DREAMS/INSPIRATION

WEDNESDAY

Jag är förkyld, vädret är kasst, hösten och kylan ligger i luften, min dator är fortfarande sönder och jag är mentalt och fysiskt inte på topp någonstans. Förväntar ni er ett gulligt litet solskensinlägg så kan ni lika gärna sluta läsa nu…
Ok, förkylningen blir långsamt bättre men inte mitt sinnestillstånd. Det låter värre än vad det är, jag är inte deprimerad eller så, bara haft mycket att tänka på och det i kombination med förkylningen och vädret har gjort mig lite… nere.
Hade riktigt tråkigt förra veckan, insåg inte riktigt hur mycket allt kretsar kring min fördömda dator. Jag är inte samma person utan musik. Jag behöver musik. All min musik finns på min dator. Tycker dock inte att det var lönt att lägga en massa pengar på en massa cd-skivor… när datorn ändå är på gång. Men så mycket pengar som jag har lagt på böcker och hyrfilmer den senaste veckan… jisses. Jävla teknologi, vad gjorde folk innan?
Min lillskrutt har också varit förkyld. Han var hemma från skolan några dagar, men är nu tillbaka igen. Ni får ursäkta om det ser rörigt ut, mobilbloggar. Nej, nu ska jag sluta ligga hemma och vara sjuk och miserabel. Ska ut och få lite frisk luft (läs: kall jävla höstvind). Men först några bilder från igår på Rörsjöparken. Cheers!

image

image

image

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

EXERCISE AND WEIGHT

Hej hej… Jag har ont i huvudet 🙁 Det är fortfarande hanterbart men jag känner att det snart kommer att bli värre, en svart fläck skymmer sikten på ena ögat. Fan också, jag som ville ha en nice kväll, och en god natts sömn. Istället kommer jag säkert vakna upp på morgonen och känna mig som en urvriden gammal disktrasa…

Anyhow, ska snart göra en kopp te och lägga mig på soffan en stund. Men tänkte först ta upp det här med träning och vikt. Jag tränar ju regelbundet nu, och mår fysiskt sett bättre än någonsin (förutom huvudvärkarna, då). Jag orkar mer, fryser mindre, sover en aning längre. Men (japp, there’s a but) i morse märkte jag att mina jeans satt en aning lösare. Nu är det inte alls en stor skillnad, men jag märker den. Problemet är att jag absolut INTE vill gå ner i vikt, och nu är det tyvärr så att jag har naturligt lätt för att göra just det. Stress, mycket jobb och träning är saker som förut har gjort så att jag gått ner. Men så som jag är nu, så som jag ser ut och känner mig, vill jag förbli. Jag älskar att känna mig kvinnlig och vill absolut inte förlora mina kilon. Visst, några kilon hit eller dit syns knappt, men vågar jag fortsätta träna? Jag vill ju inte gå omkring med dålig kondis och förmultnande muskler bara för att jag är rädd för att gå ner i vikt…?

Man kanske bara borde springa en gång i veckan, eller så? Träningstips emottages gärna!

P.S. Det kanske verkar som om jag överdriver, man går ju inte ner i vikt över en natt, tänker ni säkert. Men någon gång kanske jag lägger upp en gammal bild från min smalaste period (som ni kan läsa om här) så att ni förstår varför jag älskar och vill behålla varje gram, hekto, kilo på min kropp… 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

APARTMENT HUNTING

Vi är hemma nu, Jay kollar på tv en stund och jag har suttit i en timme nu och kollat lägenheter på nätet. Att flytta härifrån står högt på prioriteringslistan nu. Jag älskar som sagt att bo mitt i stan, men vill flytta p.g.a. Jay. Och vill gärna göra det innan vintern. På lördag ska jag iväg och kolla på en lägenhet, vi får väl se hur det går. Fast själva tanken på flytt med allt vad det innebär är inte så lockande… packa, packa upp, bära, flytta… puuhhh!

Anyhow, nu ska jag ut och leka med Jay en stund. Ha det fint, så hörs vi.

