När du får barn är ditt liv i princip över. Slut.
Tyvärr verkar många ha den inställningen, både folk som ännu inte har fått barn och de som redan har det.
Därför ska jag nu göra en lista på saker som man inte kan göra längre och nöjen som man får ge upp när man väljer att skaffa barn:
1. INGET!!!
2. …
3. …
Vissa saker får av olika anledningar VÄNTA tills barnet blir lite äldre, men jag är av den åsikten att föräldraskap inte behöver hindra dig överhuvudtaget från att leva ditt liv fullt ut. Dina barn blir automatiskt en del av ditt liv. Folk som inte fått barn ännu verkar tro att man får ge upp väldigt mycket. Jag har inte gett upp något. (Nu skriver jag utifrån mitt eget perspektiv. Jag har 1 barn som dessutom hunnit bli 8 år redan. Jag är fullt medveten om att det är oerhört mycket svårare, både av praktiska skäl och p.g.a. stress, att organisera saker när man har 3 eller 4 barn).
Vissa saker förändras säkerligen, men gör de inte det ändå (oavsett om man har barn eller ej) i takt med att man blir äldre och börjar omprioritera vissa saker?
Folk verkar tro att man bl.a. inte kan resa och/eller gå ut sent och dansa/festa. Visst kan man det. Bara inte lika frekvent som tidigare. (Återigen talar jag utifrån eget perspektiv – har man ingen släkting som man litar på så kan det vara extremt svårt att lämna ifrån sig barnet till en betald barnvakt. Det hade jag personligen aldrig själv kunnat tänka mig att göra).
Det är inget fel i att då och då lämna barnet hos mor/farföräldrarna och gå ut en kväll och leva vuxenliv. Tvärtom kan det vara rentav nyttigt för ens välbefinnande. Man kopplar bort vardagsstress och får förnyade krafter av att göra något enbart för sig själv eller tillsammans med sin partner. Det behöver inte vara att gå ut och stanna ute hela natten. Det kan lika gärna vara en avkopplande SPA-kväll med tjejkompisarna, eller vad det nu är man föredrar. Det gör dig absolut inte till en dålig förälder för att du då och då behöver lite vuxentid.
Likadant är det med resor. Visst, man kanske inte tar med en 3-månadersbaby på äventyrsresa i Bali eller åker och volontärjobbar i ett krigsdrabbat område, men det finns så många andra ställen som det går bra att resa till, även med små barn. Som sagt, vissa saker får vänta ett tag, men ditt barn kommer inte att vara en liten bebis för alltid.
Många klagar på att man inte kommer att ha tid för att gå och träna, träffa vänner etc, när man får barn. Ursäkter, ursäkter… skyll inte på barnet för att du är för lat och inte orkar träna. Det finns många sporter/aktiviteter som man kan ta med sitt barn på. Många gym erbjuder barnpassning. De flesta av mina vänner med barn lever aktiva, sociala liv och tar helt enkelt med barnet till träning/aktiviteter. Låt barnet bli en del av din fritid. Låt barnet lära känna en annan sida av dig, inte bara den stressade mamman/pappan de ser till vardags. Ta för dig av livet och visa barnet att du inte bara är förälder utan även en individ med egna intressen och drömmar.
Ta med barnet när du träffar vänner. (Har dina vänner också barn så underhåller de i stort sett sig själva). Det finns barnvagnsbio och barnvagnscaféer och allt möjligt barnvagnsvänligt, för dem med riktigt små barn. Som sagt, vissa saker får vänta, men det betyder inte att man måste utesluta dem. Min son har redan hunnit bli 8 år, och jag känner inte att han hindrar mig från att göra något. Tvärtom, han gör saker så mycket roligare och berikar mitt liv på så många olika sätt. När jag tränar så peppar han mig: ”Kom igen nu, mami! Man ska aldrig ge upp!”. En vanlig, enkel promenad blir till ett äventyr där man letar efter zombies och vampyrer. En tråkig matinköpsrunda blir till en tävling om vem som kan hitta en speciell sorts ketchup eller marmelad snabbast. Att laga middag blir till dans och sång. Kom ihåg – din vardag blir vad du gör den till. Skratta mycket. Försök att ha roligt även när du utför vardagliga sysslor.
Jag är inte överoptimistisk. Jag förstår att det kan vara svårt att vara positiv 24/7, även om man försöker för barnens skull. Det kan vara av personliga anledningar, problem på jobbet, kärleksbekymmer etc. Det kan då vara svårt att inte låta irritationen gå ut över barnet. Men när ditt barn kryper upp i knät på dig och säger: ”Mami, jag älskar dig”, så finns det INGET som är så svårt att det är oövervinnerligt.
Mitt syfte med detta inlägg är naturligtvis inte att få folk att börja producera bebisar åt höger och vänster. Jag ville bara ge er en bild av min vardag. Jag vill att folk ska sluta tycka synd om småbarnsföräldrar, i synnerhet ensamstående (unga) mammor. Det finns en negativitet runt detta som är svår att komma ifrån. Det räcker med att man som mamma håller sig välvårdad och snygg och har på sig ett par höga klackar och tighta jeans för att de andra mammorna på skolan/dagiset ska rynka på näsan åt en. Varför? Till och med sin kvinnlighet förväntas man ge upp när man får barn, och foga sig efter vissa regler för hur en mamma ”bör” se ut/vara.
Jag skrev som sagt detta från min egen synvinkel. Är man helt ensam och ska fostra 3 barn så är det oerhört mycket svårare än exempelvis min situation. Jag har haft tur som har fått hjälp av mina föräldrar när det verkligen har krisat. Var aldrig rädd för att be om hjälp! Det är inte meningen att man ska klara av allt i livet helt själv. Du kanske har en god vän som också har barn som du kan be om hjälp. Det finns även kontaktpersoner man kan vända sig till för hjälp och avlastning i vardagen.
Det finns dock vissa saker som man bör tänka på. Att använda ett vårdat språk är en av dessa saker. Barn tar efter ens beteende. Men det kanske man bör tänka på även för sin egen skull, om inte för barnens. Att infoga ”fan”, ”jävla” och ”helvete” i var och varannan mening gör bara att man låter obildad.
Rökning är en annan av dessa saker. Röker du så är det ett perfekt tillfälle att försöka sluta när du skaffar barn. Jag behöver väl inte gå in på alla risker med passiv rökning…
Det finns delade meningar om alkoholkonsumtion i hemmet. Själv är jag uppfostrad i ett hem där alkohol var nästintill en obefintlig faktor. Mina föräldrar skålade i champagne på nyårsafton och det var i stort sett de enda gångerna jag såg dem dricka. Någon gång hände det att pappa tog en öl, men även det var sällan. Det är så jag uppfostrar min son. Vissa menar att nolltolerans när det gäller alkohol kan få motsatt effekt, men jag talar ifrån egen erfarenhet när jag säger att jag inte håller med. Det är upp till var och en att avgöra hur man ska ta ställning i den frågan. Jag tror dock att vi alla är överens om att man ska dricka måttligt inför barnet.
Jag avslutar med det som kanske är viktigast av allt. Ta del av dina barns liv och intressen på samma sätt som du låter dem ta del av dina intressen. Bli involverad. Stöd deras kreativitet.
Ställer du aldrig frågor till ditt barn om de små, vardagliga sakerna så kommer barnet aldrig att berätta för dig om de stora händelserna i hans/hennes liv.
