen. Bullshit, säger jag. Det är aldrig okej!

Vare sig det beror på en specifik anledning eller en kombination av flera, så börjar allting hemma. Det är hemma barnen lär sig om moral och värderingar, om respekt och kärlek. Grunden för hur ditt barn ser på sina medmänniskor (och i detta fallet, det motsatta könet) läggs redan i unga år, hemma. Se till så att din son vet att det är fel att tala nedvärderande till en tjej. Se till att din dotter aldrig accepterar att bli behandlad som en dörrmatta. Föräldrar, vakna upp för bövelen och gör ert jobb, innan det är för sent. Det finns en osynlig gräns, och när ert barn väl passerat denna åldersgräns så finns det inget ni kan göra eller säga för att få barnet att lyssna. Så föregå med gott exempel och börja lägga grunden redan från början, då barnet är litet.

Lyssna på texten, vare sig du gillar Lupe Fiasco eller inte!
 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

THE FIRST BIRTHDAY PARTY

Hej… vill varna för eventuellt flummigt inlägg. Är så otroligt trött att allt är en enda röra i skallen. Vaknade redan 4 nånting. Sov bredvid Jay (gör alltid det när han är sjuk) men framåt 4 kände jag att jag ville sträcka ut mig ordentligt, och försökte (med betoning på försökte) smyga ut till mitt rum. Hann bara ta ett steg innan jag hörde en spöklik, förebrående liten röst säga: ”Och var är du på väg…?” Lyckades dock få lillfisen att somna om efter en stund. Finns det något mer deprimerande än höstmorgnar? Kallt, beckmörkt, regningt, blåsigt. Läste fram tills Jay vaknade vid 8 och väntade på att det skulle bli DAG. Mentalt är jag nämligen fortfarande kvar i juli då det blev ljust redan vid 5… Tina saknar. Snyft.

Efter frukost var det full rulle hela morgonen/förmiddagen. Storstädning, ut och handla, bära ner saker till källaren, ställa fram tårta, snacks, etc. Husmorsgöra. Vid två kom familjen över för lite kalas. Var inte säker på om Jay skulle orka med det nu när han inte mått så bra, men det gick fint. Han blev överlycklig för att syrran hade tagit med sig pojkvännen (han gillar att umgås med honom och varje gång vi hälsar på hos dem brukar de tv-spels-nörda sig). Det blev tårtätning, X-box spelande, och snacks.

Nästa helg väntar kalas nr 2, för kompisarna. Ah, det är inte lätt att vara liten. Alla dessa presenter. Alla dessa tårtor och allt godis. But somebody’s gotta do it. Och Jay verkar klara av den svåra uppgiften utan problem 🙂

Nu verkar Jay ha slut på krafter och klagar på att han är varm och har ont i halsen, så nu ska jag återgå till mina moderliga plikter. Det blir mys framför tv:n, hörs sen om jag inte somnar.

Tårta. Uppenbarligen.
De spelade lite.
 Och lite till…
 Och lite till… ja, ni fattar…
Syrran.
Mor och far.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

FRIDAY PARANOIA

Idag var en ganska märklig dag. Allt kändes som om det gick i slow-motion och som om jag nästan kunde betrakta mig själv ovanifrån. Flummigt? Ja. Har jag rökt på eller använt mig av andra tvivelaktiga substanser? Nej. Kan bero på allvarlig sömnbrist, i kombination med stress över saker och ting som jag inte tänker gå in på här.

Lillskruttis är sjuk och fick stanna hemma. Jag var helt okej trots tröttheten, men vid 2 fick jag migrän och blev helt utslagen. Kändes som om jag hade blivit överkörd av en bulldozer. Två gånger. Lade mig och sov bredvid Jay i två timmar. Vaknade, hade ont, tog lite piller och väntade ut fanskapet. Tog en runda ner till Willy’s och handlade. Hamnade i en kassakö from hell. Note to self: handla aldrig på en fredagseftermiddag, såvida du inte har någon sorts sjuk förkärlek för kassaköer. Jag vet att jag har barn, så jag borde egentligen inte säga detta, men fy fasen så störigt med gråtande och gnällande ungar som skriker efter fredagsgottis i en smockfull affär… PUH! I survived 🙂