Såhär kan det se ut när man är ute och leker med Jay – här i sällskap med sin moster, som höll fast för livet…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

SPORTS

Vi håller på att laga till en sen middag här, hemlagad pyttipanna med mini-köttbullar, samt sallad till. Snabbt och gott. Vi lyssnar på musik och sjunger för att hålla oss vakna.

Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka här, angående vilken sport/aktivitet Jay ska gå på under hösten. Han ska fortsätta med Taekwondo och även börja på något annat. Det står mellan basket och friidrott. Å ena sidan är hans naturliga fysiska egenskaper snabbhet och smidighet, som kan komma väl till pass inom friidrott, men å andra sidan har han spelat mycket basket på sistone samt blivit riktig duktig på det.

Tycker att det är oerhört viktigt att aktivera barn på olika sätt, både genom fysiska aktiviteter samt skapande/kreativa aktiviteter. Det spelar ingen roll om barnet ändrar sig hundra gånger om, tennis ena terminen och teater nästa. Barn är ju ombytliga. Huvudsaken är att de gör något. Har märkt att Jays självförtroende (och kondition och styrka) har blivit enormt mycket bättre sedan han började med Taekwondo.

Förstår inte föräldrar med sjukligt överviktiga 4-5-åringar som kommer ut från McDonald’s (har sett flera på sistone) och säkert går hem till tv:n, datorn etc. utan att röra på sig alls. Hur tänker dessa föräldrar??? Det är ju barnen som får lida för föräldrarnas försummelse senare i livet, med dålig hälsa som påföljd. (Nu menar jag inte barn som p.g.a. andra orsaker/sjukdomar är överviktiga, där läkarvård och medicinering krävs).

Balans. Det är det det handlar om. Det går inte att proppa ungen full med hamburgare och pommes och sätta honom framför tv:n. Även om du har naturligt smala barn som inte går upp ett gram men äter onyttigt hela tiden och ej rör på sig, så far de illa. Det händer mycket i kroppen som vi inte ser.

Vi är inga hälsofreaks, jag och Jay. Vi äter allt och regelbundet. Vi unnar oss onyttigheter och sötsaker då och då. Men vi rör på oss också. Samt äter massa frukt och grönsaker. Så att det blir en jämn balans. Och naturligtvis är det lika viktigt att utveckla barnens kreativa sida också.

Kobe och de andra kan snart förtidspensionera sig…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BALCONY POOL OR POOL BALCONY?

God kväll alla! Vilket underbart väder det har varit! Har haft en fin och slö dag. Vi var hos syrran, och sen har vi kapat Jays lilla afro, så nu är han nyklippt och fräsch inför skolstarten imorgon. Har precis smällt i mig en massa pannkakor (med betoning på massa…) och ska snart lägga Jay. Skolan börjar ju på allvar imorgon och vill att han ska vara pigg och utvilad. Själv ska jag spendera kvällen framför datorn och leta efter lägenheter. Jag älskar att bo mitt i stan, är en riktig stadsmänniska. Men på grund av Jay planerar jag flytt. Inte utanför Malmö eller så, bara lite utanför stadskärnans mitt.

Hade inte haft något emot att ha en pool på balkongen… undrar bara vad som händer om glaset (plasten?) hade gått sönder…?

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

TIME FLIES

image

Sitter och mobilbloggar hos syrran lite. På måndag börjar Jay skolan igen efter sommarlovet. Herregud, kan inte fatta att han börjar trean redan. Trean! Som tiden bara flyger iväg. I oktober fyller han 9 år! Min lille bebis börjar bli en stor kille…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

THAT MOMENT WHEN SOMEONE IS LYING AND YOU KNOW THE TRUTH

Haha, jag vet inte ens vad jag ska säga…

Vi har alla den där vännen/kompisen/bekantskapen som lätt kan hamna i kategorin ”The exaggerator” (i bästa fall) eller ”The mythomaniac” (i värsta fall).

