Det finns en anledning till att mina vänner aldrig ber mig vattna växterna åt dem när de reser bort…
THE KILLER
LASHES
Varning för tjejigt inlägg.
Jag har aldrig varit en big fan av löshår, fakenaglar etc. Jag bryr mig inte vad andra gör, men om jag hade haft hårförlängning plus jättelånga plastnaglar så hade det känts som om jag på något sätt försökte retuschera eller täcka för mig själv. Ni vet när man känner någon som alltid är perfekt sminkad, tills man en dag ser personen utan smink… och blir rädd. Lika bra att alla får se mitt ”rätta” ansikte direkt, istället för ett påmålat.
Men på senaste tiden har jag börjat fundera på att göra en ögonfransförlängning. Detta vill jag göra av den enkla anledningen att jag, av hela mitt hjärta, avskyr att sminka mig. Sedan maj detta året har jag bara använt mascara en enda gång (förra helgen). Jag har alltid sminkat mina vänner, innan de ska ut och så, och är bra på det, men på mig själv avskyr jag det och har inget tålamod. Dessutom känns det som slöseri med tid.
Jag gillar inte att vara sminkad. Men å andra sidan vill jag för den sakens skull inte gå omkring och se helt död ut. Så jag tänkte att en ögonfransförlängning är en bra kompromiss mellan mina konstiga uppfattningar och samhällets ”krav” på att man ska se fräsch och utvilad ut (jag är allt annat än utvilad när jag vaknar… för det mesta).
Som jag har förstått det så behöver man inte sminka ögonen (d.v.s. använda sig av mascara och kajalpenna) om man inte vill, när man har gjort en förlängning? Fransarna ska tydligen vara mörka, och mascara blir därför onödigt? Någon som gjort en förlängning? Vad hade ni för upplevelse av det hela, blev det lyckat? Man hör ju mycket om dåliga ögonfransförlängningar à la kamelfransar, och det är ju inte riktigt den looken jag är ute efter. De ska inte vara överdrivet långa utan bara ge en klarare blick och få mig att inte se lika luffig ut utan smink. Om ni känner till någon bra salong i Malmö området så får ni gärna tipsa! 🙂
Kan inte fatta att jag precis har skrivit ett inlägg om ögonfransar…
SICK
Jay har varit sjuk nu i ett par dagar men ville så gärna spela lite X-box idag. Kommer tillbaka från köket efter 10 minuter och får se min febrige äppelskrutt i full färd med att…
THEY ARE EVERYWHERE
God morgon, gott folk!
Jag kom att tänka på en ganska creepy sak. Det är nämligen så att jag kan se vilka ord/fraser som folk använt sig av när de sökt på t.ex. Google och hamnat på min blogg. (Och nej, chillax – jag kan INTE se vilka ni är). Oftast är det helt vanliga saker som jag nämnt i tidigare inlägg, såsom någon film eller låttitel eller något annat jag skrivit om. Men ibland (egentligen alltför ofta…) dyker det upp sökord som exempelvis ”stor röv i tighta jeans”, ”liten flicka i string”, ”sminkad slampa” etc. Det som jag såklart undrar över är: vad är det för skumma gamla pervo-gubbar som söker på detta och hamnar här? Usch. Synd att det inte finns något sätt att blockera folk som söker på sånt. Ett pervo-filter. Känns inte helt okej att veta att det finns män därute som söker efter småtjejer i string och hamnar på min sida. Bläh, jag ryser. Men jag antar att det är det man får stå ut med när man bloggar. Jag har ju tidigare skrivit om mode samt skönhet både här, här och här, och det är ju säkerligen p.g.a. dessa inlägg som de här individerna hamnar på min blogg. Men skall jag för den sakens skull behöva censurera mig själv och hela tiden välja ämnen såsom väder och tv-program att skriva om?
Jag är medveten om att man ibland måste söka på konstiga ord/fraser när man letar information. Jag skrev ju för inte så länge sen ett inlägg om tjejer som tränar på gym (som ni by the way kan läsa här) och var till detta inlägg tvungen att hitta en passande bild. Då sökte jag på ”bimbos at the gym”. (Kände inte själv för att pose-a framför spegeln iklädd hotpants och hållandes i ett par rosa hantlar…). Så jag vet att inte alla som hamnar här är medelålders snuskgubbar med ölmage och begynnande flint. Men jag har svårt att tro att folk som söker på ”liten flicka i string” använder detta till något konstruktivt.
Men, som sagt, oftast är det helt vanliga sökord som används, och det är kul att se att jag skrivit om ett så pass brett spektrum av ämnen. Ibland har jag glömt att jag skrivit om en specifik sak för flera månader sen, och då är det kul att bli påmind.
THRILLER
Hahaha, okej, jag bjuder på det här! Hittade en gammal bild (3 år kanske) där jag hittar på galenskaper.
Lägg märke till A. The Pose och B. The Face.
Bilden är tagen inne på Entré (köpcenter i Malmö) mitt i natten (nattöppet). ”Hmm, vad gjorde Tina inne på ett köpcenter… mitt i natten?” undrar ni kanske. Och what on earth är det hon håller på med? Stackars förvirrade själ.
Jo, historien bakom det hela är att jag just den kvällen umgicks med ett par vänner och vi fick för oss att det skulle vara en bra idé att gå ut och gå en runda. På Entré. Mitt i natten. Jag antar att vi hade något syfte med vår lilla ”utflykt” men vad det kan vara har jag för länge sedan glömt (läs: förträngt…).
Minen är priceless, den tar jag inget ansvar för. Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Men om ni, mot all förmodan, skulle vilja veta varför jag intagit denna besynnerliga pose så föreslår jag att ni tar er en titt på Youtube klippet nedanför bilden på mig.
FLUSHED AWAY
God förmiddag, fina läsare. Jag hoppas att ni på andra håll har strålande sol, för här nere i Södern håller vi på att flyta bort. Malmö håller, bokstavligen, på att spolas bort från kartan. Jag. Klarar. Inte. Mer. Regn. Lite varmt sommarregn en fin sensommarkväll – underbart. Uppfriskande duggregn en färgsprakande hösteftermiddag – vackert. Men detta?!? Detta är Moder Naturs sätt att ta ut hämd för alla som skräpar ner i naturen. Så nu vet vi vem vi ska skylla på. Nästa gång du ser någon som slänger en tom tuggummi-förpackning på marken har du mitt (och Moder Naturs) tillstånd att gå loss.
Anyhow, hoppar bara in här och önskar er en fin dag. Lillskrutten är sjuk och hemma från skolan, så vi ska bara mysa och se till att han kurerar sig. Ni får förresten gärna tipsa om någon mer effektiv hostmedicin för barn än Bromhexin. Tycker inte den hjälper så bra.
ALL THE BAD WORDS
När man använder sig utav kollektivtrafik så får man vara med om mycket. Man ser mycket och hör mycket, vare sig det är medvetna observationer man gör eller omedvetet då man sitter och läser metro eller pillar på mobilen på bussen/tåget. Nu har jag lagt märke till ett nytt ”fenomen”. Eller nytt är det det väl egentligen inte alls, men det som förvånar mig är att det går så långt ner i åldrarna och har blivit så accepterat att folk har blivit helt likgiltiga inför det.
Jag talar om användandet av nedvärderande ord då det talas om tjejer/kvinnor. Det har (tyvärr) alltid funnits män som har behandlat kvinnor illa, vare sig det rör sig om verbal eller fysisk misshandel. Men det jag har observerat på sistone är unga män (tonåringar, och ibland även småkillar i 12-års åldern) som använder sig av nedvärderande ord, såsom bitch, när de pratar om tjejer i allmänhet samt när de pratar om sina egna flickvänner. Detta har jag hört ganska ofta på sistone, och varje gång jag sitter på bussen och hör någon ung kille bröla med sin pubertetsröst om hur många fina bitches det fanns på festen som han var på i helgen, så gör det fan ont i mig. Det som är nästan ännu mer skrämmande är unga flickor/tjejer som accepterar detta, eftersom de inte känner till något annat. De kanske växte upp i ett hem där pappan behandlade mamman på samma sätt som hon nu själv blir behandlad, och tycker därför inte att hon förtjänar bättre än så.
Ofta när jag loggar in på Facebook så ser jag unga killar som har lagt upp foton på sig själva och sina flickvänner och skrivit ”Me and my bitch” eller ”My bitch looks good” eller ”My bitch is badder than yours” eller någon annan skit.
Sedan när blev ordet bitch en ömhetsbetygelse?!? Sedan när är det okej att glorifiera användandet av ord såsom bitch och hoe? Det är ALDRIG acceptabelt!
Man kan sitta och spekulera i varför de här unga killarna refererar till sina flickvänner som bitches. Det kan bero på uppfostran och miljö. Det kan bero på kompisar och grupptryck. Det kan bero på osäkerhet. Och det kan bero på media och samhälle. Speciellt inom musik hör man ofta hur kvinnor beskrivs som bitches, och att detta inte skulle vara något nedsättande utan enbart en ”hyllning” till kvinnan, flickvännen. Bullshit, säger jag. Det är aldrig okej!
Vare sig det beror på en specifik anledning eller en kombination av flera, så börjar allting hemma. Det är hemma barnen lär sig om moral och värderingar, om respekt och kärlek. Grunden för hur ditt barn ser på sina medmänniskor (och i detta fallet, det motsatta könet) läggs redan i unga år, hemma. Se till så att din son vet att det är fel att tala nedvärderande till en tjej. Se till att din dotter aldrig accepterar att bli behandlad som en dörrmatta. Föräldrar, vakna upp för bövelen och gör ert jobb, innan det är för sent. Det finns en osynlig gräns, och när ert barn väl passerat denna åldersgräns så finns det inget ni kan göra eller säga för att få barnet att lyssna. Så föregå med gott exempel och börja lägga grunden redan från början, då barnet är litet.
THE FIRST BIRTHDAY PARTY
Hej… vill varna för eventuellt flummigt inlägg. Är så otroligt trött att allt är en enda röra i skallen. Vaknade redan 4 nånting. Sov bredvid Jay (gör alltid det när han är sjuk) men framåt 4 kände jag att jag ville sträcka ut mig ordentligt, och försökte (med betoning på försökte) smyga ut till mitt rum. Hann bara ta ett steg innan jag hörde en spöklik, förebrående liten röst säga: ”Och var är du på väg…?” Lyckades dock få lillfisen att somna om efter en stund. Finns det något mer deprimerande än höstmorgnar? Kallt, beckmörkt, regningt, blåsigt. Läste fram tills Jay vaknade vid 8 och väntade på att det skulle bli DAG. Mentalt är jag nämligen fortfarande kvar i juli då det blev ljust redan vid 5… Tina saknar. Snyft.
Efter frukost var det full rulle hela morgonen/förmiddagen. Storstädning, ut och handla, bära ner saker till källaren, ställa fram tårta, snacks, etc. Husmorsgöra. Vid två kom familjen över för lite kalas. Var inte säker på om Jay skulle orka med det nu när han inte mått så bra, men det gick fint. Han blev överlycklig för att syrran hade tagit med sig pojkvännen (han gillar att umgås med honom och varje gång vi hälsar på hos dem brukar de tv-spels-nörda sig). Det blev tårtätning, X-box spelande, och snacks.
Nästa helg väntar kalas nr 2, för kompisarna. Ah, det är inte lätt att vara liten. Alla dessa presenter. Alla dessa tårtor och allt godis. But somebody’s gotta do it. Och Jay verkar klara av den svåra uppgiften utan problem 🙂
Nu verkar Jay ha slut på krafter och klagar på att han är varm och har ont i halsen, så nu ska jag återgå till mina moderliga plikter. Det blir mys framför tv:n, hörs sen om jag inte somnar.
Mor och far.
FRIDAY PARANOIA
Idag var en ganska märklig dag. Allt kändes som om det gick i slow-motion och som om jag nästan kunde betrakta mig själv ovanifrån. Flummigt? Ja. Har jag rökt på eller använt mig av andra tvivelaktiga substanser? Nej. Kan bero på allvarlig sömnbrist, i kombination med stress över saker och ting som jag inte tänker gå in på här.
Lillskruttis är sjuk och fick stanna hemma. Jag var helt okej trots tröttheten, men vid 2 fick jag migrän och blev helt utslagen. Kändes som om jag hade blivit överkörd av en bulldozer. Två gånger. Lade mig och sov bredvid Jay i två timmar. Vaknade, hade ont, tog lite piller och väntade ut fanskapet. Tog en runda ner till Willy’s och handlade. Hamnade i en kassakö from hell. Note to self: handla aldrig på en fredagseftermiddag, såvida du inte har någon sorts sjuk förkärlek för kassaköer. Jag vet att jag har barn, så jag borde egentligen inte säga detta, men fy fasen så störigt med gråtande och gnällande ungar som skriker efter fredagsgottis i en smockfull affär… PUH! I survived 🙂
På väg upp träffade jag på en granne som hojtade tvärs över gården: ”Rolig hemsida du har!” (Till dem som fortfarande säger hemsida istället för blogg – I salute you!).
Det som dock kändes lite mysko var att det kom så nära inpå mig. Jag är medveten om att det jag skriver är till full beskådan för alla som äger en dator och råkar surfa in här, och jag uppskattar att ni tar er tid och kommer med feedback. Men jag känner inte er personligen och kan på så sätt distansera mig till det jag skriver. Jag blev dock lite smått paranoid när jag fick reda på att mina grannar läser bloggen. Blir ju väldigt personlig i vissa inlägg. Men tack, kära granne, för de fina orden 😀 Det uppskattas!
BIMBOS AT THE GYM
Alldeles i närheten av där jag bor finns ett gym. Jag tränar inte på detta gym, och inget annat heller för den delen. Tränade ett tag men slutade, tyckte det blev en aning jobbigt med killar som glodde och jämt skulle inleda konversationer med mig. Dessutom tyckte jag inte att just den träningsformen passade mig. Under den korta perioden då jag tränade på gym hade jag på mig långa träningstights, t-shirt och oftast (innan man fick upp värmen ordentligt, i alla fall) Adidas-hoodie över. Ganska vanlig och intetsägande standardklädsel på gym, trodde jag.
Döm om min förvåning när jag lyfte på blicken och såg mig omkring efter att ha varit helt inne i musiken och träningen. Nu var jag inte bara omgiven av grymtande svettiga killar som flexade bicepsen, utan även en hel flock med lättklädda brudar som såg ut som om gymmet var det sista de tänkte på när de valde klädsel innan de gick ut.
Jag kan förstå att det blir varmt och svettigt på gym. Jag förstår. Men kom igen för fasen. En ”träningstopp” (citationstecknen är till för att få ordet att riktigt drypa av sarkasm) som mer liknar en behå ur Victoria’s Secret senaste kollektion, ytte pytte små… hmm… shorts? Hotpants? Trosor? Hittar inte rätt ord här. Det var full make-up som gällde, vi snackar mascara, kajal, läppglans, hela fadderullan. På vissa såg man till och med att de hade använt foundation och grejer. Jag kan bara säga så här, färgad foundation hör inte hemma på gym. Det syns. Det blir ränder. People sweat. Lite zebra-varning.
De här stackars tappade själarna stod och kråmade sig framför speglarna (hela ena väggen av gymmet var spegelklädd) medan de tränade lite halvt-om-halvt och spanade runt för att se om killarna lade märke till dem.
Jag fick en sådan där konstig känsla medan jag var där, som om jag befann mig på en helt främmande planet bland exotiska och lite underliga, för mig helt okända, varelser.
Jag tänker inte komma med råd och pekpinnar, men jag kunde dra en ganska så självklar slutsats efter att ha observerat detta i ungefär en kvart. Kvinnor är allt annat än sexiga med tuttarna upp-pressade till hakan, mascaran under ögonen (emo-varning), svettränder på kinderna av för mycket foundation, och Pippi Långstrump-tofsar. Det borde för övrigt finnas en lag mot överdrivet användande av brun-utan-sol creme.
And that’s all I have to say about that!
BIRTHDAY BOY
Lillfisen fyller nio år idag!!! Hipp hipp hurra! Helt ofattbart, speciellt med tanke på att jag själv inte åldrats en dag 😉 I helgen blir det kalas och grejer (läs: godtagbar ursäkt för Tina att proppa sig full med tårta och annat kaloririkt…).
Dagen till ära ska jag återge en konversation som jag och Jay hade ett tag sen, och som jag aldrig kommer glömma. Barn nuförtiden…
Jay: Mami, måste jag gifta mig när jag blir stor?
Jag: Nej, du måste inte. Men någon dag kanske du kommer att vilja göra det, om du träffar någon speciell.
Jay: Nej. Nej, jag vill ALDRIG gifta mig!
Jag: Jaså? Varför inte?
Jay (suckar bedrövat): För om jag skiljer mig med henne så kommer hon ta hälften av mina leksaker och mina Playstation spel och alla mina andra grejer.
Jag: HAHAHAHAHA!!! Hur vet du allt det här, gubben?
Jay: Jag såg det på tv…
RAINING
Haha, mitt bloggredigeringssystem sa åt mig att jag haft inlägg med titeln ”Rain” 4 gånger nu… märks hur mycket jag gillar regn, huh? Jag klarar inte detta längre, funderar på att bygga mig en liten flotte, dra ut med den på stan och vänta på att flyta iväg. Jag trodde aldrig att jag skulle googla gummistövlar på nätet. Jag är vuxen, jag har inte använt gummistövlar sedan jag var i lågstadieåldern. Converse och sneakers är ju helt omöjligt nu, lite snyggare stövlar och ankelboots blir helt förstörda… vafan… nångång ska ju vara den första. Gummistövlar, here I come! Hittade några mindre fula modeller, alla från Hunter. Hmm, man kanske borde leta efter regnkappor när man ändå håller på… 
SINGLE
Det här med att vara singel… Jag är singel och har varit det ganska länge nu. Lämnade Jays pappa i slutet på 2007 och med undantag för 2009 (då jag dejtade någon i nästan ett år… ) så har jag trivts med att vara för mig själv. Jag har givetvis gått ut, träffat vänner och dejtat lite. Men något seriöst har det alltså inte blivit. Jag själv känner mig helt okej med detta. Jag har det bra nu och vet inte om jag är redo för ett förhållande, med allt vad det innebär. Bara ordet förhållande får mig att bli lite nervös… Jag vet inte om det beror på tidigare erfarenheter men jag har byggt upp en stabil liten bubbla åt mig och Jay, och gillar att ha saker och ting på mitt sätt. Enda gångerna jag önskat mig en pojkvän är då lägenheten varit stökig och jag inte orkat städa undan. Eller då jag varit sjuk och ej orkat gå ner och handla thaimat. Typ. Fast det är väl av helt fel anledningar, hehe… en hushållerska hade nog varit lämpligare.
Men allt som oftast får man kommentarer och frågor. När jag då berättar att jag är singel (och dessutom har barn) får de först en superförvånad min, följt av en som verkar uttrycka: ”Stackars tjej… och så ung också. Vad ska det bli av henne. Och barnet? Fy skam…” För det mesta tycker jag bara detta är underhållande, men ibland går det mig på nerverna. Som om jag inte skulle kunna klara mig själv just fine utan nån sketen man. Nån av er som upplevt samma sak? Och brukar ni i så fall ge svar på tal?
MOTHER NATURE
Arrghhhh, man har ju bara lust att begå självmord när man ser ut genom fönstret. Helt ofattbart att jag för lite mer än en månad sen gick omkring i linne och kjol. Vaknade redan strax efter fem i morse, men det tog fram till 6 innan jag vågade mig upp från min mysiga säng. Människor är inte skapta för att gå upp när det är mörkt ute. Anyhow, ha en underbar tisdag. Om vi alla ler stort samtidigt så kanske solen kommer fram igen? 😀
X-FACTOR
Hej fina läsare! Hoppas ni har fått en bra start på veckan.
Var hemma hos lillasyster Isabella igår, och vi satt som vanligt och snackade och dummade oss (som det alltid blir när vi umgås, haha!) och kollade dessutom på X-Factor USA. Jag är en sucker för en bra, stark röst. Jag är medveten om att domarna går väldigt mycket efter hela paketet, d.v.s. scennärvaro, utseende, etc. Men enligt mig kan du inte gömma en halvkass röst bakom ett fint yttre, och jag tycker att det man främst borde bli bedömd efter är röstresurserna. Allt annat kan man jobba på, men utan rösten är du bara ett fint skal (oj oj, vill infoga en massa kändisnamn här, men låter bli 🙂 ) I den svenska X-Factor gillar jag egentligen bara Alexander nånting, som sjöng en gammal Marvin Gaye låt på sin audition. Följer heller inte den svenska X-Factor så noga. Följer ni den? Finns det någon annan tävlande där som är bra? Tipsa gärna så jag kan Youtubea.
Här nedan kommer några favoriter från den amerikanska X-Factor.
Hej fina läsare! Har ni en bra morgon? Själv är jag förkyld men ute är det soooool!!! 🙂
Nu till det jag tänkte skriva om: Facebook! Jag gick upp, åt frukost och loggade in på fejjan för att kolla min mailbox. Och vad ser jag om inte 24 nya pokes (eller puffar – beroende på språkinställning). Suck.
Enligt min åsikt är puffandet en värdelös Facebook funktion som inte uppfyller något som helst syfte. Som jag skrev i en Fb- status för några dagar sedan: vad är egentligen poängen bakom puffandet? Har du något att säga till mig så finns både min inkorg som du kan maila till, eller vägg som du kan göra inlägg på, eller t.o.m. kommentera något jag lagt upp. Men sluta förihelskotta puffa mig! Jag är inte en piñata!
Hur förväntas man förhålla sig till en puff? Måste man puffa tillbaka? Känns lite förskoleaktigt. Kan man bara klicka på ”remove poke” utan att personen i fråga ser att jag har tagit bort dennes puff? Och vad händer sen: du puffar, jag puffar tillbaka, sen du igen, låt oss alla puffa tillsammans, puff, puff, PUFF!!! Stop the madness.
Något annat som jag tycker är riktigt irriterande är alla jäkla inbjudningar till diverse Villes (Farmville, Maffiaville, Ihavenothingelsetodoonfacebookbutsendstupidvilleinvitesville etc) och andra spel som Diamond Dash och liknande. Detta räknar jag som spam. Finns det något sätt att blockera alla dessa spelinbjudningar? Någon som vet? Slöseri med tid, vill du spela så skaffa dig en Playstation. Men håll dig borta från min Facebook.
Med detta sagt, ha en fin Facebook-fri dag så hörs vi sen!
WEIRD CELEBRITY NAMES
En sak jag undrat över lite då och då är föräldrar som ger sina barn konstiga namn. Med konstiga menar jag inte lite ålderdomliga namn (som t.ex. Sigrid och Wolfgang – även om Wolfgang är lite till att ta i…). Det kan jag förstå. Trender kommer och går, även när det gäller val av namn. Jag pratar heller inte om namn som man ”tar med sig” från egna länder, d.v.s. att man ger barnet ett namn som i det egna landet kanske har en jättefin betydelse, men i landet där man för närvarande bor kanske betyder något helt annat (oftast något fult). Kan förstå att det blir missförstånd även där.
Nej, det jag pratar om är helt galna jävla föräldrar som får någon konstig idé om att döpa sin unge till ett namn som ”vanliga” människor inte ens hade döpt sin hund till. Det finns många exempel på detta inom kändisvärlden. Jag menar, vem fasiken döper sitt barn till Pilot Inspektor??? (Med k – ingen felstavning). Har ni sett ”My name is Earl” så vet ni vem Jason Lee är, och det är nämligen han som fick den brillianta idén. Som om det inte var nog fick han för sig att döpa sin dotter till Casper. Casper??? På en pojke -ja. På ett snällt spöke – ja. Inte på en flicka.
Och Gwyneth Paltrow som döpte sitt stackars flickebarn till Apple. Undrar hur den urvalsprocessen gick till; skrev de upp alla frukter och grönsaker de kunde komma på, på små lappar, lade i en stor skål och drog lott? ”Älskling, vi kommer att få ett Äpple!”
Nicolas Cage har alltid varit lite mysko (även om han är en fenomenal skådespelare) så att han döpte sin son till Kal-El (efter Superman) är i och för sig inte så konstigt. Hade nästan varit det om han döpt ungen till… Bernie, eller något i den stilen.
Har man total brist på fantasi så kan man göra som David Duchovny och Tea Leoni. De döpte sitt barn till Kyd. Kan ju underlätta om föräldrarna blir lite lulliga en nyårskväll och glömmer bort vad barnet heter. ”Hey… ehm… Kyd, come here!”
Okej, detta är kanske det mest bisarra: Sage Moonblood! Kändisen som döpt sitt barn till detta skräckfilmsnamnet är ingen annan än Sylvester Stallone. Jag undrar vad som pågick i hans skalle när han tog detta beslut. ”I am Rambo! I’ve got balls of steel. My offspring shall represent. LET THERE BE BLOOOOOD!”
Att Michael Jackson kallade sin son Blanket är bara… bisarrt. Älskar hans musik, men alla skruvar var ju inte på rätt ställe.
The Edge (från U2) gav sitt barn namnet Blue Angel. Var för sig är det ändå helt okej namn. Men i kombination får det mig att tänka på X-men. Wolverine, Storm, Blue Angel…
Andra extremt konstiga namn är Audio Science (japp, det finns en stackars individ som heter så… skådespelerskan Shannyn Sossamons barn), Moxie Crimefighter (barn till Penn Jillette, som i hemlighet kanske alltid önskat att han blivit polis istället…) och Tu Morrow (Rob Morrows barn – det är, om något, definitionen av lathet, right there… ”Let’s just add a TU and be done with it!”)
Att Frank Zappa har gett sina barn namnen Moon Unit, Diva Thin Muffin, Dweezil och Ahmet kan väl endast förklaras med en LSD-tripp gone wrong? Fyra gånger om. Det blir inte flummigare än så.
Att Jermaine Jackson döpte sitt barn till Jermajesty är inget annat än någon rubbad form av hybris.
Så innan du bestämmer dig för att ge efter för ditt spontana infall, och ge ditt barn ett namn som Äpple, Filt eller Ylande Vargen, tänk på att stackarn kommer att få dras med det resten av livet. Och det kommer att vara DITT fel.
GOOD MORNING?
Är sinnesjukt trött. Nej, jag är beyond trött. Finns inte ord. Får skylla mig själv, satt i telefon till halv 3 nånting, somnade vid halv fyra (sista gången jag kollade klockan) och vaknade 6. 2 sketna timmars sömn. Det är ganska mycket som sker privat också, beslut jag måste ta etc, och när jag lägger huvudet på kudden så kan jag inte stänga av. Spelar ingen roll hur trött jag är, hjärnan går på högvarv.
Anyhow, slut på gnäll. Har ni en fin morgon? Jag har precis hällt i mig en stor kopp kaffe, och för första gången i mitt liv drack jag det helt svart, inget socker. Fy fan så motbjudande äckligt!!! Fattar inte hur folk kan. Sitter och väntar på koffeinkicken med den kommer inte.
SHORT VS LONG
Titeln syftar på frisyrer och inget annat. Get your minds out of the gutter, folk! 😛
Jag har haft långt hår väldigt länge nu. Innan dess, när jag var liten, hade jag både långt, kort, och riktigt kort om vartannat. I början av sjuan fick jag ett infall och klippte kort page, bara för att en vecka senare klippa det ännu kortare, i en Halle Berry liknande frisyr. Konstigt nog hade jag inga betänkligheter alls inför att kapa av alltihop. Det var då. Nu är jag livrädd bara jag ser en sax. Okej, kanske inte livrädd, men tanken på att klippa mig helt kort… känns väldigt långt borta. Jag har nyligen blivit mörkhårig, efter en lååååång period med ljust hår, och är mycket nöjd med färgval. Men det känns som att något mer… hmm… drastiskt borde göras. Kan tycka att page som är lite längre där fram kan vara riktigt snyggt, men frågan är om det är snyggt på mig? Problemet är också att page blir snyggast på riktigt rakt hår. Vilket jag inte har. Då blir det till att hålla på med platt-tång och grejer varje morgon… Puuhhh!!! Vafan, snart går jag in i första bästa frisörsalong och säger till dem att göra en Britney på mig! Bort med allt.
ENERGY BOOST
Hej! Hoppar in här snabbt och säger god morgon till er! God morgon 🙂 Har haft fullt upp med nördiga datagrejer (drivrutiner, kompatibilitet etc), och nu längtar jag bara efter en stor kopp kaffe. Egentligen gillar jag inte ens kaffe, brukar blanda upp det med massor av socker och mjölk. Vad jag egentligen skulle behöva är en ordentlig energy boost. Fruktsmoothie fullproppad med alla möjliga vitamer och annat nyttigt. Om någon av er har tips på någon god och nyttig smoothie/annan sorts vitaminboostdryck så tar jag gärna emot tips! Gracias!
HOME-MAKER
Hade någon sagt till mig innan jag fick Jay att jag en dag skulle ha barn, tycka om att baka muffins, och veta minst 5 olika sätt hur man får bort svåra fläckar från kläder så hade jag skrattat dem hånfullt i ansiktet. HAH!
Men här är jag nu. Med mina muffins. Hemmafruga-varning på det. Bara för det känner jag för att göra något rebelliskt. Som att åka motorcykel. Med en tatuerad man i skinnjacka. Typ.
RED WINE
Hej hej! Vi är hemma nu, och ska strax sätta igång med matlagning, hungrig hungrig hungrig!!! Sedan blir det muffinsbakning (rättare sagt Juliano bakar och jag sitter och övervakar…) och på kvällen har jag tänkt lacka naglarna. Fick ett nytt nagellack av syrran, vinrött från Pieces/Vero Moda (kan ju ha fel, men har för mig att det var där hon köpte det), och hoppas att färgen blir lika fin på naglarna som i flaskan. Älskar nämligen vinrött.
Annars då? Är ni lika hösttrötta som jag är? Gårdagen flög förbi, var sjukt trött och satt i möte hela förmiddagen. Slängde i mig lunch på fem minuter. Idag hade jag också mycket, sen blev det bråttom och en repris på gårdagens 5 minuters lunch. Är det något jag avskyr så är det att stressa när jag äter. Och så den här sömniga sega tröttheten. Nej fan, idag ska jag lägga mig kl 21.00. No joke!
BUS-PANTS
God morgon alla fina! Sitter i skrivande stund på bussen efter att ha lämnat av Jay på skolan. Ni som kollar på The Big Bang Theory har säkert sett avsnittet där Sheldon tar på sig sina ”bus pants” när han är tvungen att ta bussen, eftersom han tycker att bussarna är smutsiga. Jag förstår honom till fullo. Fy fan, alltså. Vartannat säte är inkletat med någon sorts gegga som jag inte ens vågar gissa mig på vad det är… uuähh!
Jay var jätterolig när jag väckte honom i morse. Nuförtiden är det ju fortfarande mörkt när man vaknar. Jag sa: ”Gubben, dags att vakna.” Han öppnade ögonen halvt om halvt, kisade runt lite och sa med jättelullig och superförvånad röst: ”Mitt i natten?!?” Tog ett tag innan han förstod att det faktiskt var morgon.
Ni får ha en fin förmiddag så hörs vi sen. Ciao!
BIRTHDAY PLANS
Fick lite småpanik när min mor ringde och frågade hur jag har tänkt göra på Jays födelsedag. Det är ju redan oktober! Min lillskrutt fyller år om lite mer än en vecka och det är hög tid att börja ordna allt. Förra året gick vi all in på Leo’s lekland, så det blir väl inte en repris på det i år. Kanske kalas hemma? Har läst någonstans att man kan ordna en kombination av kalas/inspelning. Går då till så att barnen får spela in i studio och får en cd med sig hem med låten de spelat in. Kan ju vara ett kul alternativ till standardkalaset? (Får en känsla av att jag hade haft mer kul i studion än barnen, hehe…) Blir dock alltid två kalas, först med familjen och sedan med kompisarna. Ungar nuförtiden är bortskämda… ♥
JEHOVAH’S WITNESSES
God eftermiddag, fina! Ber inte om ursäkt för dålig uppdatering (har ett liv utöver bloggen… duuhhh…) men ger en liten förklaring. Har nämligen haft sjukt mycket att göra idag. Har varit stressad, trött och kinkig (kan man vara kinkig när man är vuxen?). Nu är vi hemma och har ätit en måltid som skulle ha kunnat mätta hela Skåneland.
När vi satt och åt idag ringde det på dörren. Nu har vi ju portkod och hela fadderullan, men nu ringde det på… wait for it, wait for it… YTTERDÖRREN! Det var en liten tant med en massa broschyrer som skulle omvända mig till att bli ett vittne. Och inget vittne som helst heller, utan ett Jehovas sådant. Jag har väldigt svårt för folk som försöker påtvinga andra sin religion, oavsett vilken religion det handlar om. Det är, enligt min åsikt, något som man bör ha friheten att få välja själv, och vaknar man en dag och känner att man verkligen vill bli ett Jehovas vittne (eller vad det nu kan vara), då bör man ha möjligheten att själv få ta kontakt med någon från deras ”organisation”.
MEN… kommer man och ringer på min dörr när jag äter så är man ute på extremt tunn is. Under inga omständigheter kommer man emellan mig och min mat. Jag lät tanten hållas ett tag, och medan hon pratade kunde jag se den. Jag såg the crazy glow i hennes ögon. Ni vet den blicken som bara riktigt besatta eller riktigt höga människor får. (Här måste jag infoga att detta är andra gången tanten varit här, sist avvisade jag henne redan genom porttelefonen). Eftersom jag var trevlig mot henne sist så orkade jag inte spilla onödig energi på henne idag, utan bad henne att inte kontakta mig igen. Tanten blev nog lite rädd… antar att jag hade lite crazy glow i ögonen själv – hon hade ju trots allt avbrutit min måltid…
På tal om sekter så har jag nyligen läst ut en bok som är skriven av tre före detta medlemmar av Guds barn (även känt som Familjen). Boken skildrar hur dessa tre systrar föddes in i sekten och växte upp i tron om att resten av omvärlden var ond. Läs den! ”De oskuldsfulla” heter den, och är skriven av Kristina Jones, Celeste Jones och Juliana Buhring.
DADS AT THE PLAYGROUND
Hej igen! Vi är hemkomna efter ett par timmar ute i friska luften (läs: jag höll på att frysa häcken av mig… ). Hade roligt med lillskrutten, som vanligt. Något som dock irriterar mig lite är alla de ensamma pappor som ser lekplatser som ett naturligt ställe att försöka inleda kontakter med det motsatta könet på. Jag har inget alls emot normalt lekplatsprat, de ytliga kontakter som oftast uppstår mellan föräldrar som börjar prata om sina barn, eller vad det nu kan vara. Sånt är bara naturligt. Dessutom hade det varit hur tråkigt som helst om alla bara höll sig för sig själva och stirrade ner i marken. MEN (ja, det finns ett MEN)… så här ligger det till. När jag går till en lekplats med Jay så gör jag det för att jag vill spendera lite kvalitetstid med min son, och inte för att behöva förklara för desperata singelpappor varför jag kommer till lekplatsen själv och hur länge jag har varit singel etc. Dessutom, när jag går och leker med Jay så ser jag (oftast) ut som en luffare, bekväma kläder, sneakers, ligger på 0,5 på sexighets-skalan. Om inte lägre. Män – hur tänker ni? Jisses… Koncentrera er på era ungar och spara raggandet till ett annat tillfälle/plats.
Nu ska här bakas! Men först några bilder på Juliano. Hörs!
ALIVE AND BACK
Hej alla fina! Jag har gått under jorden de sista två veckorna. Har inte varit inne och skrivit här alls. Har varit mycket som skett privat och då har det varit svårt att fokusera tankarna på annat, d.v.s. bloggen. Hoppas ni har haft det fint i alla fall.
Sitter just nu och kollar på Mr.Bean med Jay, och vi har just avnjutit en lång söndagsfrukost framför tv:n – härligt! Snart ska vi bege oss ut, finns en tema-lekplats inte långt härifrån. Vi ska ta med oss smörgåsar, kanelgifflar och saft, och hänga där någon timme.
Nu lämnar jag er här med en låt som ni kan börja dagen med 🙂 Ni som spelar GTA känner säkert igen den. Hörs, ciao!
AT THE PARK
Hej alla! Hur har er dag varit? Vi har haft det fint, varit ute mycket och lekt. Efter lunch stack vi ner till Rörsjöparken och lekte, jagade varandra och låtsasbrottades. Jag är sådan att jag struntar fullständigt i vad de andra föräldrarna tycker och tänker om mig, så jag levde mig in i leken till 100 %. Vi lockade fram en del skratt från de andra, både barn och vuxna, som tyckte det såg så roligt ut att de ville vara med och leka. På väg hem stannade Jay upp och kramade mig länge och sa: ”Mami, du är jätterolig!”. Underbare äppelskrutt! Det kändes så bra att se hur glad och full av liv han var idag. Den senaste tiden har ju inte varit lätt för honom, men nu är det som om en stor sten har fallit av hans axlar. Känns otroligt bra att se.
Nu ska jag höja ljudet på musiken och dansa med Jay samtidigt som vi lagar mat! Sen kommer en vän med sin pojke upp hit, ska bli nice att sitta och snacka lite tjejsnack. Hörs sen!
RIO
Hej fina! Har en riktigt mysig fredagskväll med Jay. Vi sitter här och äter kvällsmat – rostade mackor med marmelad (ibland får man 🙂 ) och O’boy! Gott gotti gott. Det blev lite av en tv-picknick då vi samtidigt tittar på den hysteriskt roliga Rio! Jay är så rolig, så fort det blir musik i filmen så hoppar han upp och börjar dansa till samba rytmer 🙂
Hörs kanske sen, gott folk!
TALK TO STRANGERS
Hej alla! Hittade detta roliga budskap uppklistrat på en vägg alldeles i närheten av där jag bor. Tycker fler ska göra så: prata med främlingar, öppna er, skratta! Risken är ju förstås att folk tror att man är smått rubbad, men det finns ju skillnad på att prata och prata. Står du vid busshållsplatsen så är det helt ok att le mot någon och ha en liten konversation. Följer du efter någon klockan tre på natten och babblar osammanhängande så är det ju en annan sak…
Ta vara på dagen och alla tillfällen till mänsklig kontakt. Det finns många ensamma människor därute, många äldre, många rädda (för kontakt). Vem vet – du kanske gör någons dag genom att ge dem ett vänligt ord?