På väg upp träffade jag på en granne som hojtade tvärs över gården: ”Rolig hemsida du har!” (Till dem som fortfarande säger hemsida istället för blogg – I salute you!).
Det som dock kändes lite mysko var att det kom så nära inpå mig. Jag är medveten om att det jag skriver är till full beskådan för alla som äger en dator och råkar surfa in här, och jag uppskattar att ni tar er tid och kommer med feedback. Men jag känner inte er personligen och kan på så sätt distansera mig till det jag skriver. Jag blev dock lite smått paranoid när jag fick reda på att mina grannar läser bloggen. Blir ju väldigt personlig i vissa inlägg. Men tack, kära granne, för de fina orden 😀 Det uppskattas!

Ska fortsätta kvällen i samma flummiga stil genom att luta mig tillbaka och njuta av denna dryck 🙂

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

BIMBOS AT THE GYM

Alldeles i närheten av där jag bor finns ett gym. Jag tränar inte på detta gym, och inget annat heller för den delen. Tränade ett tag men slutade, tyckte det blev en aning jobbigt med killar som glodde och jämt skulle inleda konversationer med mig. Dessutom tyckte jag inte att just den träningsformen passade mig. Under den korta perioden då jag tränade på gym hade jag på mig långa träningstights, t-shirt och oftast (innan man fick upp värmen ordentligt, i alla fall) Adidas-hoodie över. Ganska vanlig och intetsägande standardklädsel på gym, trodde jag.

Döm om min förvåning när jag lyfte på blicken och såg mig omkring efter att ha varit helt inne i musiken och träningen. Nu var jag inte bara omgiven av grymtande svettiga killar som flexade bicepsen, utan även en hel flock med lättklädda brudar som såg ut som om gymmet var det sista de tänkte på när de valde klädsel innan de gick ut.

Jag kan förstå att det blir varmt och svettigt på gym. Jag förstår. Men kom igen för fasen. En ”träningstopp” (citationstecknen är till för att få ordet att riktigt drypa av sarkasm) som mer liknar en behå ur Victoria’s Secret senaste kollektion, ytte pytte små… hmm… shorts? Hotpants? Trosor? Hittar inte rätt ord här. Det var full make-up som gällde, vi snackar mascara, kajal, läppglans, hela fadderullan. På vissa såg man till och med att de hade använt foundation och grejer. Jag kan bara säga så här, färgad foundation hör inte hemma på gym. Det syns. Det blir ränder. People sweat. Lite zebra-varning.

De här stackars tappade själarna stod och kråmade sig framför speglarna (hela ena väggen av gymmet var spegelklädd) medan de tränade lite halvt-om-halvt och spanade runt för att se om killarna lade märke till dem.

Jag fick en sådan där konstig känsla medan jag var där, som om jag befann mig på en helt främmande planet bland exotiska och lite underliga, för mig helt okända, varelser.

Jag tänker inte komma med råd och pekpinnar, men jag kunde dra en ganska så självklar slutsats efter att ha observerat detta i ungefär en kvart. Kvinnor är allt annat än sexiga med tuttarna upp-pressade till hakan, mascaran under ögonen (emo-varning), svettränder på kinderna av för mycket foundation, och Pippi Långstrump-tofsar. Det borde för övrigt finnas en lag mot överdrivet användande av brun-utan-sol creme.

And that’s all I have to say about that!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

BIRTHDAY BOY

Lillfisen fyller nio år idag!!! Hipp hipp hurra! Helt ofattbart, speciellt med tanke på att jag själv inte åldrats en dag 😉 I helgen blir det kalas och grejer (läs: godtagbar ursäkt för Tina att proppa sig full med tårta och annat kaloririkt…).

Dagen till ära ska jag återge en konversation som jag och Jay hade ett tag sen, och som jag aldrig kommer glömma. Barn nuförtiden…

Jay: Mami, måste jag gifta mig när jag blir stor?
Jag: Nej, du måste inte. Men någon dag kanske du kommer att vilja göra det, om du träffar någon speciell.
Jay: Nej. Nej, jag vill ALDRIG gifta mig!
Jag: Jaså? Varför inte?
Jay (suckar bedrövat): För om jag skiljer mig med henne så kommer hon ta hälften av mina leksaker och mina Playstation spel och alla mina andra grejer.
Jag: HAHAHAHAHA!!! Hur vet du allt det här, gubben?
Jay: Jag såg det på tv…