Jag har (hade, egentligen – ingen som jag umgås med längre) en sådan i min bekantskapskrets och jag är säker på att många utav er också känner en av dessa gåtfulla och smått patetiska varelser.

Det är en sådan person som alltid överdriver till max. H*n påstår sig känna alla, vare sig det är vanliga Svenssons eller kändisar det handlar om, och går och name-drop:ar hela tiden. H*n påstår sig ha varit överallt på jorden. H*n påstår sig ha gjort både det ena och det andra av alla lite ovanligare saker, såsom elefantridning, fallskärmshoppning, umgåtts med raketforskare på NASA eller vad det nu än må vara. H*n pratar alltid om vilka storslagna planer h*n har för den närmaste tiden. H*n påstår sig helt enkelt ha varit med om allt/sett allt och lärt känna alla.

Sedan visar det sig att ingen ens känner till den här stackars kraken. Era ”gemensamma” vänner har kanske träffat personen max en/två gånger. H*n känner ingen av de påstådda vännerna/kändisarna. På sin höjd har hans/hennes systers frisörskas dotters granne tränat på samma gym som Rihanna en gång och detta förvränger h*n till att de praktiskt taget är oskiljaktiga vänner. Det visar sig att h*n inte alls är särskilt berest och det enda stället h*n varit på är, typ… Dalarna (inget illa menat, Dala-bor!), och den enda fallskärmshoppning h*n varit med om är då h*n hoppade med paraply från klätterställningar när h*n var liten. H*n gör aldrig verklighet av någon av sina storslagna planer. Visst, det är kul att drömma och att ha mål/ambitioner. Men less talk, more action. Annars är det risk att ingen tar dig på allvar till slut.

Det sorgliga är att det inte uteslutande är osäkra tonåringar som håller på och ljuger och överdriver åt höger och vänster. Finns många vuxna som tyvärr beter sig så. Jag tänker inte ens utveckla några teorier om varför de håller på så eller vad de får ut av det. Det enda jag tänker göra är skratta: Bwahahah!!! Väx upp, för fan! Pinocchio…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BACK TO THE FUTURE

Tänkte bara skriva snabbt nu, eftersom Jay sitter och väntar på mig. Vi ska ut och spela fotboll.

Såg en film igår, ”The Time Traveler’s Wife”. Själva filmen var helt ok. Ingen större filmupplevelse dock, trots bra skådespelarinsatser av både Eric Bana och Rachel McAdams. Tror den var en aning för segdragen för min smak, även om den byggde på en fin kärlekshistoria.

I filmen (utan att avslöja för mycket, för dem som inte har sett den) har huvudpersonen (Eric Bana) en genmutation som gör att han kan resa i tiden. Det slog mig igår att jag inte hade haft något emot att ha en sådan gen. Tänk om jag hade fått åka tillbaka i tiden och fått träffa mig själv som 10-åring! Jag hade gett lilla Tina en massa goda råd och byggt upp hennes självförtroende redan då. Jag hade avrått henne från att göra en del dumma misstag/val och hjälpt henne att se saker och ting klarare.

Fast det kan ju finnas en del nackdelar med den genen… Tänk om man åker fram i tiden och ser sin egen död, till exempel. Scary.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

THANK YOU

Hej! Jag har precis dukat upp med frukt och citronte, och ska kolla på film. Jay ligger och sover och det är så otroligt tyst. Vi hade en riktigt mysig kväll ihop, tittade på Mrs. Doubtfire och åt kvällsmat framför tv:n.

För ett par dagar sedan skrev jag ett ganska personligt inlägg som ni kan läsa här. På grund av detta fick jag flera sms, mail och även några telefonsamtal från vänner och bekanta. Jag vill bara påpeka (och betona) att jag idag mår bra, bättre än någonsin faktiskt. Jag befinner mig i en helt annan fas i mitt liv, och omger mig själv endast med människor som tillför något positivt till mitt liv. Folk som trycker ner och sprider negativ energi har jag inget att göra med längre. Life’s too short. Jag ler ofta och skrattar mycket, så ni behöver inte vara oroliga. Jag delade med mig av en erfarenhet (även om det är en dålig sådan) eftersom det var något jag reflekterade över just då. Men jag är inte samma människa idag som jag var då. Och jag tackar för omtanken 😀 Puss på er!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

FASHIONISTA

Har precis lagt Jay. Vi satt i köket och åt mackor och pratade då han blev tyst och satt och funderade en stund. Jag frågade honom vad han tänkte på, varpå han svarade: ”Dig. Du är faktiskt annorlunda än alla andra mammor.”

Jag frågade honom vad han menade, och han sa: ”Du är rolig, bara. Och vi gör så roliga saker ihop. Och så är du bara min.”

Det går inte att sätta några riktlinjer för hur man ska ”vara” förälder. Det är inte alltid lätt. Speciellt om man får barn när man är ung och kanske inte har någon som man kan vända sig till för att få råd och stöd. Det finns ingen manual, inga handböcker i världen om föräldraskap kan förbereda en på hur det är att ha en livs levande liten individ att ta ansvar för, att vara där för 24/7.

Därför känns det riktigt bra att få veta att jag har gjort något rätt, i alla fall 🙂

Stilig kille

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HOW TO LIVE LONGER

Skulle ut och springa en runda tidigare. Tog med mig hopprepet och Jay började ta på sig cykelhjälmen (han brukar cykla bredvid när jag springer). Samtidigt sa han: ”Mamma… varför tränar du så ofta?” Jag svarade: ”För då mår jag bättre. Och man lever längre då, om man motionerar och äter nyttigt.”

Jay är tyst en liten stund och medan vi låser dörren säger han: ”Men du glömmer ju det viktigaste mamma. Man måste ju skratta mer. Då lever man längre – om man skrattar ofta.”

Om vuxna bara såg saker och ting på samma sätt som barn ser på saker…

Tortyrredskap…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

BEING A PART OF THINGS

Hej alla! Att vara inne på nätet idag är ett helvete, det är något fel på min internetanslutning. Har normalt 4G anslutning men kan ej komma in på den, så får använda mig av 3G nätet… har blivit lite bortskämd och tycker att 3G nätet segar så otroligt mycket jämfört med mitt vanliga 4G. Aja, det får gå som det går.

Anyhow, vi har haft en fin dag, jag och Jay. Vi var och handlade tidigare idag, och Jay var så duktig. Han hade hand om allt nästan, jag gick praktiskt taget bara bredvid. Han prickade av inköpslistan, valde fina frukter och grönsaker, betalade (med kort!) i kassan samt hämtade, körde och lämnade tillbaka kundvagnen.

Det gäller att göra även de mest triviala vardagstingen till en upplevelse. Vi har alltid så roligt när vi är ute, oavsett om vi är ute och leker, spelar boll eller handlar. Dessutom märker jag hur mycket det stärker hans självkänsla att känna att han är duktig på något, att han klarar av något som en stor kille. Det betyder så mycket för ett barn, att få vara delaktig, att få hjälpa till. Brukar till exempel alltid när vi lagar middag, eller ska välja film, låta honom välja mellan 2-3 alternativ. På det viset känner han att han är delaktig, att hans åsikt räknas. Dessutom lär han sig ta beslut själv.

När vi kom hem lagade vi en tidig middag och nu ska vi bara ta det lugnt en stund. Har massor med saker att göra här hemma som skall bockas av idag, är det tänkt. Hörs sen, gott folk!

Han började givetvis med kanelgifflarna… 🙂
Sedan hittade han en liten… ehhm… soffa?

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

HAPPINESS

Jag sitter ute och lyssnar på skön musik och njuter av solen och värmen. Samtidigt ser jag min son när han leker med andra barn och tänker på hur otroligt rik jag är. Jag har allt som är värt att ha och är så otroligt lyckligt lottad. Jag önskar att alla, åtminstone någon gång, kunde få uppleva äkta, genuin lycka som jag gör just nu.

Jag är så glad att just han är min, med alla sina egenskaper och sin alldeles unika personlighet. Jag hoppas att han aldrig kommer att förändras, jag hoppas att han kommer fortsätta vara denna kärleksfulle, rolige killen med bus i blicken. Lite otålig av sig, nästan alltid leende. Tävlingsinriktad och drömmande. Ser inga hinder, bara lösningar och mål. Alltid hjälpsam och omtänksam.

Jag fascineras ständigt av alla hans olika karaktärsdrag, hans ansiktsuttryck, hans sätt att kisa med ena ögat när han koncentrerar sig på något. Hur han lyser upp när jag berättar för honom hur stolt jag är över honom. Hur han alltid lyckas få mig att le just när jag behöver det som mest. Min son ♥

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

KISSING AND STUFF

Hej alla. Jag är traumatiserad. Har precis haft ett långt samtal med Jay.

Jay: Mami… hur gör vuxna när de pussas?

Tina: Ehrm, vad menar du? (Försökte panikslaget vinna tid inför vad jag visste skulle bli en jobbig fortsättning…)

Jay: Ja, när de inte har kläder på sig och pussas och sånt?

Tina: De har kläder på sig. Fullt med kläder. Alltid. (Varpå Jay tittade på mig som om jag inte riktigt hade alla skruvar på rätt plats).

Jay: Meeh neeej, det har de inte ibland ju. Och hur kommer bebisar in i magen?

Tina: Eeehh… alltså… hrm… host, host… det är ju så att… bebisar börjar växa inne i magen och sen ploppar de ut…

Jay (här börjar han prata otåligt och långsamt som om han talar till en idiot): Jaaa, mamma. Men hur kommer de in i magen? Och hur kommer de ut?

Tina (panik, andnöd, astmabesvär): Jo, det är så att det finns bin. Och blommor.

Jay: Mamma… jag frågade om bebisar.

Tina: Mm, alltså… ni kommer att lära er allt sånt här i skolan…

Jay: Ja, men jag vill veta nuuuuu!

Efter ytterligare några dåliga försök till bortförklaringar om storkar, blommor, insekter och troll i skogen fick Jay nog av mitt nervösa pladder och krävde att få veta ALLT. Så jag gav upp och berättade i så neutrala och kliniska drag som möjligt. Han stirrade ett tag på mig, och sakta ändrades hans ansiktsuttryck från nyfiken till äcklad.

Jay: Uuuääähhhh, sååååå äckligt! Fy! Jag ska aldrig bli vuxen! ALDRIG!

När han var 2 och fortfarande trodde på Tomten…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

MEN WHO DON’T KNOW HOW TO APPROACH WOMEN

Blev en kort runda med Jay, plus lite lekplatshäng. Mer orkade jag inte idag, tror jag håller på att få feber nu också 🙁

Innan vi gick upp stannade vi till nere på Coop och handlade lite. Dagen till ära är jag klädd i jeans, en hoodie, Converse och ser allmänt sur och luffig ut. Mår inte bra, så jag orkar inte bry mig idag. Anyhow, märkte att en kille följde efter mig inne i butiken, från brödhyllorna till frysdisken till grönsakerna. Och mycket riktigt, framme vid kassorna börjar han prata med mig och undrar om han kan få mitt nummer.

Till alla män därute: Det finns vissa signaler/tecken som ni måste lära er tyda. Om en kvinna uppenbarligen inte mår bra samt ser allmänt sur och luffig ut, och du dessutom träffar på henne inne på livsmedelsbutiken när hon handlar med sin son… INTE RÄTT TIDPUNKT ATT RAGGA!!! Om din öppningsreplik dessutom är: ”Oj, så många tomater du ska ha!” så kan du inte förvänta dig någon större framgång. Och du ska definitivt inte fortsätta spektaklet genom att (efter en stunds awkward silence) ställa följdfrågan: ”Jaha, blir det tomatsoppa till middag idag, då?”… 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail