Hoppar in här och skryter lite. Min pappa kom på andra plats i en fototävling för Digital Foto Video. Borde man kanske göra en lista på allt han vunnit nu…
DFV
WEDNESDAY
Jag är förkyld, vädret är kasst, hösten och kylan ligger i luften, min dator är fortfarande sönder och jag är mentalt och fysiskt inte på topp någonstans. Förväntar ni er ett gulligt litet solskensinlägg så kan ni lika gärna sluta läsa nu…
Ok, förkylningen blir långsamt bättre men inte mitt sinnestillstånd. Det låter värre än vad det är, jag är inte deprimerad eller så, bara haft mycket att tänka på och det i kombination med förkylningen och vädret har gjort mig lite… nere.
Hade riktigt tråkigt förra veckan, insåg inte riktigt hur mycket allt kretsar kring min fördömda dator. Jag är inte samma person utan musik. Jag behöver musik. All min musik finns på min dator. Tycker dock inte att det var lönt att lägga en massa pengar på en massa cd-skivor… när datorn ändå är på gång. Men så mycket pengar som jag har lagt på böcker och hyrfilmer den senaste veckan… jisses. Jävla teknologi, vad gjorde folk innan?
Min lillskrutt har också varit förkyld. Han var hemma från skolan några dagar, men är nu tillbaka igen. Ni får ursäkta om det ser rörigt ut, mobilbloggar. Nej, nu ska jag sluta ligga hemma och vara sjuk och miserabel. Ska ut och få lite frisk luft (läs: kall jävla höstvind). Men först några bilder från igår på Rörsjöparken. Cheers!
EXERCISE AND WEIGHT
Hej hej… Jag har ont i huvudet 🙁 Det är fortfarande hanterbart men jag känner att det snart kommer att bli värre, en svart fläck skymmer sikten på ena ögat. Fan också, jag som ville ha en nice kväll, och en god natts sömn. Istället kommer jag säkert vakna upp på morgonen och känna mig som en urvriden gammal disktrasa…
Anyhow, ska snart göra en kopp te och lägga mig på soffan en stund. Men tänkte först ta upp det här med träning och vikt. Jag tränar ju regelbundet nu, och mår fysiskt sett bättre än någonsin (förutom huvudvärkarna, då). Jag orkar mer, fryser mindre, sover en aning längre. Men (japp, there’s a but) i morse märkte jag att mina jeans satt en aning lösare. Nu är det inte alls en stor skillnad, men jag märker den. Problemet är att jag absolut INTE vill gå ner i vikt, och nu är det tyvärr så att jag har naturligt lätt för att göra just det. Stress, mycket jobb och träning är saker som förut har gjort så att jag gått ner. Men så som jag är nu, så som jag ser ut och känner mig, vill jag förbli. Jag älskar att känna mig kvinnlig och vill absolut inte förlora mina kilon. Visst, några kilon hit eller dit syns knappt, men vågar jag fortsätta träna? Jag vill ju inte gå omkring med dålig kondis och förmultnande muskler bara för att jag är rädd för att gå ner i vikt…?
Man kanske bara borde springa en gång i veckan, eller så? Träningstips emottages gärna!
P.S. Det kanske verkar som om jag överdriver, man går ju inte ner i vikt över en natt, tänker ni säkert. Men någon gång kanske jag lägger upp en gammal bild från min smalaste period (som ni kan läsa om här) så att ni förstår varför jag älskar och vill behålla varje gram, hekto, kilo på min kropp… 
APARTMENT HUNTING
Vi är hemma nu, Jay kollar på tv en stund och jag har suttit i en timme nu och kollat lägenheter på nätet. Att flytta härifrån står högt på prioriteringslistan nu. Jag älskar som sagt att bo mitt i stan, men vill flytta p.g.a. Jay. Och vill gärna göra det innan vintern. På lördag ska jag iväg och kolla på en lägenhet, vi får väl se hur det går. Fast själva tanken på flytt med allt vad det innebär är inte så lockande… packa, packa upp, bära, flytta… puuhhh!
Anyhow, nu ska jag ut och leka med Jay en stund. Ha det fint, så hörs vi.
SPORTS
Vi håller på att laga till en sen middag här, hemlagad pyttipanna med mini-köttbullar, samt sallad till. Snabbt och gott. Vi lyssnar på musik och sjunger för att hålla oss vakna.
Vi håller på och diskuterar lite fram och tillbaka här, angående vilken sport/aktivitet Jay ska gå på under hösten. Han ska fortsätta med Taekwondo och även börja på något annat. Det står mellan basket och friidrott. Å ena sidan är hans naturliga fysiska egenskaper snabbhet och smidighet, som kan komma väl till pass inom friidrott, men å andra sidan har han spelat mycket basket på sistone samt blivit riktig duktig på det.
Tycker att det är oerhört viktigt att aktivera barn på olika sätt, både genom fysiska aktiviteter samt skapande/kreativa aktiviteter. Det spelar ingen roll om barnet ändrar sig hundra gånger om, tennis ena terminen och teater nästa. Barn är ju ombytliga. Huvudsaken är att de gör något. Har märkt att Jays självförtroende (och kondition och styrka) har blivit enormt mycket bättre sedan han började med Taekwondo.
Förstår inte föräldrar med sjukligt överviktiga 4-5-åringar som kommer ut från McDonald’s (har sett flera på sistone) och säkert går hem till tv:n, datorn etc. utan att röra på sig alls. Hur tänker dessa föräldrar??? Det är ju barnen som får lida för föräldrarnas försummelse senare i livet, med dålig hälsa som påföljd. (Nu menar jag inte barn som p.g.a. andra orsaker/sjukdomar är överviktiga, där läkarvård och medicinering krävs).
Balans. Det är det det handlar om. Det går inte att proppa ungen full med hamburgare och pommes och sätta honom framför tv:n. Även om du har naturligt smala barn som inte går upp ett gram men äter onyttigt hela tiden och ej rör på sig, så far de illa. Det händer mycket i kroppen som vi inte ser.
Vi är inga hälsofreaks, jag och Jay. Vi äter allt och regelbundet. Vi unnar oss onyttigheter och sötsaker då och då. Men vi rör på oss också. Samt äter massa frukt och grönsaker. Så att det blir en jämn balans. Och naturligtvis är det lika viktigt att utveckla barnens kreativa sida också.
BALCONY POOL OR POOL BALCONY?
God kväll alla! Vilket underbart väder det har varit! Har haft en fin och slö dag. Vi var hos syrran, och sen har vi kapat Jays lilla afro, så nu är han nyklippt och fräsch inför skolstarten imorgon. Har precis smällt i mig en massa pannkakor (med betoning på massa…) och ska snart lägga Jay. Skolan börjar ju på allvar imorgon och vill att han ska vara pigg och utvilad. Själv ska jag spendera kvällen framför datorn och leta efter lägenheter. Jag älskar att bo mitt i stan, är en riktig stadsmänniska. Men på grund av Jay planerar jag flytt. Inte utanför Malmö eller så, bara lite utanför stadskärnans mitt.
TIME FLIES
Sitter och mobilbloggar hos syrran lite. På måndag börjar Jay skolan igen efter sommarlovet. Herregud, kan inte fatta att han börjar trean redan. Trean! Som tiden bara flyger iväg. I oktober fyller han 9 år! Min lille bebis börjar bli en stor kille…
THAT MOMENT WHEN SOMEONE IS LYING AND YOU KNOW THE TRUTH
Haha, jag vet inte ens vad jag ska säga…
Vi har alla den där vännen/kompisen/bekantskapen som lätt kan hamna i kategorin ”The exaggerator” (i bästa fall) eller ”The mythomaniac” (i värsta fall).
Jag har (hade, egentligen – ingen som jag umgås med längre) en sådan i min bekantskapskrets och jag är säker på att många utav er också känner en av dessa gåtfulla och smått patetiska varelser.
Det är en sådan person som alltid överdriver till max. H*n påstår sig känna alla, vare sig det är vanliga Svenssons eller kändisar det handlar om, och går och name-drop:ar hela tiden. H*n påstår sig ha varit överallt på jorden. H*n påstår sig ha gjort både det ena och det andra av alla lite ovanligare saker, såsom elefantridning, fallskärmshoppning, umgåtts med raketforskare på NASA eller vad det nu än må vara. H*n pratar alltid om vilka storslagna planer h*n har för den närmaste tiden. H*n påstår sig helt enkelt ha varit med om allt/sett allt och lärt känna alla.
Sedan visar det sig att ingen ens känner till den här stackars kraken. Era ”gemensamma” vänner har kanske träffat personen max en/två gånger. H*n känner ingen av de påstådda vännerna/kändisarna. På sin höjd har hans/hennes systers frisörskas dotters granne tränat på samma gym som Rihanna en gång och detta förvränger h*n till att de praktiskt taget är oskiljaktiga vänner. Det visar sig att h*n inte alls är särskilt berest och det enda stället h*n varit på är, typ… Dalarna (inget illa menat, Dala-bor!), och den enda fallskärmshoppning h*n varit med om är då h*n hoppade med paraply från klätterställningar när h*n var liten. H*n gör aldrig verklighet av någon av sina storslagna planer. Visst, det är kul att drömma och att ha mål/ambitioner. Men less talk, more action. Annars är det risk att ingen tar dig på allvar till slut.
Det sorgliga är att det inte uteslutande är osäkra tonåringar som håller på och ljuger och överdriver åt höger och vänster. Finns många vuxna som tyvärr beter sig så. Jag tänker inte ens utveckla några teorier om varför de håller på så eller vad de får ut av det. Det enda jag tänker göra är skratta: Bwahahah!!! Väx upp, för fan! Pinocchio…
BACK TO THE FUTURE
Tänkte bara skriva snabbt nu, eftersom Jay sitter och väntar på mig. Vi ska ut och spela fotboll.
Såg en film igår, ”The Time Traveler’s Wife”. Själva filmen var helt ok. Ingen större filmupplevelse dock, trots bra skådespelarinsatser av både Eric Bana och Rachel McAdams. Tror den var en aning för segdragen för min smak, även om den byggde på en fin kärlekshistoria.
I filmen (utan att avslöja för mycket, för dem som inte har sett den) har huvudpersonen (Eric Bana) en genmutation som gör att han kan resa i tiden. Det slog mig igår att jag inte hade haft något emot att ha en sådan gen. Tänk om jag hade fått åka tillbaka i tiden och fått träffa mig själv som 10-åring! Jag hade gett lilla Tina en massa goda råd och byggt upp hennes självförtroende redan då. Jag hade avrått henne från att göra en del dumma misstag/val och hjälpt henne att se saker och ting klarare.
Fast det kan ju finnas en del nackdelar med den genen… Tänk om man åker fram i tiden och ser sin egen död, till exempel. Scary.
THANK YOU
Hej! Jag har precis dukat upp med frukt och citronte, och ska kolla på film. Jay ligger och sover och det är så otroligt tyst. Vi hade en riktigt mysig kväll ihop, tittade på Mrs. Doubtfire och åt kvällsmat framför tv:n.
För ett par dagar sedan skrev jag ett ganska personligt inlägg som ni kan läsa här. På grund av detta fick jag flera sms, mail och även några telefonsamtal från vänner och bekanta. Jag vill bara påpeka (och betona) att jag idag mår bra, bättre än någonsin faktiskt. Jag befinner mig i en helt annan fas i mitt liv, och omger mig själv endast med människor som tillför något positivt till mitt liv. Folk som trycker ner och sprider negativ energi har jag inget att göra med längre. Life’s too short. Jag ler ofta och skrattar mycket, så ni behöver inte vara oroliga. Jag delade med mig av en erfarenhet (även om det är en dålig sådan) eftersom det var något jag reflekterade över just då. Men jag är inte samma människa idag som jag var då. Och jag tackar för omtanken 😀 Puss på er!
FASHIONISTA
Har precis lagt Jay. Vi satt i köket och åt mackor och pratade då han blev tyst och satt och funderade en stund. Jag frågade honom vad han tänkte på, varpå han svarade: ”Dig. Du är faktiskt annorlunda än alla andra mammor.”
Jag frågade honom vad han menade, och han sa: ”Du är rolig, bara. Och vi gör så roliga saker ihop. Och så är du bara min.”
Det går inte att sätta några riktlinjer för hur man ska ”vara” förälder. Det är inte alltid lätt. Speciellt om man får barn när man är ung och kanske inte har någon som man kan vända sig till för att få råd och stöd. Det finns ingen manual, inga handböcker i världen om föräldraskap kan förbereda en på hur det är att ha en livs levande liten individ att ta ansvar för, att vara där för 24/7.
Därför känns det riktigt bra att få veta att jag har gjort något rätt, i alla fall 🙂
HOW TO LIVE LONGER
Skulle ut och springa en runda tidigare. Tog med mig hopprepet och Jay började ta på sig cykelhjälmen (han brukar cykla bredvid när jag springer). Samtidigt sa han: ”Mamma… varför tränar du så ofta?” Jag svarade: ”För då mår jag bättre. Och man lever längre då, om man motionerar och äter nyttigt.”
Jay är tyst en liten stund och medan vi låser dörren säger han: ”Men du glömmer ju det viktigaste mamma. Man måste ju skratta mer. Då lever man längre – om man skrattar ofta.”
Om vuxna bara såg saker och ting på samma sätt som barn ser på saker…
BEING A PART OF THINGS
Hej alla! Att vara inne på nätet idag är ett helvete, det är något fel på min internetanslutning. Har normalt 4G anslutning men kan ej komma in på den, så får använda mig av 3G nätet… har blivit lite bortskämd och tycker att 3G nätet segar så otroligt mycket jämfört med mitt vanliga 4G. Aja, det får gå som det går.
Anyhow, vi har haft en fin dag, jag och Jay. Vi var och handlade tidigare idag, och Jay var så duktig. Han hade hand om allt nästan, jag gick praktiskt taget bara bredvid. Han prickade av inköpslistan, valde fina frukter och grönsaker, betalade (med kort!) i kassan samt hämtade, körde och lämnade tillbaka kundvagnen.
Det gäller att göra även de mest triviala vardagstingen till en upplevelse. Vi har alltid så roligt när vi är ute, oavsett om vi är ute och leker, spelar boll eller handlar. Dessutom märker jag hur mycket det stärker hans självkänsla att känna att han är duktig på något, att han klarar av något som en stor kille. Det betyder så mycket för ett barn, att få vara delaktig, att få hjälpa till. Brukar till exempel alltid när vi lagar middag, eller ska välja film, låta honom välja mellan 2-3 alternativ. På det viset känner han att han är delaktig, att hans åsikt räknas. Dessutom lär han sig ta beslut själv.
När vi kom hem lagade vi en tidig middag och nu ska vi bara ta det lugnt en stund. Har massor med saker att göra här hemma som skall bockas av idag, är det tänkt. Hörs sen, gott folk!
HAPPINESS
Jag sitter ute och lyssnar på skön musik och njuter av solen och värmen. Samtidigt ser jag min son när han leker med andra barn och tänker på hur otroligt rik jag är. Jag har allt som är värt att ha och är så otroligt lyckligt lottad. Jag önskar att alla, åtminstone någon gång, kunde få uppleva äkta, genuin lycka som jag gör just nu.
Jag är så glad att just han är min, med alla sina egenskaper och sin alldeles unika personlighet. Jag hoppas att han aldrig kommer att förändras, jag hoppas att han kommer fortsätta vara denna kärleksfulle, rolige killen med bus i blicken. Lite otålig av sig, nästan alltid leende. Tävlingsinriktad och drömmande. Ser inga hinder, bara lösningar och mål. Alltid hjälpsam och omtänksam.
Jag fascineras ständigt av alla hans olika karaktärsdrag, hans ansiktsuttryck, hans sätt att kisa med ena ögat när han koncentrerar sig på något. Hur han lyser upp när jag berättar för honom hur stolt jag är över honom. Hur han alltid lyckas få mig att le just när jag behöver det som mest. Min son ♥
KISSING AND STUFF
Hej alla. Jag är traumatiserad. Har precis haft ett långt samtal med Jay.
Jay: Mami… hur gör vuxna när de pussas?
Tina: Ehrm, vad menar du? (Försökte panikslaget vinna tid inför vad jag visste skulle bli en jobbig fortsättning…)
Jay: Ja, när de inte har kläder på sig och pussas och sånt?
Tina: De har kläder på sig. Fullt med kläder. Alltid. (Varpå Jay tittade på mig som om jag inte riktigt hade alla skruvar på rätt plats).
Jay: Meeh neeej, det har de inte ibland ju. Och hur kommer bebisar in i magen?
Tina: Eeehh… alltså… hrm… host, host… det är ju så att… bebisar börjar växa inne i magen och sen ploppar de ut…
Jay (här börjar han prata otåligt och långsamt som om han talar till en idiot): Jaaa, mamma. Men hur kommer de in i magen? Och hur kommer de ut?
Tina (panik, andnöd, astmabesvär): Jo, det är så att det finns bin. Och blommor.
Jay: Mamma… jag frågade om bebisar.
Tina: Mm, alltså… ni kommer att lära er allt sånt här i skolan…
Jay: Ja, men jag vill veta nuuuuu!
Efter ytterligare några dåliga försök till bortförklaringar om storkar, blommor, insekter och troll i skogen fick Jay nog av mitt nervösa pladder och krävde att få veta ALLT. Så jag gav upp och berättade i så neutrala och kliniska drag som möjligt. Han stirrade ett tag på mig, och sakta ändrades hans ansiktsuttryck från nyfiken till äcklad.
Jay: Uuuääähhhh, sååååå äckligt! Fy! Jag ska aldrig bli vuxen! ALDRIG!
MEN WHO DON’T KNOW HOW TO APPROACH WOMEN
Blev en kort runda med Jay, plus lite lekplatshäng. Mer orkade jag inte idag, tror jag håller på att få feber nu också 🙁
Innan vi gick upp stannade vi till nere på Coop och handlade lite. Dagen till ära är jag klädd i jeans, en hoodie, Converse och ser allmänt sur och luffig ut. Mår inte bra, så jag orkar inte bry mig idag. Anyhow, märkte att en kille följde efter mig inne i butiken, från brödhyllorna till frysdisken till grönsakerna. Och mycket riktigt, framme vid kassorna börjar han prata med mig och undrar om han kan få mitt nummer.
Till alla män därute: Det finns vissa signaler/tecken som ni måste lära er tyda. Om en kvinna uppenbarligen inte mår bra samt ser allmänt sur och luffig ut, och du dessutom träffar på henne inne på livsmedelsbutiken när hon handlar med sin son… INTE RÄTT TIDPUNKT ATT RAGGA!!! Om din öppningsreplik dessutom är: ”Oj, så många tomater du ska ha!” så kan du inte förvänta dig någon större framgång. Och du ska definitivt inte fortsätta spektaklet genom att (efter en stunds awkward silence) ställa följdfrågan: ”Jaha, blir det tomatsoppa till middag idag, då?”… 
JEALOUSY
Hej alla! Jag och Jay har det så mysigt här, jag har tagit in laptopen i Jays rum och sitter bredvid honom medan han tittar på film. Vi har gjort en massa rostade mackor med marmelad på och dricker hallonsaft och bara njuter. Snart är det dock dags för lillskrutten att sova och då ska jag skriva en stund, och eventuellt kolla på en film.
Funderade lite på den här konstiga egenskapen som många tjejer/kvinnor tyvärr har. Jag vet inte om jag ska definiera det som avundsjuka eller om det finns någon djupare orsak till beteendet, men många kvinnor har svårt för andra kvinnor som är självsäkra, utåtriktade, vackra eller vad det nu må vara. Man ser det överallt – senast när jag stod i kö på Coop. Framför mig stod några tjejer och snackade. När det sen kom en annan tjej och ställde sig i kassan bredvid tystnade tjejerna direkt och började kasta blickar mot den ensamma tjejen. Hon var lång, såg påfallande bra ut och var snyggt klädd. Tjejerna framför stod och viskade, och inte särskilt diskret heller och påpekade än det ena och än det andra om tjejens utseende. Man kunde se avundsjukan lysa i deras ögon. Varför är vi kvinnor så??? Varför inte ge ett leende och en komplimang istället? Varför måste vi trycka ner varandra?
Det är likadant i arbetslivet. Är en kvinna stark, målmedveten och ambitiös så känner hennes kvinnliga kollegor sig provocerade och kommer med kommentarer i fikarummet bakom hennes rygg. ”Vem tror hon att hon är?”…
Varför inte sträva mot samma mål, se upp till och inspireras, istället för att känna sig hotad av någons framgång/utseende/stil? Avundsjuka är inte en smickrande egenskap.
Ska natta skruttis, ha en fin natt!
UP
Hej hej! Har ni en fin kväll? Jag och Jay var ute på en lång härlig kvällspromenad innan, och sen tittade vi på ”Upp”. Älskar den filmen. Har nattat Jay nu och ska ringa en vän. Känner jag mig själv och henne rätt så kommer vi sitta i telefon lääänge, så bäst jag ställer fram snacks innan, haha. Sen kanske jag hinner se en film också…
Från det ena till det andra. Jag har en god vän som nyligen har förlorat en väldigt närstående familjemedlem. Vet inte om han kommer att läsa detta men vill ändå sända en massa kramar och styrka till honom. Att förlora någon man älskar och bryr sig om är det värsta som kan hända en. Att behöva se en familjemedlem bli sjuk och lida är oerhört svårt och det krävs mycket styrka och mod för att ta sig igenom något sådant. Ibland är man stark för att omgivningen förväntar sig det, men i själva verket är man helt trasig inombords. Så jag skickar lite extra styrka (utöver den du redan har, min vän) till dig och hoppas att det blir lättare för dig så småningom. ♥
Nu ska jag telefonera, hörs gott folk, och sov gott.
FAKE NUTELLA
Hej vackra människor! Vaknade på strålande humör idag trots pisseväder ute. Var upptagen med mitt projekt hela morgonen/förmiddagen medan Jay lekte med sin kompis. Nu ska jag ägna resten av dagen åt honom. Förhoppningsvis regnar det inte mer, och då ska vi ut och spela basket. Det är så roligt att spela mot Jay (vare sig det gäller basket, Playstation eller annat). Å ena sidan vill han låta mig vinna eftersom jag är hans mamma och han tycker synd om mig, men å andra sidan vill han själv vinna och till varje pris krossa och förödmjuka mig. Jag gillar den sidan 🙂 Brukar säga till honom att i spel/tävlingar gäller det inte att tycka synd om sin/sina motståndare utan satsa allt och kämpa utan att ge upp. No matter what.
Blev lite nostalgisk när jag kollade igenom gamla bilder på datorn nyss. Har en massa fina bilder från Lindängen, där jag växte upp. Synd att området har fått dåligt rykte. Jag minns det som ett lugnt område med en massa pensionärer och barnfamiljer. Mina föräldrar kunde lugnt släppa ut mig på gården så att jag kunde leka med grannungarna utan att de behövde vara oroliga för mig. Det fanns många lekplatser, Lindängsbadet som man brukade planka in på under varma sommarkvällar, Högaholmsskolan som jag gick på, och Rolles kiosk som man hängde vid på rasterna. Vet inte riktigt om Lindängen ”förtjänar” sitt dåliga rykte. Visst, det är inte som det var innan, men riktigt så illa som det beskrivs i media är det absolut inte. Ah, mitt kära Lindängen…
Anyhow, ska sluta flumma nu, och sätta igång med att laga pannkakor. Blir chokladpannkakor denna gången. På en vardag. Bara för att jag vill. Gangsta.
HORRIBLE
Sånt här gör mig så otroligt förbannad!!! Har vi verkligen inte kommit längre än så här? Jag vet inte ens vad jag ska säga. Detta har INGET med religion att göra, utan är enbart trångsynta människors stenålderstraditioner. Och nu använder jag snälla ord. Jag har som regel att inte skriva om politik eller religion, men detta måste spridas och stoppas.
Nu är i och för sig Aftonbladet inte den mest pålitliga källan, men här har ni länken i alla fall.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15093822.ab
VIDEO BLOG
Hej alla! Vi har en mysig lata-oss-i-soffan-och-kolla-på-filmer-bara-för-att-vi-känner-för-det-dag, jag och Jay. Vi har varit ute så mycket de senaste dagarna, så vi tar det lugnt idag. Vi var ute en runda tidigare och handlade lite, och nu degar vi framför ”Back to the future” – filmerna 🙂 Jag blir dock väldigt rastlös om jag sitter och kollar på film för länge, så det blir nog en till runda snart, och kanske lite fotboll.
Det är ett par personer som har sagt till mig att jag borde videoblogga. Jag är dock lite kluven. Å ena sidan vore det kul, bloggen blir mer ”levande” på något sätt. Å andra sidan känns det redan nu som om jag lämnar ut mycket av mig själv till allmän beskådan. Men jag funderar lite smått på det. Vem vet, jag kanske lägger upp en video här någon dag? 😉 
FEELING BLUE
Hej… Har av vissa skäl inte varit på topphumör på sistone. Jag försöker att inte låta saker och ting påverka mig negativt men det är svårt ibland. Känns som att jag de senaste dagarna gått omkring med ett påklistrat leende. Men vad är alternativet? Är jag inte glad och positivt inställd till livet så känner Jay av det direkt och då påverkar det honom också. Så jag ska fortsätta le och se till att vi får en fin dag tillsammans, han och jag. Grubbla kan jag göra på nätterna när han sover.
Anyhow, vi ska äta lunch nu, och sen ska vi ut och äta glass. Ha en fin dag. 
LET’S DO IT AGAIN
Hej alla! Vaknade på bra humör. Har dock en konstig, odefinierbar känsla. Är sjukt rastlös. Vaknade vid 5 (ja… förbannade fåglar utanför fönstret), jobbade lite på mitt projekt, städat lite, varit ute med Jay, handlat lite och nu ska här gräddas pannkakor.
Det är varmt, men tungt och kvavt i luften. Har dock inget emot sommarregn, jag och Jay brukar trotsa naturlagarna och gå ut och springa och dansa i regnet. Så om ni ser två knäppisar ute på torget när det börjar regna, bli inte rädda 🙂 Man lever bara en gång.
Känner att jag verkligen måste bort härifrån snart. En vecka någon annanstans hade inte skadat. Var är mindre viktigt. Bara inte här. Ibland känner jag bara för att åka iväg, stänga av mobilen, datorn, hjärnan… bara jag och Jay, någonstans.
Nej, dags att sätta igång med pannkakorna. Senare kommer en vän hem till oss. Har inte träffat honom på ett tag så vi har en massa catching up att göra. Först en somrig låt. Enjoy!
BLIND DATE
Hej alla! Har inte blivit mycket skrivande idag, har mest varit ute. Vill passa på nu medan man har tid.
Igår var en lyckad kväll. Hade riktigt kul med vännerna. Trots att jag var utsatt för en blindträffskomplott. Det var inget fel på killen i sig, han var hur trevlig som helst, och såg dessutom riktigt bra ut. Men jag har träffat många weirdos som har verkat hur normala som helst vid första anblicken, så jag vet att skenet kan bedra. Och drama är inte min grej. Han hade lite för mycket bad boy över sig.
De stannade i alla fall till ganska sent, och trots att jag gick och la mig direkt så kunde jag inte somna för fem öre. Snart börjar jag käka sömnpiller. Vaknade trött som satan idag men blev på jättebra humör så fort jag såg att Malmö badade i sol 🙂 Mother Nature, we’re cool now.
Nu blir det Playstation-nördande med Jay. Hörs!
FAKE IT ’TIL WE MAKE IT
Klockan är bara 10:28 (i skrivande stund) och jag har redan träffat på flera trevliga människor idag, samt fått ett flertal komplimanger. Vanlig, hederlig trevlighet är mycket underskattad. Att le är också något som många människor verkar ha svårt för. Varför? Jag förstår att alla inte kan gå omkring och le som ufon hela dagen lång, men come on, lite får man anstränga sig. Man får ju tillbaka det man ger. Eller bara klistra på ett falskt smile trots att du har en dålig morgon och helst vill gå hem och lägga dig, så får du se att leendet kommer förvandlas till ett äkta sådant utan att du ens märkt det. Fake it ’til you make it, eller hur?
Har i alla fall haft en underbar morgon. Hoppas att ni också har det. Nu är det dags för mellanmål, eller frukost nr 2, som jag kallar det. Är sjukt sugen på keso och ananas. Hörs!
MAJOR ENERGY BOOST
Hej alla! Vaknade på jättebra humör idag, har redan varit och sprungit en runda. Vet inte alls var denna energikicken kommer ifrån. But hey, jag klagar inte.
En demon ur mitt förflutna har dykt upp igen och vill komma tillbaka och få en andra chans. Tur att man vet bättre. Jag anser att de flesta förtjänar en andra chans förutsatt att de inser att de har gjort fel och ångrar sig, på riktigt, inte bara för syns skull.
Annars kan de ta sina ursäkter och dra dit pepparn växer.
Anyhow, jag önskar alla en fin måndag. Ska luncha nu. Vi höres senare, gott folk!
NAKED GUYS
Hej hej! Då var man äntligen hemma. Har varit ute med Jay samt hälsat på föräldrarna en timme. Sen har Jay varit nere på gården och lekt med sin kompis, och nu har båda killarna kommit upp till oss, och spelar Playstation för fullt. Så Tina har lite egentid nu.
Idag blir det en lugn och skön kväll. Huvudvärken ger sig inte, den har bara dämpats något med hjälp av piller. Så jag ska dega i soffan och kolla på film. Eller något.
Kollade min facebook precis och funderar på att avaktivera mitt konto. Nu har ju till och med killarna/männen tappat det. Den här tjej-som-fotar-sig-i-högst-mysko-positioner-och-plutar-med-läpparna-som-en-fisk-framför-spegeln-i-badrummet-trenden har smittat av sig på folk av det manliga könet. Jag loggade in och scrollade ner, och vad är det jag ser om inte kille efter kille som står och posar framför spegeln, vissa med kläder och vissa halvt om halvt utan. Nej, nej. NEJ. Snälla, sluta. Det finns inget manligt med vuxna män som står och plutar med läpparna och flexar muskler de inte har framför en smutsig spegel.
Dags för sommarstädning på facebook… ?
HE IS HAPPY
Jag och Jay njuter för fullt av vetskapen att vi inte behöver gå upp tidigt imorgon bitti 🙂 Jag vet dock att jag som vanligt kommer att vakna så fort det blir ljust ute, vilket är vid 5-tiden. Vi kollar på film nu, blev Transformers idag, för hundraelfte gången, haha. Men jag klagar inte – hade jag haft en dotter hade jag antagligen blivit tvungen att kolla på High School Musical och annat skräp. Jay är så rolig, han har sträckt ut sig i sin fulla längd här på soffan, och framför oss på bordet ligger munkar, kanelbullar och hallonsaft. Han tittade runt, suckade av välbehag och sa: ”Ahh, mami! Det här är livet!” 🙂 Hade inte bytt bort våra mys/film/läs/spel-kvällar mot något i världen.
Blir två random bilder, har inga passande. Hörs vi inte sen så sov gott.
METRO PHOTO CHALLENGE
Förra året vann min pappa första plats i Metro Photo Challenge (Sweden) i kategorin ”relationships”, med sitt foto ”Jump!”.
ANGRY BIRDS
Jag bor på andra våningen. Ett par meter ifrån mitt köksfönster finns ett träd. I detta träd bor en del förvirrade fågelindivider som ibland flyger fel. Då siktar de oftast på mitt eller grannens fönster. Skrev om detta här samt här. Jag har aldrig gillat fåglar. Förstår inte meningen med dessa ”djur”. Tyvärr verkar känslorna ej vara ömsesidiga. De låter mig inte vara ifred. De små fågelskrällena verkar ha till uppgift att förpesta mitt liv. Skulle kunna göra en lista på hur många fågelincidenter jag råkat ut för. Råkade sparka en duva som kom flygande från ingenstans när jag sprang till bussen. Två gånger har jag blivit attackerad av fiskmåsar när jag cyklat, varav en av gångerna slutade i kollision mot staket. För att inte nämna hur många gånger jag blivit jagad av galna gäss, ankor och allt annat fanskap i Pildammsparken. En gång kom de promenerande när jag låg och läste i Rörsjöparken. Det var traumatiskt. Tror de hade promenerat dit från kanalen. Några gånger har fiskmåsar snott min mat när jag ätit på uteserveringar, utan hänsyn till att jag var i full färd med att äta denna mat. En gång bajsade en fiskmås på mig. Har fortfarande inte kommit över det. Det var ej på måfå – den siktade, jag lovar.
Nu när jag satt och kollade på tv hörde jag en duns mot fönstret i köket. Gick dit och vad såg jag då, om inte ett fågelskrälle som låg på marken nedanför fönstret. Den överlevde dock, reste på sig och såg groggy ut. Tror inte den bröt något för den vinglade iväg från the scene of the crime. Tyckte faktiskt den såg skamsen ut.
Vad beror dessa felflygningar på? Någon som vet?