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

RAINING

Haha, mitt bloggredigeringssystem sa åt mig att jag haft inlägg med titeln ”Rain” 4 gånger nu… märks hur mycket jag gillar regn, huh? Jag klarar inte detta längre, funderar på att bygga mig en liten flotte, dra ut med den på stan och vänta på att flyta iväg. Jag trodde aldrig att jag skulle googla gummistövlar på nätet. Jag är vuxen, jag har inte använt gummistövlar sedan jag var i lågstadieåldern. Converse och sneakers är ju helt omöjligt nu, lite snyggare stövlar och ankelboots blir helt förstörda… vafan… nångång ska ju vara den första. Gummistövlar, here I come! Hittade några mindre fula modeller, alla från Hunter. Hmm, man kanske borde leta efter regnkappor när man ändå håller på…

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

SINGLE

Det här med att vara singel… Jag är singel och har varit det ganska länge nu. Lämnade Jays pappa i slutet på 2007 och med undantag för 2009 (då jag dejtade någon i nästan ett år… ) så har jag trivts med att vara för mig själv. Jag har givetvis gått ut, träffat vänner och dejtat lite. Men något seriöst har det alltså inte blivit. Jag själv känner mig helt okej med detta. Jag har det bra nu och vet inte om jag är redo för ett förhållande, med allt vad det innebär. Bara ordet förhållande får mig att bli lite nervös… Jag vet inte om det beror på tidigare erfarenheter men jag har byggt upp en stabil liten bubbla åt mig och Jay, och gillar att ha saker och ting på mitt sätt. Enda gångerna jag önskat mig en pojkvän är då lägenheten varit stökig och jag inte orkat städa undan. Eller då jag varit sjuk och ej orkat gå ner och handla thaimat. Typ. Fast det är väl av helt fel anledningar, hehe… en hushållerska hade nog varit lämpligare.

Men allt som oftast får man kommentarer och frågor. När jag då berättar att jag är singel (och dessutom har barn) får de först en superförvånad min, följt av en som verkar uttrycka: ”Stackars tjej… och så ung också. Vad ska det bli av henne. Och barnet? Fy skam…” För det mesta tycker jag bara detta är underhållande, men ibland går det mig på nerverna. Som om jag inte skulle kunna klara mig själv just fine utan nån sketen man. Nån av er som upplevt samma sak? Och brukar ni i så fall ge svar på tal?

image

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

MOTHER NATURE

Arrghhhh, man har ju bara lust att begå självmord när man ser ut genom fönstret. Helt ofattbart att jag för lite mer än en månad sen gick omkring i linne och kjol. Vaknade redan strax efter fem i morse, men det tog fram till 6 innan jag vågade mig upp från min mysiga säng. Människor är inte skapta för att gå upp när det är mörkt ute. Anyhow, ha en underbar tisdag. Om vi alla ler stort samtidigt så kanske solen kommer fram igen? 😀

Detta är vad jag vill ha nu, sol, hav och sand. Jag, syrran och lillplutten!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

X-FACTOR

Hej fina läsare! Hoppas ni har fått en bra start på veckan.

Var hemma hos lillasyster Isabella igår, och vi satt som vanligt och snackade och dummade oss (som det alltid blir när vi umgås, haha!) och kollade dessutom på X-Factor USA. Jag är en sucker för en bra, stark röst. Jag är medveten om att domarna går väldigt mycket efter hela paketet, d.v.s. scennärvaro, utseende, etc. Men enligt mig kan du inte gömma en halvkass röst bakom ett fint yttre, och jag tycker att det man främst borde bli bedömd efter är röstresurserna. Allt annat kan man jobba på, men utan rösten är du bara ett fint skal (oj oj, vill infoga en massa kändisnamn här, men låter bli 🙂 ) I den svenska X-Factor gillar jag egentligen bara Alexander nånting, som sjöng en gammal Marvin Gaye låt på sin audition. Följer heller inte den svenska X-Factor så noga. Följer ni den? Finns det någon annan tävlande där som är bra? Tipsa gärna så jag kan Youtubea.

Här nedan kommer några favoriter från den amerikanska X-Factor.

Denne mannen är bara fenomenal. Gillar raspigheten i hans röst, och man bör komma ihåg att låten han har valt inte är den lättaste att sjunga.
 

 

Denna tjejen har en riktigt bra röst, speciellt med tanke på hennes ålder.
 

Denne killen var riktigt bra i de höga tonerna.
 

En till bra röst!
 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

FACEBOOK

Hej fina läsare! Har ni en bra morgon? Själv är jag förkyld men ute är det soooool!!! 🙂

Nu till det jag tänkte skriva om: Facebook! Jag gick upp, åt frukost och loggade in på fejjan för att kolla min mailbox. Och vad ser jag om inte 24 nya pokes (eller puffar – beroende på språkinställning). Suck.

Enligt min åsikt är puffandet en värdelös Facebook funktion som inte uppfyller något som helst syfte. Som jag skrev i en Fb- status för några dagar sedan: vad är egentligen poängen bakom puffandet? Har du något att säga till mig så finns både min inkorg som du kan maila till, eller vägg som du kan göra inlägg på, eller t.o.m. kommentera något jag lagt upp. Men sluta förihelskotta puffa mig! Jag är inte en piñata!

Hur förväntas man förhålla sig till en puff? Måste man puffa tillbaka? Känns lite förskoleaktigt. Kan man bara klicka på ”remove poke” utan att personen i fråga ser att jag har tagit bort dennes puff? Och vad händer sen: du puffar, jag puffar tillbaka, sen du igen, låt oss alla puffa tillsammans, puff, puff, PUFF!!! Stop the madness.

Något annat som jag tycker är riktigt irriterande är alla jäkla inbjudningar till diverse Villes (Farmville, Maffiaville, Ihavenothingelsetodoonfacebookbutsendstupidvilleinvitesville etc) och andra spel som Diamond Dash och liknande. Detta räknar jag som spam. Finns det något sätt att blockera alla dessa spelinbjudningar? Någon som vet? Slöseri med tid, vill du spela så skaffa dig en Playstation. Men håll dig borta från min Facebook.

Med detta sagt, ha en fin Facebook-fri dag så hörs vi sen!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

WEIRD CELEBRITY NAMES

En sak jag undrat över lite då och då är föräldrar som ger sina barn konstiga namn. Med konstiga menar jag inte lite ålderdomliga namn (som t.ex. Sigrid och Wolfgang – även om Wolfgang är lite till att ta i…). Det kan jag förstå. Trender kommer och går, även när det gäller val av namn. Jag pratar heller inte om namn som man ”tar med sig” från egna länder, d.v.s. att man ger barnet ett namn som i det egna landet kanske har en jättefin betydelse, men i landet där man för närvarande bor kanske betyder något helt annat (oftast något fult). Kan förstå att det blir missförstånd även där.

Nej, det jag pratar om är helt galna jävla föräldrar som får någon konstig idé om att döpa sin unge till ett namn som ”vanliga” människor inte ens hade döpt sin hund till. Det finns många exempel på detta inom kändisvärlden. Jag menar, vem fasiken döper sitt barn till Pilot Inspektor??? (Med k – ingen felstavning). Har ni sett ”My name is Earl” så vet ni vem Jason Lee är, och det är nämligen han som fick den brillianta idén. Som om det inte var nog fick han för sig att döpa sin dotter till Casper. Casper??? På en pojke -ja. På ett snällt spöke – ja. Inte på en flicka.

Och Gwyneth Paltrow som döpte sitt stackars flickebarn till Apple. Undrar hur den urvalsprocessen gick till; skrev de upp alla frukter och grönsaker de kunde komma på, på små lappar, lade i en stor skål och drog lott? ”Älskling, vi kommer att få ett Äpple!”

Nicolas Cage har alltid varit lite mysko (även om han är en fenomenal skådespelare) så att han döpte sin son till Kal-El (efter Superman) är i och för sig inte så konstigt. Hade nästan varit det om han döpt ungen till… Bernie, eller något i den stilen.

Har man total brist på fantasi så kan man göra som David Duchovny och Tea Leoni. De döpte sitt barn till Kyd. Kan ju underlätta om föräldrarna blir lite lulliga en nyårskväll och glömmer bort vad barnet heter. ”Hey… ehm… Kyd, come here!”

Okej, detta är kanske det mest bisarra: Sage Moonblood! Kändisen som döpt sitt barn till detta skräckfilmsnamnet är ingen annan än Sylvester Stallone. Jag undrar vad som pågick i hans skalle när han tog detta beslut. ”I am Rambo! I’ve got balls of steel. My offspring shall represent. LET THERE BE BLOOOOOD!”

Att Michael Jackson kallade sin son Blanket är bara… bisarrt. Älskar hans musik, men alla skruvar var ju inte på rätt ställe.

The Edge (från U2) gav sitt barn namnet Blue Angel. Var för sig är det ändå helt okej namn. Men i kombination får det mig att tänka på X-men. Wolverine, Storm, Blue Angel…

Andra extremt konstiga namn är Audio Science (japp, det finns en stackars individ som heter så… skådespelerskan Shannyn Sossamons barn), Moxie Crimefighter (barn till Penn Jillette, som i hemlighet kanske alltid önskat att han blivit polis istället…) och Tu Morrow (Rob Morrows barn – det är, om något, definitionen av lathet, right there… ”Let’s just add a TU and be done with it!”)

Att Frank Zappa har gett sina barn namnen Moon Unit, Diva Thin Muffin, Dweezil och Ahmet kan väl endast förklaras med en LSD-tripp gone wrong? Fyra gånger om. Det blir inte flummigare än så.

Att Jermaine Jackson döpte sitt barn till Jermajesty är inget annat än någon rubbad form av hybris.

Så innan du bestämmer dig för att ge efter för ditt spontana infall, och ge ditt barn ett namn som Äpple, Filt eller Ylande Vargen, tänk på att stackarn kommer att få dras med det resten av livet. Och det kommer att vara DITT fel.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

GOOD MORNING?

Är sinnesjukt trött. Nej, jag är beyond trött. Finns inte ord. Får skylla mig själv, satt i telefon till halv 3 nånting, somnade vid halv fyra (sista gången jag kollade klockan) och vaknade 6. 2 sketna timmars sömn. Det är ganska mycket som sker privat också, beslut jag måste ta etc, och när jag lägger huvudet på kudden så kan jag inte stänga av. Spelar ingen roll hur trött jag är, hjärnan går på högvarv.

Anyhow, slut på gnäll. Har ni en fin morgon? Jag har precis hällt i mig en stor kopp kaffe, och för första gången i mitt liv drack jag det helt svart, inget socker. Fy fan så motbjudande äckligt!!! Fattar inte hur folk kan. Sitter och väntar på koffeinkicken med den kommer inte.

Lite såhär känner jag mig just nu…

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

SHORT VS LONG

Titeln syftar på frisyrer och inget annat. Get your minds out of the gutter, folk! 😛

Jag har haft långt hår väldigt länge nu. Innan dess, när jag var liten, hade jag både långt, kort, och riktigt kort om vartannat. I början av sjuan fick jag ett infall och klippte kort page, bara för att en vecka senare klippa det ännu kortare, i en Halle Berry liknande frisyr. Konstigt nog hade jag inga betänkligheter alls inför att kapa av alltihop. Det var då. Nu är jag livrädd bara jag ser en sax. Okej, kanske inte livrädd, men tanken på att klippa mig helt kort… känns väldigt långt borta. Jag har nyligen blivit mörkhårig, efter en lååååång period med ljust hår, och är mycket nöjd med färgval. Men det känns som att något mer… hmm… drastiskt borde göras. Kan tycka att page som är lite längre där fram kan vara riktigt snyggt, men frågan är om det är snyggt på mig? Problemet är också att page blir snyggast på riktigt rakt hår. Vilket jag inte har. Då blir det till att hålla på med platt-tång och grejer varje morgon… Puuhhh!!! Vafan, snart går jag in i första bästa frisörsalong och säger till dem att göra en Britney på mig! Bort med allt.

Med eller utan lugg som Nicole Richie?
Eller kanske låta bli att platta det som Rihanna?

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

ENERGY BOOST

Hej! Hoppar in här snabbt och säger god morgon till er! God morgon 🙂 Har haft fullt upp med nördiga datagrejer (drivrutiner, kompatibilitet etc), och nu längtar jag bara efter en stor kopp kaffe. Egentligen gillar jag inte ens kaffe, brukar blanda upp det med massor av socker och mjölk. Vad jag egentligen skulle behöva är en ordentlig energy boost. Fruktsmoothie fullproppad med alla möjliga vitamer och annat nyttigt. Om någon av er har tips på någon god och nyttig smoothie/annan sorts vitaminboostdryck så tar jag gärna emot tips! Gracias!

I april var jag såhääääär pigg och glad!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

HOME-MAKER

Hade någon sagt till mig innan jag fick Jay att jag en dag skulle ha barn, tycka om att baka muffins, och veta minst 5 olika sätt hur man får bort svåra fläckar från kläder så hade jag skrattat dem hånfullt i ansiktet. HAH!

Men här är jag nu. Med mina muffins. Hemmafruga-varning på det. Bara för det känner jag för att göra något rebelliskt. Som att åka motorcykel. Med en tatuerad man i skinnjacka. Typ.

Jay gjorde det mesta, men jag tar dock åt mig äran för att ha hällt upp smeten. Krävande uppgift…
 Et voilà! Den färdiga produkten. Blev vanliga, orkade inte pyssla med blåbär och sånt idag…

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

RED WINE

Hej hej! Vi är hemma nu, och ska strax sätta igång med matlagning, hungrig hungrig hungrig!!! Sedan blir det muffinsbakning (rättare sagt Juliano bakar och jag sitter och övervakar…) och på kvällen har jag tänkt lacka naglarna. Fick ett nytt nagellack av syrran, vinrött från Pieces/Vero Moda (kan ju ha fel, men har för mig att det var där hon köpte det), och hoppas att färgen blir lika fin på naglarna som i flaskan. Älskar nämligen vinrött.

Annars då? Är ni lika hösttrötta som jag är? Gårdagen flög förbi, var sjukt trött och satt i möte hela förmiddagen. Slängde i mig lunch på fem minuter. Idag hade jag också mycket, sen blev det bråttom och en repris på gårdagens 5 minuters lunch. Är det något jag avskyr så är det att stressa när jag äter. Och så den här sömniga sega tröttheten. Nej fan, idag ska jag lägga mig kl 21.00. No joke!

Ja, jag är fullt medveten om att det inte ser speciellt vinrött ut på bilden.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

BUS-PANTS

God morgon alla fina! Sitter i skrivande stund på bussen efter att ha lämnat av Jay på skolan. Ni som kollar på The Big Bang Theory har säkert sett avsnittet där Sheldon tar på sig sina ”bus pants” när han är tvungen att ta bussen, eftersom han tycker att bussarna är smutsiga. Jag förstår honom till fullo. Fy fan, alltså. Vartannat säte är inkletat med någon sorts gegga som jag inte ens vågar gissa mig på vad det är… uuähh!

Jay var jätterolig när jag väckte honom i morse. Nuförtiden är det ju fortfarande mörkt när man vaknar. Jag sa: ”Gubben, dags att vakna.” Han öppnade ögonen halvt om halvt, kisade runt lite och sa med jättelullig och superförvånad röst: ”Mitt i natten?!?” Tog ett tag innan han förstod att det faktiskt var morgon.

Ni får ha en fin förmiddag så hörs vi sen. Ciao!

Det finns bara plats för en sheriff i den här stan’!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

BIRTHDAY PLANS

Fick lite småpanik när min mor ringde och frågade hur jag har tänkt göra på Jays födelsedag. Det är ju redan oktober! Min lillskrutt fyller år om lite mer än en vecka och det är hög tid att börja ordna allt. Förra året gick vi all in på Leo’s lekland, så det blir väl inte en repris på det i år. Kanske kalas hemma? Har läst någonstans att man kan ordna en kombination av kalas/inspelning. Går då till så att barnen får spela in i studio och får en cd med sig hem med låten de spelat in. Kan ju vara ett kul alternativ till standardkalaset? (Får en känsla av att jag hade haft mer kul i studion än barnen, hehe…) Blir dock alltid två kalas, först med familjen och sedan med kompisarna. Ungar nuförtiden är bortskämda… ♥

Kan inte fatta att denna lillfisen…
 
…har växt upp till denna coola killen 🙂

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

JEHOVAH’S WITNESSES

God eftermiddag, fina! Ber inte om ursäkt för dålig uppdatering (har ett liv utöver bloggen… duuhhh…) men ger en liten förklaring. Har nämligen haft sjukt mycket att göra idag. Har varit stressad, trött och kinkig (kan man vara kinkig när man är vuxen?). Nu är vi hemma och har ätit en måltid som skulle ha kunnat mätta hela Skåneland.

När vi satt och åt idag ringde det på dörren. Nu har vi ju portkod och hela fadderullan, men nu ringde det på… wait for it, wait for it… YTTERDÖRREN! Det var en liten tant med en massa broschyrer som skulle omvända mig till att bli ett vittne. Och inget vittne som helst heller, utan ett Jehovas sådant. Jag har väldigt svårt för folk som försöker påtvinga andra sin religion, oavsett vilken religion det handlar om. Det är, enligt min åsikt, något som man bör ha friheten att få välja själv, och vaknar man en dag och känner att man verkligen vill bli ett Jehovas vittne (eller vad det nu kan vara), då bör man ha möjligheten att själv få ta kontakt med någon från deras ”organisation”.

MEN… kommer man och ringer på min dörr när jag äter så är man ute på extremt tunn is. Under inga omständigheter kommer man emellan mig och min mat. Jag lät tanten hållas ett tag, och medan hon pratade kunde jag se den. Jag såg the crazy glow i hennes ögon. Ni vet den blicken som bara riktigt besatta eller riktigt höga människor får. (Här måste jag infoga att detta är andra gången tanten varit här, sist avvisade jag henne redan genom porttelefonen). Eftersom jag var trevlig mot henne sist så orkade jag inte spilla onödig energi på henne idag, utan bad henne att inte kontakta mig igen. Tanten blev nog lite rädd… antar att jag hade lite crazy glow i ögonen själv – hon hade ju trots allt avbrutit min måltid…

På tal om sekter så har jag nyligen läst ut en bok som är skriven av tre före detta medlemmar av Guds barn (även känt som Familjen). Boken skildrar hur dessa tre systrar föddes in i sekten och växte upp i tron om att resten av omvärlden var ond. Läs den! ”De oskuldsfulla” heter den, och är skriven av Kristina Jones, Celeste Jones och Juliana Buhring.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

DADS AT THE PLAYGROUND

Hej igen! Vi är hemkomna efter ett par timmar ute i friska luften (läs: jag höll på att frysa häcken av mig… ). Hade roligt med lillskrutten, som vanligt. Något som dock irriterar mig lite är alla de ensamma pappor som ser lekplatser som ett naturligt ställe att försöka inleda kontakter med det motsatta könet på. Jag har inget alls emot normalt lekplatsprat, de ytliga kontakter som oftast uppstår mellan föräldrar som börjar prata om sina barn, eller vad det nu kan vara. Sånt är bara naturligt. Dessutom hade det varit hur tråkigt som helst om alla bara höll sig för sig själva och stirrade ner i marken. MEN (ja, det finns ett MEN)… så här ligger det till. När jag går till en lekplats med Jay så gör jag det för att jag vill spendera lite kvalitetstid med min son, och inte för att behöva förklara för desperata singelpappor varför jag kommer till lekplatsen själv och hur länge jag har varit singel etc. Dessutom, när jag går och leker med Jay så ser jag (oftast) ut som en luffare, bekväma kläder, sneakers, ligger på 0,5 på sexighets-skalan. Om inte lägre. Män – hur tänker ni? Jisses… Koncentrera er på era ungar och spara raggandet till ett annat tillfälle/plats.

Nu ska här bakas! Men först några bilder på Juliano. Hörs!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

ALIVE AND BACK

Hej alla fina! Jag har gått under jorden de sista två veckorna. Har inte varit inne och skrivit här alls. Har varit mycket som skett privat och då har det varit svårt att fokusera tankarna på annat, d.v.s. bloggen. Hoppas ni har haft det fint i alla fall.

Sitter just nu och kollar på Mr.Bean med Jay, och vi har just avnjutit en lång söndagsfrukost framför tv:n – härligt! Snart ska vi bege oss ut, finns en tema-lekplats inte långt härifrån. Vi ska ta med oss smörgåsar, kanelgifflar och saft, och hänga där någon timme.

Nu lämnar jag er här med en låt som ni kan börja dagen med 🙂 Ni som spelar GTA känner säkert igen den. Hörs, ciao!

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail